Smicker men mest på skoj (fas 1)

Ja, det började nästan som ett skämt. En London-baserad rekryterare hade hört av sej till Jennie om ett jobb i Basel. Det var inte första gången rekryterare tog kontakt, med det var något i sättet som Jennie berättade om det för mej denna gång som gjorde att det tydligt betydde mer än vid tidigare tillfällen.  Innehållet i jobbet var intressant. Dessutom, och det var inte minst viktigt: Det var utomlands, en möjlighet vi sökt i flera år.

Ändå skrattade vi mest åt det. Vi fick för oss att det var Bern det handlade om, inte Basel. Och Schweiz, vad vet man om det mer än att det är en udda alpdemokrati med stor frihet i kantonerna? Kanske var sättet att ta sej an situationen med ett skratt ett sätt att distansera sej inledningsvis. Det blir därmed enklare att ta de första stegen in i processen med ett ryck på axlarna och ett snett leende.

Mitt förhållningssätt i detta tidiga läge var medvetet ganska passiv. Jag var positiv till den nya öppningen, men första prioritet måste vara att Jennie var intresserad, riktigt intresserad av innehållet i denna jobbmöjlighet. Om man skall flytta med familjen någonstans p g a ett jobb så är det väldigt viktigt att just jobbet känns väldigt bra eftersom det under perioder kan vara den stabilaste punkten i ett sådant nytt liv.

Till skillnad från hur hennes nuvarande arbetsgivare hanterade henne under mammaledigheten så kom rekryteraren som ”den andra mannen” och uppvaktade, smickrade och visade ett oblygt intresse. Vi var mottagliga och rekryteringsprocessen var igång.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s