Farväl #GulaHuset

Idag är det den 16 februari och dagen för överlåtandet av #GulaHuset. Jag tänkte därför berätta om vår tid tillsammans, en viktig epok i mitt och familjens liv.

Sensommaren 2008 intensifierades vårt husletande efter att ha varit på några visningar för att nyfiket se och lära. Vi hade utgått från Lerum som har bra kommunikationer, men tänkt undvika Floda där jag bott under högstadiet och gymnasiet.

Jag minns att vi bland annat tittade på ett avlångt tegelhus i Almekärr, ett stort rött hus nära Aspen station och ett stiligt vitt trähus tidigt på Olofstorpsvägen strax efter Riddarsten. Det var i denna kontext huset fick sitt namn #GulaHuset när det så dök upp på vår sökradar. För faktum är att flera av grannhusen runt #GulaHuset är just gula.

Det var inte bilderna på huset som fångade oss; det vill säga dom gjorde oss ju tillräckligt intresserade för att boka en visning. Men väl på plats blev vi väldigt förtjusta. Värmen, ljuset och den kärleksfulla patinan i #GulaHuset om sommaren kommer jag aldrig att glömma. Vi var där på en av ett par relativt glesbesökta visningar, fastnade och bestämde oss för att ge oss in i budgivningen. Dagen efter den sista visningen började en försiktig budgivning, jag tror vi höjde två ggr innan säljaren avbröt budgivningen och tyckte att den unga familjen med litet barn var bäst lämpade för huset. Det var vi och saken var klar: Vi var med hus, vi skulle flytta in i #GulaHuset!

Den ekonomiska oron i Sverige till följd av den nyspruckna amerikanske bostadsbubblan tilltog väsentligt mellan att vi köpt #GulaHuset och att vi fick sålt vår lägenhet. Detta och ett synnerligen dåligt arbete av en banktjänsteman som preliminärt beräknade våra månadskostnader bortom 60 000 gjorde att hösten blev väldigt mentalt skakig. Vi lyckades till slut sälja vår lägenhet inklusive viss förlust och det blev rätsida på banktjänstemannens fel. Det blev tydligt för oss att vi det drygt första året skulle vara i ett utsatt ekonomiskt läge med riktigt tuff återbetalningsplan på de första dyraste lånen. När detta sjunkit in så var det bara att ta sej av de nya förutsättningarna och när vi tog över huset var det knappt två månader till inflyttning. Efter att vår vän, snickaren Håkan, hjälpt oss ta ner en vägg och bygga en passage med inbyggda hyllor mellan två rum på nedervåningen så hade vi bestämt oss att måla om i fem rum och lägga golv i ett av dessa (även vid golvläggningen hjälpte Håkan till som instruktör).

Vi jobbade som vanligt under veckorna, men varje helg i oktober/november åkte vi till Floda och bodde hos mina föräldrar. Jag och Jennie målade hela lördagarna och söndagarna medan mina föräldrar tog hand om LG och stod för utfodring av oss kvällarna fredag, lördag och söndag. Dessutom försåg min mamma oss med pizzabullar som fungerade som ständig lunch dessa helger. Det var mestadels intensivt och roligt, men också intensivt och pressande. Strykning för strykning, vägg för vägg, rum för rum blev vi klara.

Sista helgen, alldeles för tidigt, gick Jennies mamma bort och vårt tunnelfokuserade målande avbröts för en mycket sorgligare men viktigare prioritering.

Sedan fick vi sex fina år i #GulaHuset, även om den inledande vintern innan bergvärmen var väldigt kall. När man ser tillbaks på dessa år slås man av hur snabbt tiden har gått. LG var bara två år när vi flyttade in, sedan dess har hon växt, fröjdats, utvecklats till en underbar unge här. Vi har haft flera bra kalas här, speciellt LGs födelsedagar har varje år inneburit sol och fantastiskt väder. L har kommit till och levt stora delar av sitt första år här, ändå har hon inte fått med sej några minnen härifrån.  Många olika och kära besök av släkt, nära och avlägsna vänner, några fantastiskt mysiga julaftnar och jättefina grannar. Men bäst av allt har ändå somrarna varit: midsommarfesterna med släkt och vänner, de mer intima sensommargrillningarna och de nästan oändligt långa sommarkvällarna. Vi har haft många speciella stunder här men ändå är det kanske ändå vardagslivet jag kommer sakna mest. Vårtecken i mars, tänd brasa om vintern och loja sommardagar när man inte har en aning om vilken veckodag det är men har full koll på var badkläderna hänger.

Nå. Allt har givetvis inte varit fantastiskt. Vi har tyvärr inte haft kunskap eller intresse för att ta hand om huset på bästa sätt därför var det ju kul att höra hur besiktningsmannen berömde #GulaHusets skick. Enklare underhåll som målning, ta hand om den förenklade trädgården och gräsklippning i ur och skur har vi klarat av men nu står #GulaHuset för större utmaningar: bland annat behöver toalett och badrum renoveras och om några år kommer det behöva dräneras.

I perioder har husets och trädgårdens behov, min okunskap och ointresse pressat mej, det har varit minst sagt frustrerande att känna sej så otillräcklig och inkompetent. Det värsta av allt är att jag inte heller tyckt att det varit roligt att hålla på. Kanske är jag ingen husmänniska? Kanske behöver jag i alla fall ett nyare och mer lättskött hus?

Efter all rensning i #GulaHuset flyttade vi sista dygnet hem till mina föräldrar. Jag var glad att det var Jennie som mötte flyttkillarna när dom packade och tömde huset. På så sätt slapp jag vara med i denna vemodiga situation som jag förmodade at jag skulle vara så känslig för. Men så blev det lite strul och jag fick ändå åka dit för att bl a plocka ner lite lampor i det tomma huset. Och det blev givetvis jättekänslosamt. Började med att Jennie bad mej ställa mej framför #GulaHuset för ett foto. Jag försökte, men det kom det bara tårar.  När det begränsade motståndet var nedbrutet så var jag tårinkontinent hela förmiddagen. Egentligen var jag nog inte speciellt ledsen, men ändå gick jag bara runt i #GulaHuset med tårar rinnande över kinderna.

Idag, sedan lunchtid tillhör huset i alla fall min kusin Maja. Hon och hennes familj, Anton och Sigrid, kommer nu inleda sitt liv i huset med att måla om ett antal rum de kommande helgerna. Kanske kommer dom bo hos Majas föräldrar i Floda dessa helger. Förhoppningsvis kommer vi få många möjligheter att få hälsa på huset även i framtiden och dricka av husets egna brygd.

 

IMG_2920

Jennies sista foto av #GulaHuset (utan mej med i bilden)

Och det finns många andra fina minnen härifrån:

268642_10150281166301202_7055773_n   259516_10150275474326202_8369838_o

10422050_10152583423761202_8147544385419482595_n 947282_10151702138836202_654161176_n 10178069_10152531090176202_299191058621448680_n 580465_10151701479206202_1803512029_n 1003905_10151817525951202_541275835_n 6297_10151694637531202_1259674048_n   1917422_1099680547186_5260912_nIMG_3091

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s