Blåvit i Basel

Nedanstående text skickades in till  Supporterklubben Änglarnas medlemstidning Blått & Vitt som kommer ut nu i skiftet maj/juni 2016. Till det hör en bild tagen av Daniel Benkert. Det var tänkt att den skulle handla om hur det är att hålla på Blåvitt men bo på annan ort, men när jag läser den efteråt handlar den möjligen snarare generellt om min kärlek till IFK Göteborg. Texten skrevs i april och detta är min orginaltext. Uppslaget från Blått & Vitt finns på bild under texten.

Blåvitt har alltid varit mitt lag. Blåvitt kommer alltid att vara mitt lag. Jag höll på Blåvitt redan innan jag kunde säga det, jag lär enligt en av de där historierna som finns i varje familj suttit och gastat ”Heja Bå-ditt” i min Emmaljungasulky redan i slutet av 1970-talet.

Det blev sedan min morfar som fyllde mitt blåvita hjärta med innehåll. Det var han som spelade Schytts Heja Blåvitt på vinyl för mej, berättade om Bebben, Fölet & Svarte Filip och som tog med mej på mina första matcher på Nya Ullevi. Det har spelat stor roll för mej. Gett mej många äventyr, många triumfer och många vänner. En del annat också. Min Morfar kallade alltid Blåvitt för Kamraterna, på så sätt fick han det att låta som det bara var ett skönt kompisgäng från Göteborg som erövrade Europa.

Sedan dess har jag betalat medlemsavgifter på Hotellplatsen 2, köpt blåvita halsdukar på Friggagatan och årskort i Blåvittshopen på Gamla Ullevi, läst fanzinen Änglatjôt och Ett lag i Götet, suttit i det legendariska omklädningsrummet på Kamratgården, skrikit mej hes efter Tollans instruktioner på gamla Gamla Ullevi, skålat med Anjo i baren på LS och deltagit i powerpointdragningar på nya Kamratgården. Det har blivit hemmamatcher i vått och torrt, i hetta och kyla på Ullevi, både nya och gamla och gamla igen och bortamatcher i hela landet. Jag har njutit och lidit matcher i Svenska cupen, Allsvenskan, Europacupen, Uefacupen, Royal league och Champions league. Det har blivit vårmatcher i -15 på plastmattan på Vallhalla och blöta cupmatcher borta mot Åtvidaberg men också många fina minnen från bortamatcher med tåg till Helsingborg och buss eller bil till Norrköping, Degerfors, Malmö, Stockholm, Kalmar etc. Och lägg till det de underbara Champions league-matcherna på 1990-talet.

Numer umgås min morfar Gösta med Änglarna. Jag var otröstlig på hans begravning hösten 2003. Jag lämnade kapellet på Västra kyrkogården sist av alla, gråtande, men först efter att jag lämnat mitt Blåvita medlemskort på hans kista.

Själv bor jag sedan ett drygt år i Basel i nordvästra Schweiz och tvingas ägna mej åt min passion på avstånd. Distansförhållanden är ju inte optimala och det blir inte heller som vanligt här nere: Jag har inget årskort, jag ser inga träningar och jag har ingen att snacka upp matcherna med. Tyvärr kan jag bara se några matcher per år live och på plats. Men när jag är i Sverige försöker jag att se allt.

Det innebär att jag numer följer de flesta matcher på distans och då föredrar jag twitter och Sveriges Radios Websändningar framför dåliga webbströmmar och dagstidningarnas uppdateringar. Cupmatcherna har jag kunnat följa via SVT och en VPN-tjänst. Inte så angenämt i år, men det var grymt i fjol. Finaldagen är ett fint och väldigt personligt minne: Det var kalasväder hela våren och sommaren här i Basel, så även denna dag. Vi hade svenska vänner med barn på besök och var och lekte i Kannenfeldpark på andra sidan stan. Jag hade min svarta bortatröja på mej. Vid lunchtid, med gott om tid lämnade jag de övriga och promenerade hemåt. Jag tog gott om tid på mej när jag gick genom stan med en Blåvit Spotifylista i öronen. Med några hundra meter kvar hem startade Joel Almes Snart skiner Poseidon och staden öppnar sej. De kalla stenhusen tar slut och solens strålar skiner på mej, bara mej. Jag glider med enormt lätta steg över Mittlebrücke under en himmel som är blå och vit. Men längst mina kinder faller tårar. Tårar av saknad och längtan. Men också av förväntan. Trots att vi hamnar i underläge i matchen är jag aldrig riktigt orolig, vi är inne i en stark period och maler ner alla motståndare denna vår. Dessutom har vi den där extra turen när skicklighetens kvarnstenar inte räcker till.

Mellan matchdagarna som är supporterlivets fest råder supportervardagar. Dagar för träningar, U21-matcher etc som inte bevakas i samma utsträckning. Dessa vardagar, mellan matcherna, försöker jag hänga med i vad som händer kring Blåvitt på twitter, bloggar, forum och poddar. Utbudet av initiativ tycks mej outsinligt även om det delvis är samma personer som återkommer. Det finns så många supportereldsjälar kring Blåvitt, det är något att vara mycket stolt över. Och i mitt fall också tacksam. Jag älskar att ta del av det vildvuxna utbudet av supportergenererade idéer och tyckande kring IFK Göteborg, om laget, om föreningen och om perspektiv på supporterkulturen.

Sammantaget är lidelsen för Blåvitt nog konstant. Matchdagarna och allting kring matcherna är minst lika viktiga här som när vi bodde i Göteborg. Avståndet i vardagen ökar obönhörligen. Inga bloggar, appar eller podcastar i världen kan tyvärr ersätta snack i fikarum, hån från antagonister och spekulationer ihop med vänner. Jag skulle behöva några riktigt blåvita vänner här på plats för att få till den där nerven i vardagen.

Jag bor alltså i Basel och härifrån kommer unga Blåvittfans mest hatade lag. Föraktet mot FC Basel kommer från Blåvitts senaste Champions League-kval sommaren 2008, då Blåvitt i den andra av tre kvalomgångar ställdes mot FC Basel, men Schweizarna blev Blåvitts banemän. Vi åkte ut med sammanlagt 5-3 efter 1-1 hemma och 4-2 borta efter att ha haft ledningen med 1-2 och varit vidare med 2-2. Möjligen, eller skall jag säga troligen, avgjordes matchen tyvärr till vår nackdel av den svaga skotska domarinsatsen. Denna händelse är en så djupt sittande tagg i det blåvita hjärtat att snart sagt varje gång jag nämner FC Basel i Blåvittsammanhang eller i sociala medier så drabbas jag av skit och mer eller mindre elaka kommentarer trots att det snart gått tio år. Om laget och dess supportrar betedde sej rimligt sportsligt så skall föraktet ha lagt sej efter så lång tid. Jag bor i en stad mitt i Europa vars fotbollslag kontinuerligt spelar i de Europeiska cuperna. Vad skulle vara så farligt om jag fick lite sympatier för laget i staden där jag bor? En del av mej hoppas att jag skall börja gilla FCB på riktigt.

Förra sommaren var jag i Sverige i 4-5 veckor och passade naturligtvis på att se varje match, utsvulten som jag var. Speciellt första matchen (Norrköping hemma) var speciell för mej. Träffa mina blåvita vänner för första gången på ett halvår. Ta en burgare, ett par finöl och massor av prat om fotboll och livet. Sedan nervöst och förväntansfullt promenera över Heden till Ullevi och ta plats på läktaren. Inmarschen blev crescendot. Att se laget ta plats på innerplan i sina blåvita tröjor. Jag blundade och njöt av detta tillfälle jag längtat efter så länge. Och så Joel Almes Snart skiner Poseidon. Håren reste sej på armarna och jag hade gåshud i flera minuter. Som cupfinalspromenaden över Mittlebrücke, fast ännu starkare. Jag minns inte så mycket av matchen som för övrigt slutade 0-0. Ändå insåg jag i samband med matcherna i somras att det jag saknat mest, matcherna, matchdagspirret och Snart skiner Poseidon till trots, är vännerna och kamratskapen kring Blåvitt. Det är ju också just dessa vänner som hjälper till att skapa den där viktiga supportervardagen mellan matcherna. I sommar är det vi, Kamraterna, ett skönt kompisgäng från Göteborg som skall erövra Europa.

Jonas Medin (@medinjonas)

Länkar:

 

13330270_10154236618736202_981605422_n

13412870_10154271471576202_1499978270688978930_n.jpg

Annonser

3 reaktioner på ”Blåvit i Basel

  1. Ping: EM-feber på distans | BaselPappa

  2. Ping: Blåvitts viktigaste match | BaselPappa

  3. Ping: Baselpappa år två | BaselPappa

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s