Långpromenad

Jag minns att jag en gång gav en vän rådet att inte flytta till en ny stad precis innan han skulle gå på pappaledighet. Omställningen av rutiner, ny stad, få eller inga vänner kan bli rätt isolerande.

Sagt och gjort. Min andra föräldraledighet inleddes med att vi tömde #gulahuset och sedan flyttade vi till Schweiz. Nytt land, ny stad, nytt språk och en bekant person som är en kompis till en kompis.

Men den inkluderande atmosfären bland de få bekanta man hunnit skaffa sej och deras vänner gör att jag inte känner mej det minsta isolerad. Jag har ju tidigare berättat om den Facebookbaserade hemma-mans-föreningen. Och den gruppen med herrar är verkligen en fantastisk plattform: givetvis för det sociala, men också om man har några frågor man vill dryfta. Folk i gruppen hjälper till så gott dom kan och det görs med ett leende. Som jag skrivit tidigare så minns de flesta nog hur det var att vara ny och därför är man hela tiden villig att hjälpa till. Erfarenheten av utlandsliv i allmänhet och Basel i synnerhet varierar väldigt mycket i gruppen men alla kan hjälpa till på sina områden. De flesta i gruppen är äldre än jag och har också äldre barn än jag så jag blev glad när Mattias tipsade mej om amerikanen Doug som hade små barn. Ty med små barn kommer ju en del särskilda behov så som promenad med barnvagn, tid på lekplatser etc.

Så jag tog kontakt med Doug via Facebook och presenterade mej kort och föreslog att vi skulle ses. Kort senare återkom han och undrade när vi skulle ses. Lite semester och sjukdom kom emellan men igår hördes vi av igen och bestämde oss för att ses idag. Jag tog mej till Breite idag på förmiddagen där vi träffades för att promenera upp och ner längst Rhen i någon timme och en halv för att sedan avsluta med en fika på ett museum (pappersmuseet?) närmare gamla stan på GrossBaselsidan. Kanske var vi inte vänner för livet när vi skildes åt, men vi var väldigt överens om att ses igen inom kort.

Här vid lag var klockan en stund efter ett och jag var lite tvehågsen om vad vi skulle göra. Men jag fick ett infall och tog spårvagn 11 till franska gränsen vid St Johann/Saint Louis. Lite barnmat senare var jag och L i rask takt på väg in i den lilla franska staden Saint Louis. Det är otvetydigt så att det är lite skillnad mellan det Schweiziska tysktalande och Frankrike även om det är svårt att sätta fingret på. Kanske är det småskaligheten i Saint Louis som jämfört med Basel mer påminner om de mindre Schweiziska orterna söder om Basel. Kanske är det något annat. Jag promenerar vidare mot centrum i denna lilla stad och efter att irrat runt lite tar jag vägen mot Huningue och följer den tills jag kommer till en flod. När jag sedan går längst floden visar den sej så småningom bli en aktivitetsplats för cykling, kanotslalom, klättring och lek. Jag har aldrig sett en öppen utomhusklättervägg tidigare. Än mindre en anlagd kanotslalombana. Hit kommer jag återkomma.

Liten översiktskarta.

Bilder:

IMG_3410 IMG_3420 IMG_3433 IMG_3435 IMG_3438

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s