Smulan och hur mina känslor går genom flickorna

Det blev tydligt för mej häromdagen, i efterspelet när vi tackat JA till lägenheten på Utengasse, att mina känslor till väldigt stor del baseras på flickornas känslor och välmåga. Så har var det:

I och med beslutet att flytta till nämnda lägenhet där man inte får ha husdjur så tvingas vi avstå Smulan som hädanefter får bo permanent hos Mia med familj där han bott och trivts i nästan två månader. Vi hade förbesett detta med katten när vi sökte lägenhet och med tanke på Smulans dygnsrytm och jaktvanor så tror jag inte att han hade trivts speciellt bra som innekatt oavsett lägenhet. Med tanke på att vi inte har någon kattvakt här i närheten så skulle varje resa längre än 15-20 timmar blir rätt komplicerad, för att inte tala om längre vistelser i Sverige. Givet att vi vet att Smulan har det bra hos Mia var det därför enkelt att prioritera kattens väl och ve framför vår vilja och om sanningen skall fram så gör dej mej inte jättemycket att skiljas från honom här. Men det är en stor sak för LG som blev enormt ledsen när hon fick veta detta. Kanske det ledsnaste jag upplevt henne och till synes otröstlig. Och lika smittsamt som hennes leende och entusiasm är, lika plågsamt smittsam var hennes sorg över att skiljas från Smulan. Det blev en sorglig kväll där åtminstone jag grät i omgångar. Men mycket mer för vad jag åsamkat LG än den primära orsaken (att skiljas från Smulan). Slutligen somnade naturligtvis LG och dagen efter var det molnet, åtminstone tillfälligt, bortblåst. Men jag hade fortfarande moll i kroppen och det fick mej att tänka.

Jennie har en vardag som består av väsentligt mer än vår lilla familj. Så även om vi givetvis är viktigast så har hon kontakt med mängder av människor i jobbet, människor hon (i olika utsträckning) bryr sej om och är beroende av.

Mitt universum är just nu väsentligt mindre än Jennies och även om jag inte får samma tunnelseende som killarna som gjorde lumpen fick under den perioden så ligger väldigt många av mina upplevelse- och känsloägg i en och samma korg. Familjekorgen. Visst, jag har ett litet, men gott nätverk med potential att både växa i omfattning och styrka, men än så länge spenderar jag förhållandevis lite tid med dessa människor och det är också vänskaper som än så länge bara är gryende.

På det sättet är jag tämligen känslomässigt exponerad, en exponering som matchar dåligt med att jag kan vara både lite långsint och tungsint. Det senare än inga nyheter och några av de utmaningar jag vet med mej att jag måste arbeta med under detta Baseläventyr. Rimligaste sättet att ta denna utmaning är sannolikt att fortsätta arbeta med nätverket.

PS: Idag har vi skrivit under kontraktet för lägenheten och kommer helt säkert flytta in på Utengasse sista veckan i april. Hurra för det, ett viktigt steg närmare riktig vardag.

Easter eggs in basket

Många ägg i samma korg.

Annonser

En reaktion på ”Smulan och hur mina känslor går genom flickorna

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s