Att-göra-listor (fas 5)

När det stora beslutet väl är fattat så följer ett antal konsekvenser. Dessa kommer nu i fokus.

Först sade Jennie upp sej från sitt jobb, sedan jag från mitt.

Efter kort övervägande bestämde vi oss för att sälja huset och inte hyra ut det. Vi vill dels inte behöva deala med att vara hyresvärdar under vårt nya liv och dels inte ha en allt för enkel reträttväg.

Efter att ha pratat med två-tre mäklare som värderade #GulaHuset väldigt likartat och som gärna ville dra igång en försäljning på stubben sålde vi huset till en vän/släkting. På så sätt blev det en kort och effektiv process.

Så bestämde vi (alla tre tillsammans) att LG skall gå på den minsta av de skolorna vi besökte. Även om vi kunde läsa på om de olika skolorna så kom besöken att väga tungt. LG själv dissade till exempel en av skolorna i huvudsak på grund av rektorn gick en väg som var så krånglig att hon (kunden) inte hängde med utan kände sej vilsen och bortkommen.

Detta inlägg blir möjligen väldigt tråkigt med ovanstående uppradning. Jag ber om ursäkt för det. Vill bara förtydliga hur stora följdutmaningar, beslut och måsten som följer i spåren efter det stora beslutet. Vart och ett av dessa är större än man brukar ha under normala omständigheter. Nu står dom uppradade efter varandra på våra att-göra-listor.

Vi tog tag i de största frågorna med en gång och fokuserade på alla de administrativa göromål som hör en transeuropeisk flytt till. Jennie gjorde ett dagligt hästjobb med de administrativa utmaningarna, utöver att ta hand om L. Vi bestämde oss sedan för att vänta  med praktikaliteter som att börja rensa huset tills efter jul och nyår. Å så beslöt vi oss för att ha en barnfest och en vuxenfest för våra vänner innan vi åker.

Jennies nya arbetsgivare är väldigt mån om att hon skall börja så fort som möjligt. Dom tycker att mars känns sent och efter vissa överväganden och viss tvekan och motstånd främst från mej som tycker att det går alldeles för fort nu så faller jag till föga och flyttdatumet sätts till 30 januari. Först var jag helt emot, men så fick frågan mogna några dagar och efteråt är jag glad för att vi kan gå ganska snabbt från idé till handling. Detta minskar tid för väntan och onödiga grubblerier.

Det är väl också nu någon gång man för första gången tänker ”Vad har vi gjort för något?”. Det är en stark känsla som när man tänker den går igenom allt. Men det finns ett svar; det finns ett stundande äventyr som man inte vill missa nu när man har fått chansen.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s