Gips och rullstol

Ja, den där olyckan LG var med om sista helgen i oktober har tillsammans med försenad korrekt diagnos och följdverkningar blivit verkligt problematisk.

Jag var ju inte med själv, men vad jag förstått hoppade hon och en kompis mellan två olika planteringar med så få steg som möjligt. Längre steg och större utmaning gav färre steg men också större risker och till slut var olyckan framme och LG föll. Hur illa hon föll var det nog ingen som förstod på direkten varför sjukhusbesöket gjordes först dagen efter.

Den första diagnosen som ställdes på UKBB dagen efter olyckan var att det var en stukning.  Det åtgärdades med att linda foten och uppmaningen att börja gå på foten så mycket som möjligt. Inom en vecka skulle det sedan bli väsentligt bättre. Så blev det nu inte och efter ett besök hos Dr Godon var vi åter på UKBB för ytterligare en röntgen två veckor efter det första besöket.

Andra diagnosen, efter en andra röntgen sa att det var en spricka i ett litet ben som var svårt att hitta. Men den diagnosen ställdes framför allt på symptom. Tydligen kunde dom fortfarande inte se någon fraktur. LG utrustades i alla fall med ett litet gips (foten och vaden) och ett par kryckor. Gipset var ett så kallat gågips och hon skulle gärna stödja på det både när hon gick ute (med tillhörande gummisko) och inne. Detta gips skulle hon ha i tre veckor.

I samband med nästa besök på UKBB, i december klipptes gipset upp och foten undersöktes. Den första läkaren tyckte det såg bra ut och tog möjligen inte LGs klagan om smärtan på fullt allvar utan bad henne provgå på foten. Då föll hon nästan ihop av smärta och tårar varpå det var uppenbart för alla att det var något annat. Professor Meier tillkallades. Prof Meier är ortoped och verkade vara riktigt bekymrad när han hörde vad som hänt så här långt och ville att det skulle göras en MRI-scan på foten.

Efter scanningen konstaterades att det var något så ovanligt som Bone bruise (Benmärgsödem/blödning på svenska). Och plötsligt blev riktlinjerna något annat. Rejält gips på foten och upp till knät och förbud mot att ens stödja på foten. Men faktum är att vi således förlorat en månad läkandeprocess då hon ju tidigare uppmanats att stödja på foten så mycket som möjligt.

Jag har ju tidigare hyllat schweizisk sjukvård både för fokus, processer och att dom sätter in rätt åtgärder. Men två feldiagnoser imponerar inte oavsett hur ovanligt eller svårdiagnostiserat detta än varit. Således blev det gips och kryckor i hela december, i luciatåget och hela julledigheten.

Efter några dagar i Sverige fick LG ont i handen och handleden. Det började med mildare smärta, men redan dag två eller tre hade hon så ont att hon fick lägga kryckorna åt sidan och bli buren eller hoppa på ett ben om hon skulle förflytta sej. Vi avvaktade några dagar över jul, men när vi var på vinterturné till Nyköping besökte vi Ekensbergs vårdcentral som ställde diagnosen senskideinflammation: Lindad arm och uppmaning om maximal vila.

Vila och avhållsamhet från lek som innefattar vänster hand och arm blev allt svårare när det kom snö och vi besökte besökte vänner i Normlösa och senare också i Floda. Gipset och lindorna blev ett litet fängelse för den leksugne LG som misströstade mot slutet av jullovet.

Första veckan tillbaks i Basel var vi tillbaks till UKBB och Prof Meier var påtagligt oroad över läget. Foten borde göra mycket mindre ont än det LG upplevde och inflammationen i armen borde blivit bättre. Gipset på foten ersattes av lindor och lindan på armen ersattes av ett gips. Men eftersom LG nu upplever så stor smärta i foten och bara tål ett tryck på ca 4 kg kom vi från sjukhuset med rullstol denna gång.

Det som oroade Prof Meier var smärtan som LG upplevde i foten. En smärta som hon enligt alla andra observationer inte borde ha. Förmodligen spökar överaktiva nerver för henne och signalerar falskt att det gör ont i foten. Detta fenomen skall överkommas med hjälp av sjukgymnastik och lite samtal med en duktig psykolog.

Livet i Basel har varit rätt annorlunda den gångna veckan och lär så förbli även den nästa eftersom vi har gott om trappor både hemma och på LGs skola. Och det är omöjligt att köra både rullstol och barnvagn. Men vi gör så gott vi kan. Jennie lämnar och hämtar LG och jag hanterar lilla L oavsett om vi är på dagis på Ylaa eller på språkdagis.

För att inte lämna med allt för dystra toner så kan man konstatera att vi nu ses lite mer hela familjen och dessutom är LG vid tämligen gott humör, speciellt givet förutsättningarna. Och sjukgymnastiken har gått bra och om bara ytterligare en vecka skall vi till UKBB igen och hoppas då bli av med gipset på armen och rullstolen.

FullSizeRender 2

Annonser

3 reaktioner på ”Gips och rullstol

  1. Ping: VABruari i Basel | BaselPappa

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s