Facebook har blivit mitt huvudmedia

Jag var sen ut på Facebook och inte heller speciellt tidig ut på Twitter.

Jag hade svårt att förstå nyttan med Facebook och länge var LinkedIn den enda sociala plattform jag var registrerad på. Sedan var det min kompis Markus som tipsade om att några gemensamma gamla kompisar brukade koordinera träffar via Facebook. Då hoppade jag på.

Twitter var som en ny värld när jag hoppade på som en av de första av mina vänner. Ibland jämför jag det med ett konstverk av vattenkranar på en kakelvägg i Västra hamnen i Malmö. Det ständiga flödet. Men till det har konversationen och vännerna kommit. Visst har jag hookat upp med befintliga vänner där, men det fina och spännande var alla nya bekantskaper och smartskallar. Jag har bara träffat en bråkdel av dom i köttvärlden, men flera av dom ser jag som några av mina bästa vänner idag. Några till och med utan att ha träffat dom öga mot öga. Twitter är för mej en nyhetsmixer, en smältdegel för kontakter (professionella och sociala) och underhållning.

Med Facebook är det annorlunda. Redan från början, och allt jämt, funkar Facebook i huvudsak som en hub för kontakter från köttvärlden. Vänner och bekanta man träffat i livets olika faser. Gamla skolkompisar, vänner från Universitetstiden i Linköping, kollegor från alla olika jobb och uppdrag, fotbollsvännerna kring Blåvitt och numer ett antal personer med koppling till Basel och livet som utlandssvensk.

Men nästan omedelbart när jag öppnade twitterdörren på glänt fascinerades jag av den världen. Jag uppfattade det som mycket högre i tak, tokigare tankar, smartare och mer fokuserade tankar, ärligare och mer proaktivt än Facebook, som snarare var reaktivt och förvaltande. Detta gjorde att jag under lång tid var mycket passiv på Facebook. Sedan dess har mycket mer än de 120 000 tweets jag skrivit hänt. Numer uppfattar jag det som väsentligt lägre i tak, åsiktskorridorer och begränsande filterbubblor men framför allt är den där naiva fröjdigheten och hjälpsamheten i diskussionerna som jag uppskattade borta. Numer måste man vara på sin vakt. Vakta sin tunga.

Ändå är det inte den primära anledningen till att jag numer ägnar mer tid åt Facebook igen. Nästan alla man träffar i sociala sammanhang här har och använder Facebook och då är ju den fördjupade relationen bara ett par klick bort. Det dröjer innan man byter telefonnummer, men man blir tidigt vän med varandra på Facebook. Detta har rimligen att göra med att de flesta man lär känna, likt oss själva, är extra öppna för nya bekantskaper. Och sedan glider man försiktigt in i varandras liv genom att gilla lite familjebilder och kommentera en bild från en bergstopp, en ruin eller en fest.

Till det kommer alla grupper med Baselrelevans: En grupp för hemmapappor, Basel köp & sälj, Svenska respektive internationella familjer i Basel och några olika grupper för utlandssvenskar med lite olika inriktning. Och numer är jag en av dom som med jämna mellanrum koordinerar sammankomster i Basel via Facebook. Möjligen inget konstigt med det.

Facebook, det vill säga det sätt som vi skapat relationer och grupper med varandra på plattformen, har blivit det sociala navet mej och noterbart även för många andra. Även om jag känner personer här i Basel som inte använder Facebook så känns det för närvarande helt otänkbart för egen del.

 

Unknown-1

Kari Cavéns verk ”Waterfall”

Annonser

En reaktion på ”Facebook har blivit mitt huvudmedia

  1. Ping: Jag och sociala medier | BaselPappa

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s