Mina bästa reseminnen

Det blev en bloggvecka i resans och resandets tecken. Det var inte planerat, men kanske inte så märkligt veckan efter vår semester på Gran Canaria. I detta inlägg tänker jag berätta om några av mina favoritresor och bästa reseminnen (nu är inlägget klart och det visade sej bli rekordlångt; håll till godo!)

Tidigare i veckan har jag betraktat resande ur lite olika perspektiv och när jag nu tänkte avhandla mina favoritresor känner jag behov av att separera reseminne från resa. En resa kan möjligen vara medioker, men ändå innehålla några fantastiska reseminnen. Nedan listar jag några av mina bästa resor och reseminnen (utan inbördes ordning):

Charter till Portoroz, Jugoslavien med familjen (slutet av 1980-talet): Den resan innehöll mycket fint: sol och bad, utflykter till Postojnagrottorna och italienska staden Trieste, god mat och en känsla av genuinitet i staden Portoroz. Om jag inte minns fel så var det också tämligen billigt där vilket gjorde att vi kunde leva lite semesterlyxigt där.

Backpackingresa  till Thailand 1998, min första resa utanför Europa. Jag och Jennie hade varit tillsammans mindre än ett halvår när vi gav oss iväg på denna resa som innehöll många små märkliga äventyr: En död japan, trekking utanför Chiang Mai, vilsekörning en kväll utan lampa med motorcykel på väg till Samoeng resort, Jennies sjukhusvistelse och avslutande fantastiska dagar på New Lapaz Villas på Koh Samui.

Vi backpackade i Vietnam kring millennieskiftet. En massa intressanta upplevelser, men framför allt minns jag Ha Long Bay och en organiserad utflykt vi gjorde i Mekongdeltat från vilken vi sedan hoppade av och på egen hand tog oss till ön Phu Quoc. Under resan i Mekongdeltat kom vi nära en massa människor som levde sina liv i samklang med floden och med kokosnötter. Sedan tog vi oss till Phu Quoc som då var ett av våra främsta smultronställen med röd sand och enda stället i Vietnam där man kan se solen gå ner i havet.

Laos och Kambodia 2002, backpacking. Efter att vi gift oss i Vietnam, vilket ju i sej är ett fantastiskt minne, åkte vi vidare till Laos. Laos är ett speciellt land och det blev en speciell resa, egentligen utan speciella händelser. Det är nog det fattigaste land jag varit i, men eftersom befolkningen i stor utsträckning bor kvar på landet och lever av jordbruk och småindustri så mår människorna ändå förhållandevis bra. I Laos mötte vi så många vänliga människor som tar det väldigt lugnt i vardagen. Utöver ett fall från en klippa var den UNESCO-klassade staden  Luang Prabang nog resans höjdpunkt. Kambodia var ett annat land och en annan upplevelse. Angkor Wat var naturligtvis fantastiskt. En helt annan upplevelse fick vi en kväll på Pressklubben i Phnom Penh där vi träffade två britter, livsnjutande men lätt desillusionerade och nyblivna vänner. Den ene en pensionerad min-röjnings-robot-konstruktör som rest till Kambodia för att lite mer handgripligt hjälpa till med det han arbetat med på avstånd en stor del av livet och den andre en skojare och klubbägare som höll sej borta från den brittiska lagens långa arm och sin fru. Tyvärr solkades Kambodiaminnena ner hur illa berörd man blev efter att ha sett så många unga prostituterde flickor, värst var det i Sihanoukville.

Vi reste runt på egen hand i Libanon några veckor 2004 då det fortfarande var fred och relativt lugn rådde. Vi åkte dit på grund av en amerikansk rekommendation och för den goda matens skull. Men det blev en fantastisk resa på så många sätt. Många enskilda händelser, men denna resa är en av mina allra bästa. Beirut, Baalbek, Byblos, Tripoli, Tyre. Spännande land med en spännande och otäck historia, god mat (så klart) och genomgående väldigt vänliga och hjälpsamma människor vart vi än kom.

Savannah 2007. Under en resa där vi hälsade på en vän i Atlanta tog han oss bland annat på ett par dagars besök till Savannah. Vi fick några fantastiskt fina dagar i denna mytomspunna och underbara amerikanska hamnstad vars stadskärna är typexempel för den så kallade trädgårdsstaden.

Borneo, Malaysia, backpackade med LG 2011 . Under resan till Malaysia efter julen 2010 spenderade vi mesta delen av tiden på Borneo. Det var vår första resa backpackerresa med barn. Det innebar färre och lite längre tid på varje plats samt att vi valde att bo lite bättre. Det var en bra resa men det hade två fantastiska höjdpunkter: En sexdagars rundresa med kvalificerade guider som tog oss till djungeln, till högländerna och till kusten med många spännande delmoment som köttblomman, aggressiva makaker, vilda och tama orangutanger, havssköldpaddor och fantastiska naturupplevelser. Mot slutet av resan besökte vi dyk-ön Mabul öster om Borneo i vars närhet ett av världens bästa dykvatten finns. Bara när man snorklade från bryggan kunde se drakfisk, clownfisk, bläckfisk, muränor, sjöhäst, havssköldpadda etcetera; det var helt enkelt en magisk plats.

Vi har besökt Sri Lanka två gånger med 10 års mellanrum (senast  2013). På många sätt var det ett ett mer välmående land vi besökte efter tsunamin under vår andra resa, men enligt min mening var det ett mer äkta och spännande land vi besökte den första resan. Sri Lanka har försett oss med minnen för livet med höjdpunkter som Kandy, Nuwara Eliya, vårt smultronställe Palm Paradise Cabanas utanför Tangalle och fantastiska Yala nationalpark från vilken vi blev evakuerade på grund av översvämning.

Tokyo och New York City är mina två favoritstorstäder jag besökt några gånger och som tagit sej in i mitt blod. Vi är ett nu och vi kommer att mötas många gånger än. Jag är förtjust i storstäder och lägger till London, Hong Kong, Barcelona och Paris på placeringen efter Tokyo och New York av storstäder jag gillar och tänker återvända till. Den bästa storstadsresan tycker jag är när man lever vardag i staden i fråga, lägger mindre fokus på sevärdheter och istället tillbringar tid där människor lever och bor.

Min bästa barncharter har gått till Aqua Fantasy vid Kusadasi i Turkiet. Fräscht, gott om aktiviteter, stort så man kan bada på många olika ställen, fint kvällshäng vid havet och de fantastiska vattenlandet next door. Möjligen framstår Aqua Fantasy i extra god dager eftersom vi åkt dit med  våra bästa vänner. Så fort det känns legitimt att åka till Turkiet igen kommer vi överväga återbesök till Aqua Fantasy.

Ju mer jag tänker på det och ju mer jag diskuterar med Jennie desto fler minnen blir det. Några absurda, några skojiga, några intressanta, några sorgliga, några vackra, några dråpliga, några spännande men nästan alla är alldeles alldeles underbara. Men någonstans måste man dra gränsen i denna nostalgiska minnesparad och här känns det som ett bra läge för det.

I min jakt på röd tråd som förbinder dessa resor och upplevelser finner jag inte mycket. Natur och människor/kultur är en viktig källa för bra minnen; inser också jag att jag har två favorittyper av resor: storstadssemestern och enkla rundresor på egen hand (backpacking). I övrigt tycks det mej mest vara ett myller av resmål och erfarenheter som egentligen saknar röd tråd.

Det blev ett antal inlägg om resor efter vår semester, ja till slut blev det lite av ett tema de senaste dagarna här på bloggen. Jag har avhandlat:

pa%cc%8a-va%cc%88gen-ner-fra%cc%8an-adams-peak

 

 

 

Annonser

7 reaktioner på ”Mina bästa reseminnen

    • Bakom varje hörn finns det alltid nya spännande resor. Två av mina finaste resmål: Japan med fantastiska Tokyo är ju SÅ mycket mer än huvudstaden. Och Sri Lanka med sina stränder, sin kultur och sin optimism.

      Gilla

  1. Ping: Framtida resor | BaselPappa

  2. Ping: Resor och känslor | BaselPappa

  3. Ping: Mina egna resor | BaselPappa

  4. Ping: Mina första resor | BaselPappa

  5. Ping: Solsemester | BaselPappa

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s