Händelser

Det händer saker hela tiden. Överallt och hela tiden. Det är omöjligt att i stunden veta vilka händelser som kommer bli viktigt och relevant framöver. Och för vem.

Jag har enklare läs- och skrivsvårigheter. Numer visar sej genom att jag läser rätt långsamt och att jag hyser en stor tacksamhet till rättstavningsfunktionen i ordbehandlare, mailprogram etc; tidigare visade det sej genom att jag stavade ganska illa. Samtidigt har jag alltid gillat berättelser och jag minns när jag som pojke insåg att världens samlade skrifter växer snabbare än jag läser. Möjligen var det inte så att jag innan den punkten i tiden trodde att jag skulle hinna läsa alla böcker, men insikten tog mej ändå rätt hårt. För den vuxne Jonas har den insikten en annan betydelse: Jag läser bara böcker som jag verkligen tror att jag kommer gilla och om jag börjat med en bok som jag inte är så förtjust i efter 50+ sidor så har jag inga problem att lägga den åt sidan.

Vi lever i ett tidevarv där den lilla Jonas insikter är tillämpbart på så mycket: Det skrivs, fotograferas, filmas och genereras data i en allt högre takt. Eller? Jo, att det genereras texter, bilder, filmer och datafiler som fyller hårddiskar och internet i allt högre takt råder det inget tvivel om, men händer det mer? Sker fler händelser? Upplever vi mer? Jag vet inte.

Följande står klar för mej: Det var få fotbollsfruar, hemmapappor, hobbykorvtillverkare, amatörsminkexperter, fotbollsryktesspridare och uppmärksamhetstörstande tonåringar som globalt delade med av sitt dagliga liv nästan i realtid i kilskriftens Mesopotamien, i grottmålningarnas Lascaux eller ens i förra sekelskiftets Sverige. Tryckkonsten, internet och den sociala webben har skapat möjligheterna. Vi som sociala varelser har bidragit med efterfrågan.

Muminpappan är ständigt sysselsatt med att skriva memoarerna från sin händelserika ungdom. I hans urvalsprocess skiljer han mellan Händelser med stort H och händelser med litet h. Han sorterar bland ungdomens händelser för att få till en så bra historia som möjligt. I efterhand är det naturligtvis enkelt/enklare att sortera in eller ut vad som kom att ha betydelse i resten av ens liv. Men det hade Muminpappan knappast klarat att sortera i realtid.

Mina tankar går oproportionerligt ofta till den irländska författaren James Joyce och hans verk Odysseus (eng: Ulysses). Jag minns att det fascinerade mej att läsa en text där det känns som om det inte gjorts något urval. Allt får vara med, oavsett hur obetydligt eller tabubelagt. Även om Joyce verk är fiktivt, lockar det ändå tanken. Tänk att dokumentera, om än bara för en kort stund allt som händer i en människas liv: agerande, sociala interaktioner, upplevelser, tankar och känslor.

För som jag ser det, sker en förflyttning längst axeln från Mesopotamien till dagens vloggande och snapchattande: Tack vare en generösare urvalsprocess och mindre självcensur har vi möjlighet att komma närmare varandra. Vi får ta den av helheten. Närmare den ursprungligt oförskönade upplevelsen, tanken och känslan. Men med det kommer också en massa händelser som förefaller som helt irrelevanta och som framstegskonservativa kommer kalla för onödig, ointressant skit.

Så. Vad skall man blogga om idag?

Ft5S+James+Joyce+eye+patch+black+and+white

James Joyce

dea1c09c427a6a88ef6c3b594538f5b6

Muminpappan

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s