#GulaHuset (del av fas 5)

När jag efter ännu en stressig arbetsdag i december är på väg till mäklaren för att formellt sälja #GulaHuset fäller jag en tår. Tänker på alla fina minnen och på allt kul vi haft där. Mest om somrarna, men också under andra tider av året.

Åter igen kommer tankarna på vad man håller på med. Dra upp familjen med rötter och allt och flytta till något helt okänt vars förutsättningar vi än så länge vet mycket litet om.

Jag skickar ett SMS till Jennie. Jag vill förmedla hur jag känner utan att riskera att det låter som jag ändrat mej. För jag har inte ändrat mej. Jag har ångrat väsentligt fler saker som jag inte gjort än saker som jag har gjort i mitt liv och jag tror på den utmaning vi har framför oss.

Ett par dagar senare käkar jag frukost med en god vän innan jobbet. Vi pratar om #GulaHuset och om alla fina minnen därifrån. Men det är ju inte huset som skapat minnena, det är ju vi: familjen, vännerna och släktingarna. Huset har ju bara varit skådeplatsen där minnena utspelat sej.

Försäljningen går som den skall. I februari är det inte längre vi som äger #GulaHuset. Då är vi på vårt äventyr.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s