Från accelererande panik till total stillhet

Nu är allt lugnt. Vi bor en natt hos mina föräldrar någon kilometer från #GulaHuset. Ett knappt dygn till flytt och vi kan inte göra något mer.

Men det senaste 1-1,5 dygnet har varit ett helvete. Igår morse grät jag på vägen till tippen i Lerum. Jag förstod inte hur vi skulle kunna gå i mål med sortering och packning. De var en deadline som kändes omöjlig att nå. Tårar på Hultet. Det handlade inte om beslutet att flytta till Schweiz, det handlade bara om att vi inte skulle kunna ta oss i mål inför flytten.

På olika arbetsplatser och projekt har man ju historiskt haft ett antal olika deadlines som känts mer eller mindre realistiska. I några fall har dessa deadlines känts helt omöjliga, men samtidigt oundvikliga. I sådana fall har jag försökt skaffa perspektiv och tänka att det är extremt sällan man missat deadlines och försökt förhålla mej till faktumet att vid utgången av denna deadline kommer jag med all sannolikhet klarat även uppgifterna till denna, även om det just nu ter sej helt obegripligt.

Så brukar jag kunna förhålla mej, men på vägen till Hultet med Jennie igår grät jag. Stilla.

Det blev ytterligare ett par turer till tippen och kvälls- och nattmangling med sortering av vad bohaget som skall med i handbagage, resväska, att anlända om en vecka och att magasineras i Tyskland för att anlända när vi flyttat till permanent boende om tre månader. Både bestämma och markera (eller åtminstone kunna visa) för flyttgubbarna på något sätt hur man vill göra. Men precis som jag tidigare klarat alla tidigare berörda jobb-deadlines så lyckades vi denna gång. Det blev hårt jobb, tunga lyft, olika strategier och sortering fram tills 2:30.

Morgonen efter (idag) började det tidigt. Sömniga sinnen och vissa justeringar från gårdagen. Jag följde med LG till skolan, L fick vara hos sin farfar medan Jennie tog emot flyttgubbarna som kom till #GulaHuset. Jag fick inte svar på mina första sms till Jennie vilket skapande en gnagande oro, men så småningom kom mycket positiva signaler.

Att kvällen sedan kom med lite bakslag rörande en cykel, några lampor och en garderob kommer att bli en historisk parentes. Dagen idag är en succé!

Nu finns intet mer vi kan göra. Nu har lugnet infunnit sej. Ikväll dricker vi vin med, och hemma hos mina föräldrar. Imorgon har vi bara lite små ärenden att hantera. Sedan är vi på väg. Klockan 17:40 går flyget.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s