Besök i Welschenrohr

När vi sent i höstat förkunnade att vi skulle ge oss ut på vårt Schweizäventyr fick vi en hel del reaktioner. Vi efterfrågade ju bland annat sociala och jobbkontakter i Baseltrakten och det var så min kompis Oscar i Göteborg tipsade om Mattias i Basel. Mattias har varit bra en social kontakt och en viktig navigatör för att komma in i gruppen men andra hemmapappor och förklara en hel del praktiskt här på plats.

En annan person som hörde av sej var min gamla studiekamrat Tomas Magnusson som bott i Schweiz i över ett decennium. Vi läste Utbildningsprogrammet för statistik i Linköping båda två i mitten på 1990-talet, Tomas ett par år före mej. Jag skall inte påstå att vi var bästa vänner, men eftersom vår sektion var liten så var sammanhållningen god och man hade nära till dom flesta. Jag tror inte vi hunnit prata så mycket allvar tidigare utan har framför allt ett antal kul gemensamma fester bakom oss. Tomas gjorde sin sista studietid i Tyskland och vi tror att vi sågs senast när han var uppe i Linkan för att lägga fram sitt examensarbete. Inte kunde vi då tro att det skulle dröja drygt 15 år tills vi skulle ses igen och att det skulle ske en strålande vårdag på Moutiers tågstation i Schweiz. Men exakt det skedde idag när Tomas mötte oss i just den lilla fransktalande staden. Efter att ha ställt in ett tidigare försök på grund av sjukdom var vi igår hembjudna till Tomas och hans familj på raclette. Han bor i otroligt vackert i ett rött trähus med vita knutar (Schweden Haus) i Welschenrohr, ett par dalar ifrån Moutier ihop med sin fru Michelle och sin dotter.

Under trevliga former fick vi sedan lära oss raclettens hemligheter, lite om Schweiz samt fylla i lite luckor om vad som hänt sedan senast. Vi var i den lilla orden Welschenrohr hela eftermiddagen och utöver att njuta av mat och sällskap hann vi med en promenad genom staden som ligger fint i en dal med en hisnande bergvägg i ena riktningen och en mjukare och trädbeklädd sluttning i den andra. Det var så trevligt att vi redan bestämt att göra om det. Om Michelle då får chansen att lära oss Ostfonduens hemligheter eller om vi får bjuda på Svenne-Tacos i Basel återstår att se.

Att köpa biljett och åka tåg i Schweiz visade sej vara riktigt enkelt. Det som där emot är lite snårigt är de svåröverblickbara biljettalternativen. L, inkl vagn, åker gratis och det var lätt att välja att köpa barnkortet till LG som för 30 CHF ger henne fria resor i hela Schweiz i sällskap av förälder. Men sedan då? Skall man köpa ordinarie biljetter, investera i ett halva-priset-kort (om ja: 1, 2 eller 5 år) eller kanske rent av köpa ett årskort? Precis som med kollektivtrafiken i Basel så är enkelresor relativt kostsamma medan månads- och årskort är relativt generöst prissatta. Vi har nu ett barnkort och två ettårs halva-priset-kort i familjen.  Det betyder att istället för att betala för 2,5 resor betalar vi för 1.

Kul bonusinfo om Tomas: Han är den i världen som sitter på mest kompletta friidrottsresultat från OS och VM. Inte bara har han resultaten, utan han kan också navigera bland resultaten på ett sätt som ger honom jobb, hedersuppdrag, resor och intäkter för sin hobby.

Bonusinfo om min och Tomas tidigare festförflutna: Under en förfest i studentområdet Ryd i Linköping under det där glada 90-talet lånade jag Tomas trimmer och rakade av mitt axellånga hår.

IMG_3549IMG_3548

 

Annonser

En reaktion på ”Besök i Welschenrohr

  1. Ping: Utflykt till Langenbruck | BaselPappa

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s