Titta på TV

Jag gillar TV. Det är inte fint att säga det, men jag gillar TV. Man märker ibland att folks icke-tittande på TV ofta är något av en läpparnas bekännelse. Trots att vi lever i en värld med 100-tals broadcastingkanaler, play- och streaming-tjänster, TV från dagstidningarna och ett antal videotjänster med YouTube i spetsen. Och även om linjärTVs död har förutspåtts sedan länge, och lär infrias på sikt, så är de stora programmen på de stora Svenska TV-kanalerna broadcast och play fortsatt extremt stora och dominanta.

Men i TV-världen låter sej verkligen det av Chris Anderson populäriserade det statistiska begreppet Long-tail appliceras. Long-tail-begreppet bygger i korthet på att vi under en period av fysisk distribution och lagerhållning av till exempel musik eller film hade ett väldigt begränsat utbud. I och med digitaliseringen kan man förvara och distribuera till en kostnad som går mot noll och drastiskt minskande krav på kritisk massa per titel vilket medför att man kan erbjuda sina kunder ”all” musik och ”all” film, inte bara den populäraste. Undersökningar har också visat att intresset för dessa tillkommande breddkataloger är väldigt stort.

Tidigare var det dyrt att producera och distribuera TV och TV- och video-tjänster vilket resulterade i ett litet utbud där varje del hade rejält med tittande. Idag finns som sagt de stora Broadcast-kanalerna kvar men det har kommit till så många nya möjligheter eftersom vilken normalintresserad och normalbegåvad 10-åring kan skapa innehåll och publicera om man har tillgång till en dator med internetuppkoppling. Eller bara en mobiltelefon.

Jag gillar som sagt TV. En gång för nästan 20 år sedan var jag med i en fokusgruppsintervju som Ericsson hade i Mjärdevi, Linköping på temat framtidens TV. Jag minns egentligen bara två scenarion som diskuterades under intervjun: Att kanalerna skulle upphöra och man skulle kunna titta på kanalens innehåll när man ville (det vi kallar Play idag); distribution av livsmedel kopplade till TVns innehåll (vi pratade om allt emellan partikelförflyttning a lá Micke Tevén i Kalle och Chokladfabriken via möjlighet att beställa mat via TVn (On-line-pizza) till att köpa i samband med reklam (second screen). Det enda vi inte är riktigt nära är väl drömmen om teleportering av choklad.

Här i Basel har våra TV-vanor förändrats en hel del. Vi tittar väsentligt mindre på TV här. Vi ser en del broadcast-TV via vår Horizon-box från UPC-Cablecom. Boxen har gissningsvis 200 TV-kanaler från Centraleuropa. Det blir oftast engelskt (BBC, ITV, Channel 4), men också en del Schweiziskt och tyskt. Inte sällan efterhandsser vi program vi spelat in med hjälp av den tämligen intelligenta boxen. Men det vanligaste TV-tittandet är nog fortfarande SVT. SVT Play, ibland via AppleTV, ibland via iPad (och AppleTV) förstärkt av en VPN-tjänst så att vi kan se allt innehåll. Med hjälp av VPN-tjänsten händer det att vi streamar TV även från andra länder. Netflix-tittandet har fortsatt här, men sedan dom börjat motarbeta VPN-tjänsterna har det blivit allt mer sällan.

TV-tittandet online är så mycket mer splittrat. Verkligen Long-tail. LG har några YouTube-kanaler hon följer. Jag ser en del YouTube, Vimeo, TED etc men inget jag följer och är lojal med. Antingen följer jag ett tips jag fått på sociala medier eller så sitter jag och slösurfar, då oftast på YouTube.

Å så tittar Lilla L på en del barnfilm på DVD som hon ärvt av sin storasyster.

chart

TV; traditionell respektive via internet? Sedan några år är det komplicerat till och med att formulera dessa frågor. Källa: http://www.soi2015.se

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s