Gränshandel (del 2) – Så går det till

Denna bloggpost handlar om hur gränshandeln från Basel går till i praktiken. Om du vill förstå bakgrunden till gränshandelns existens rekommenderar jag dej att läsa gårdagens bloggpost.

Eftersom det råder relativt stora prisskillnader mellan att handla i Schweiz (dyrare) och  Tyskland/Frankrike (billigare) är det många Schweizare som väljer att förlägga olika stora delar av inköp till andra sidan gränsen. Detta gäller inte minst livsmedel. På vissa produkter är skillnaderna så små att det inte är värt resan, på andra handlar det om skillnader på 2-4 ggr. Till det senare hör till exempel kött, ”raffinerade” mejeriprodukter, toalettpapper och finkem.

Och eftersom det är billigt för Schweizare att handla mat och andra produkter till ordinarie tyskt pris så uppstår en marknad för affärer och gallerior i den semiurbana miljö som kännetecknar gränsen mellan Schweiz och Tyskland. Således finns här många olika alternativ nåbara både via bil och spårvagn från Basel; primärt i tyska Weil am Rhein och Lörrach. Dessutom råder det enklare rutiner för schweizare att handla tullfritt i Tyskland. Allt detta sammantaget är anledningen till att den inköpsvägen är mest frekvent använd.

Till det finns det en del restriktioner för införsel till Schweiz. Momsfri import upp till 300 Franken och sedan maximalt 1kg kött, 1l sprit, 5l öl/vin per person. Det finns också regler för tobak och mejeriprodukter men dom är så generösa att jag inte behöver bry mej om dom.

TYSKLAND:

Du handlar som vanligt, och sedan behöver du få med dej ett exportintyg. Det heter Ausfuhrbescheinigung men jag brukar be om ett Mehrwertspapier (Mehrwertsteuer betyder moms) och det brukar gå utmärkt. I vissa butiker får man det direkt i kassan, medan man i andra butiker behöver gå med sitt kvitto till en informationsdisk. När man väl har pappret skall man fylla i lite uppgifter om sej själv där (namn, adress och siffror från schweiziskt uppehållstillstånd eller ID-handling). När man sedan kommer till tullen finns det en tydlig disk där man visar upp uppehållstillstånd eller ID-handling och dom stämplar exportintyget. Exportintyget du får i affären visar hur mycket moms du betalat och potentiellt kan få tillbaks. Med stämpeln bevisas det att du bor i Schweiz och är berättigad till momsfrihet. Nu är exportintyget en värdehandling som du tar med till affären nästa gång du besöker den. Vissa affärer, till exempel IKEA har gjort det möjligt att sköta återlämningen på distans med hjälp av brev och banknummer.

Noterbart: Momsen på livsmedel som man slipper är ca 10% och ca 20% på övriga varor. Vissa affärer har en lägsta gräns på 10€ för att utfärda exportintyg.

Reincenter/Marktkauf: Precis på andra sidan gränsen från Kleinhüningen, där LGs skola ligger, i Weil am Rhein-stadsdelen Friedlingen, ligger en rätt trött galleria som heter Rheincenter. Där finns en väldigt stor livsmedelsbutik som heter Marktkauf som kan liknas med en ICA Maxi om än inte riktigt lika fräsch. Utöver Marktkauf finns det ett H&M, lite klädbutiker, en DM (utbyggt tyskt apotekskoncept), ytterligare något apotek, en New Yorker, en zooaffär och en trång foodcourt. Dessutom lär det finnas hotell, biograf och gym i byggnaden.

Kaufland: Kaufland ligger längre in i Tyska Lörrach och kräver att man har bil. I gengäld får man en butiksupplevelse som är något vassare än Marktkauf (främst på kött och grönsaker) och till ett något lägre pris.

Hieber: Längst den tysk-schweiziska gränsen finns det flera Hieberbutiker, men samtliga kräver bil (eller möjligen cykel). Dom är ungefär så stora som ICAs Supermarketkoncept, men verkligen premium. Påkostad inredning, väldigt fin kött/fisk-del, restaurang etc. Hieber har ett mindre sortiment och kostar något mer än Marktkaf och Kaufland. Hieber och Marktkauf tillhör samma koncern, Edeka.

Weil am Rhein: I Weil am Rheins stadskärna lite bortom tågstationen och spårvagnens ändhållplats finns en galleria som heter Einkauf Insel bland annat med en Müllerbutik (apotek och lite av allt), en Rewe (livsmedel). Inne i staden finns lite av varje, ett varuhus med bra leksaktsavdelning, men som i övrigt är tämligen mediokert, några optiker, småbutiker, en Intersport, en cykelbutik, ett par bra turkiska restauranger och en trevlig glassbar. Längst bort i Weil finns några Beirgarten och det är också i Weil am Rhein som stoltillverkaren Vitra har ett campus och besöksanläggning.

Alnatura: Alnatura ligger på största gatan i Weil am Rhein och är en del av en kedja för organiskt odlade livsmedel, men det finns också mindre utbud av andra miljövänliga varor såsom tvättmedel, skönhetsprodukter och kläder.

Frankrike:

Frankrike har lite egna regler och rutiner. Man måste handla för minst 150€ för att dom skall bevilja momsfrihet.  I övrigt går det till på samma sätt som i Tyskland. Man handlar och ser till att man får ett exportintyg. Fyller i uppgifter men anger också sitt kortnummer. Väl i tullen gäller det att hitta rätt person att prata med och när denna godkänt exporten/köpet scannar hen en kod på exportintyget som genererar en överföring till kortet som tidigare registrerades.

Jag har mycket mindre erfarenhet av att handla i Frankrike och kan därför inte beskriva några butiker där. Men jag har förstått att Frankrike är stället att åka till om man vill köpa riktigt bra kött, ost och vin.

Hur gör vi då? Eller snarare, hur gör jag då? Jo, ungefär två dagar i veckan, tillsammans med lilla L i barnvagnen tar jag spårvagn åtta som går förbi helt nära Utengasse där vi bor och åker till Weil am Rhein, eller om jag passar på efter att jag lämnat LG på skolan. Oftast handlar jag på Marktkauf precis på andra sidan gränsen, men gillar också Alnatura och Müllerbutiken inne i Weil am Rhein. Jag brukar försöka göra en komplett veckohandling och inte bry mej så mycket om vilka produkter som har stor respektive liten skillnad i pris. Utöver prisskillnaden så garanterar storleken på butiken också en rejäl sortimentsbredd vilket jag uppskattar efter att i min ungdom jobbat länge på Sparköp Gerdsken, numer ICA Maxi Alingsås. Om jag besöker själva samhället Weil am Rhein så brukar jag passa på att äta på någon av de turkiska restaurangerna där. På vägen hem har jag i regel 2-3 rejält stora och tunga shoppingkassar som jag efter bästa förmåga försöker hantera på spårvagnen och upp för trapporna i vår lägenhet.

Jag vill tacka Mattias som tidigt visade runt mej i gränshandelsmiljön och lärde mej hur det går till.

Samtliga mina inlägg om gränshandel:

Unknown

Rheincenter

Annonser

3 reaktioner på ”Gränshandel (del 2) – Så går det till

  1. Ping: Gränshandel (del 3) – Jag har en brevlåda i EU | BaselPappa

  2. Ping: Gränshandel (del 4) – Skamligt, men ”alla gör det” | BaselPappa

  3. Ping: Gränshandel (del 1) – Bakgrund | BaselPappa

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s