Första vardagen i Basel

Söndagen blev en klart sämre dag än lördagen. Vi promenerade till Jennies jobb och till LGs skola och så långt var allt frid och fröjd, men på vägen hemåt sällade jag mej till dom som var i behov av sjukstuga: ont i magen och feberfrossa. Lyckades ta mej hem, men efter det gjorde jag sannerligen inte mycket. Helkymig känsla. Det är dock upplyftande att LG ser mycket fram emot morgondagen och mötet med skolan och de nya vännerna. Jag vaknade yr framåt kvällen och vi tittade på Selma Lagerlöfs fantastiska epos Jerusalem på SVTPlay och avrundade med att YouTuba mannen utan skam i kroppen (Per Andersson).

Uppstigning och morgonrutinerna vår första måndag här är sannolikt det som varit mest likt vårt liv i Sverige: dusch, yoghurt, påklädning och lite allmänt kaos, inte nödvändigtvis i den ordningen. Möjligen är det inte så konstigt att just vardagen ser ungefär likadan ut var man än befinner sej då den ju består av fasta rutiner. Jag hade haft en lite febrig natt och unnades sova en stund extra av Jennie.

Det där lilla kaoset senare är vi i alla fall på väg mot dagens sysslor och jag och tjejerna lämnade Erlenmattstrasse först. En spårvagnsresa med byte och en kort promenad senare nådde så fram till LGs skola. LG har pratat på hela vägen som vanligt utan att visa minsta tecken på nervositet. Och inte ens nu när vi skjuter upp den stora trädörren verkar hon bekommas. Samtidigt är jag ju i hemlighet livrädd för situationen vi står inför. Livrädd för att LG i sista stund skall frysa till eller vägra, bli ledsen och bara vilja fly. Det spelar ingen roll hur många som försäkrat mej om hur enkelt unga skolbarn lär sej nya språk, jag är oerhört orolig för LGs första möte med denna nya och helt okända miljö. Men det går bra. Efter att jag bevittnat morgonsamlingen lämnar jag skolan. Tom, fortfarande orolig, men med stolthet i kroppen promenerar jag hemåt med L sovande i vagnen.

Precis när jag kommit innanför dörren ringer det på nere i trappuppgången och jag får Mattias, min första Baselkompis på besök. Vi dricker kaffe, pratar om hur det är att vara ny i Basel, om Schweiz och om tysk gränshandel. En riktigt trevlig stund.

När jag några timmar senare hämtar LG stålar hon som en sol. Det har inte gått hyfsat, inte bra, utan ”Det var toppen i skolan Pappa, och jag har redan fått tre nya vänner” och ”roligast på hela dagen var när vi hade lektion på eftermiddagen” (på förmiddagen var det friluftsdag och skridsko). Jag är inte mer optimist än att jag förstår att det kommer gå upp och ner här i början av vårt Basel-liv men när jag på en liten omväg på vägen hemåt visar var dom skall ha simning på torsdag lyckas jag obemärkt, eller i alla fall okommenterat blinka bort en begynnande tår ur ena ögat. Inuti jublar jag, men vill inte göra så stor sak av det, så utåt frågar jag på om den första dagen, dom nya vännerna, fröken och den där märkliga leken dom lekte i klätterställningen. Men vi köper glass på vägen hem för att fira lite.

Några timmar senare, efter middag och lagda barn, pratar vi på om Jennies dag. Ett ambitiöst ankomstprogram, en rätt ordinär introduktionsföreläsning och en skattjakt inne på campuset för ju tankarna till en light-version av nollningsperiod. Utöver introduktionen har hon fått träffa sin chef och de flesta av de nära kollegorna. En ganska bra start, men också en del prestationsångest är nog en passande beskrivning av Jennies första dag. Samt en hel del administration så som det ofta tycks bli här i Schweiz. Imorgon skall jag möta upp på Jennies jobb för att ordna uppehållstillstånd, ID-handlingar och starta upp lite Schweiziska bankkonton.

Det är givetvis tidigt att dra växlar på en dag, men det finns ett par saker som tål att tänkas vidare på:

  • Jag kommer behöva sällskap (annars kommer jag tråka ut Mattias på tre röda sekunder). Det finns ju bland annat en stark svensk förening, svenska kyrkan och en lösare sammansatt grupp av internationella hemmapappor att vända sej till.
  • Tyska språket. För att komma in i livet här och på sikt kunna skaffa ett jobb så behöver min tyska bli bättre. Det kommer bli lite bättre bara av att bo här, till det kan läggas att det ingår lite språkutbildning i Jennies kontrakt.
  • Jag måste släppa mina maximerartendenser: Jag kan omöjligt ta in allt som finns att veta om alla situationer och förutsättningar som gäller i ett helt nytt land. Ändå försöker jag.
Annonser

En reaktion på ”Första vardagen i Basel

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s