Inte publicera

Inte publicera.  Det är ämnet på ett inlägg jag sparat från mitten av mars.  Sparat efter att jag då avstod från att publicera, men samtidigt ville spara innehållet. Men nu har tiden gått och det är nog dags att dela med sej av problematiska upplevelser och tankar från i våras.

17 mars 2015:

De senaste två dagarna har jag fuskat. Bloggat om det dagsaktuella på ett sätt så jag kunnat undvika annat. Fusk medelst rim. Första dagen var jag bara helt under isen efter dålig sömn och en skrikig bebis, det var ju faktiskt det jag rimmade om. Även den andra dagens rim är sant så långt på dagen som det rimmet sträckte sej.

Men sedan ett par dagar, och möjligen några ytterligare, har det successivt framkommit att LG har det kämpigt i skolan. Kämpigt som i att hon känner sej ignorerad av sina skolkamrater. Kämpigt som att hon insett att man inte lär sej ett språk på en eller ett par månader. Men hon har bitit ihop. Gått undan på rasterna och varit mycket för sej själv.  Men nu när vi börjat prata om det så kommer det fram att hon inte riktigt vill gå till skolan. Det hela uppdagades när LG härom morgonen frågade om hon var tvungen att gå till skolan om man brutit benet. Men LG är en kämpe. Hon är alltid glad och mycket studiemotiverad. Hon har alltid älskat skolan. Det är väl därför denna nya situation tar hennes föräldrar så hårt.

Vi visste att det skulle gå ner och upp på detta äventyr. Vi visste att det skulle bli jobbigt för LG med två nästan helt nya språk. Nu är det det.

Men om man backar ett steg och försöker fokusera på förnuft snarare än känslor så kan man ju förstå de nya klasskamraterna som inte tycker att det är så lätt eller kul att leka med den nya tjejen med vilken det är svårt att prata för att man nästan inte har något gemensamt språk. Då är botemedlet sannolikt bara att kämpa på med språken. Språken är nyckeln framåt.

Men som de ängsliga föräldrar vi nu är så har vi bokat ett möte med skolan för att prata om LGs situation. Följa upp inledningen på Academia, ställa lite frågor och prata om vad vi och skolan kan göra för att inte missa några möjligheter att förbättra LGs situation.

Anledningen till att jag inte publicerade inlägget i mars var att jag inte ville lämna ut LG när hon var i en så pass känslig situation.

Nu är det höst och ett halvår har gått sedan jag skev, men avstod från att publicera, inlägget ovan. Jag minns det inträffade, men jag kan bara vagt förnimma känslan. Hjärnan är vänlig mot oss på det sättet. Vi minns oftare det positiva medan det negativa försvagas och försvinner i minnets labyrinter.

Och för att knyta ihop och avsluta historien: På grund av skollov och sjukdom blev inte mötet på skolan av förrän i mitten av april. Vid det laget kände även vi att det börjat vända för LG. Under mötet lyssnade lärarna på vad vi sa, men berättade att dom inte delade vår bild av läget utan målade upp en annan verklighet. Det gick bra för LG. Hon var beslutsam och lärde sej snabbt. Vi lyssnade och bestämde oss för att avvakta.

Det visade sej att lärarna hade rätt för från den punkten har det successivt och stadigt gått bättre och bättre i skolan och på skolgården. Nu trivs hon mycket bra i skolan och har gott om vänner att leka med både i klassen och i skolan. Nu i höst deltar LG nästan alltid i undervisningen ihop med dom som har engelska respektive tyska som modersmål.

Vem hade kunnat tro det i mars?

10925401-the-thinker-copy-famous-statue-by-auguste-rodin-in-barcelona-spain

 

Annonser

En reaktion på ”Inte publicera

  1. Ping: LGs skola hösten 2016 | BaselPappa

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s