Schweiz och #schweiziskhet: Konstitution och Direktdemokrati

Någonting som fascinerat mej med Schweiz är kontrasten mellan brokigheten och den starka sammanhållande nationalkänslan. Under den unikt kvadratiska röda flaggan med det vita korset ryms 26 autonoma kantoner vars regler spretar i så olika riktningar att man måste lära helt nytt som om man flyttar till ett annat land när man byter kanton. Dessutom har Schweiz fyra officiella språk med de barriärer som det skapar i form av media, opinion och kultur. Vad blir då summan av dessa pusselbitar? Vad har man gemensamt? Vad är #schweiziskhet egentligen? Läs måndagens utförligare introduktion.

Följ gärna med denna veckas reflekterande kring #schweiziskhet här på #Baselpappa. Du är självklart välkommen med frågor, reflektioner och kommentarer så skall jag försöka få med det i slutet av veckan. Idag fortsätter jag med fler viktiga delar av schweiziskheten: Konstitution och Direktdemokrati

Konstitutionen i Schweiz inklusive det politiska systemet och direktdemokrati via folkomröstningar är unik i sitt slag och har inneburit att landet haft klart flest folkomröstningar i världen. Det tar sin tid att sätta sej in i konstitutionen och hur det fungerar både i teorin och hur den tillämpas i praktiken. Schweiz unika konstitution är en givetvis en central del i schweiziskheten även om den också till stor del kan sägas vara ett resultat av just schweiziskheten.

Detta är ett snårigt ämne så här kan ha smugit sej in ett eller annat litet fel eller tillkortakommande. Om du ser något sådant hör gärna av dej och bidra till att denna bloggpost blir rätt och bättre 🙂

Konstitutionen

Schweiziska edsförbundet, som är landets officiella namn, har statsskicket förbundsrepublik med ett tvåkammarparlament och Förbundsrådet som verkställande organ, regering och statsöverhuvud. Förbundsrådet och Förbundsförsamlingen huserar i Bundeshaus i Bern.

Förbundsrådet består av 7 ledamöter som väljs av ett samlat parlament på fyra år i taget. Ledamöterna är indelade så de representerar de fyra största partierna: 2 socialdemokrater (SP), 2 liberaler (FDP), 2 nationalkonservativa (SVP) och 1 kristdemokrat (CVP). Det finns dessutom krav på geografisk/språklig spridning bland ledamöterna. Presidentskapet är ambulerande i gruppen, väljs ett år i taget av parlamentet och innebär mest representativa uppgifter samt att man har utslagsröst vid lika voteringar inom Förbundsrådet. På Schweiz olika språk heter Förbundsrådet Bundesrat (ty)/Conseil federal (fr)/Consiglio federale svizzero (ita)/Cussegl federal svizzer (rät).

Förbundsförsamling är namnet på Schweiz tvåkammarparlament. Hit röstades de första kvinnorna först 1971. Förbundssamlingen är landets lagstiftande församling och när de två kamrarna röstar gemensamt (till exempel för att utse president) kallas det den samfällda förbundsförsamlingen. De två kamrarna heter Ständerrådet och Nationalrådet.

Ständerrådet har 46 ledamöter och representerar landets kantoner med två personer per kanton (1 person per halvkanton (som Basel-Stadt)). Ledamöterna väljs på fyra ur utifrån regler i respektive kanton. Just nu är de tre största partierna nästan jämnstora: kristdemokrater (CVP), liberaler (FDP), socialdemokrater (SP). Just nu är sju partier representerade i Ständerådet, därutöver en politisk vilde.

Nationalrådet består av 200 ledamöter som väljs på fyra år genom allmänna proportionerliga val (kanton/halvkanton som valkrets). Varje kanton/halvkanton är emellertid garanterade en plats. Zürich (34 platser) och Bern (26) har störst representation, Basel-Stadt 5 och de sex minsta kantonerna var sin plats. De nationalkonservativa (SVP) har flest platser följt av socialdemokrater (SP), liberaler (FDP), kristdemokrater (CVP) och gröna (PES och PVL). Totalt finns det just nu 11 partier representerade i Nationalrådet, ett resultat av det mångfasetterade Schweiz.

I de nationella valen har schweiziska medborgare över 18 år rösträtt.

Komplett beskrivning av Schweiz alla större partier.

Varje kanton har sedan sina egna parlament, sin egen författning, eget skolsystem, eget polisväsen etcetera.

FOLKINITIATIV, DE FREKVENTA FOLKOMRÖSTNINGARNA I SAKFRÅGOR

Ungefär en gång per kvartal är det nationella folkomröstningar i Schweiz. Då har schweiziska medborgare över 18 år rösträtt. På ett år genomförs folkomröstningar i ungefär 10 sakfrågor. Det finns tre typer av nationella folkomröstningar: Folkinitiativ, obligatorisk och frivillig folkomröstning.

Folkinitiativ är den vanligaste folkomröstningen och är beslutande, det betyder att politikerna i någon utsträckning måste följa folkomröstningens utfall. Folkinitiativen var tänkta att vara folkets verktyg att påverka politikerna, men numer är nästan alla folkinitiativen ett resultat av ett eller flera partiers ansträngningar. För att få en folkomröstning till stånd krävs först och främst 100 000 namnunderskrifter insamlade under maximalt 18 månader samt en hel del byråkrati. Processen beräknas ta 2-3 år och det finns ett avskräckande syfte med att det inte skall gå allt för snabbt: man vill inte att enkelheten gör att det skall bli allt för frekventa folkomröstningar i allt för små eller tillfälligt uppkomna frågor. Vidare skall den långa processen vara ett incitament för politikerna att förankra beslut brett inom politiken och bland medborgarna i Schweiz. De vanligaste ämnena i dessa folkomröstningar handlar om sjukvård, skatter, välfärd, drogpolicy, transport/kollektivtrafik, migration, integration och utbildning. Ungefär 10% av folkinitiativen bifalles.

Obligatorisk folkomröstning är beslutande men initieras från parlamentet. Vid större förändringar, till exempel av konstitutionen, skall en obligatorisk folkomröstning hållas för att säkerställa att politikerna och medborgarna är överens om förändringen i fråga. Namnet obligatorisk handlar inte om att alla måste rösta, utan om att vissa förändringar kräver en folkomröstning. Vid obligatoriska folkomröstningar tillämpas särskild majoritet (majoritet av befolkningen, majoritet i majoritet av kantonerna samt eventuellt majoritet i de kantoner som berörs extra av frågeställningen i fråga).

Frivillig folkomröstning är beslutande och kan initieras av kantonerna eller medborgarna för att bestrida nya lagar eller andra viktiga frågor fattade i parlamentet. För att få en frivillig folkomröstning till stånd krävs 50 000 underskrifter på 100 dagar eller att minst 8 kantoner gemensamt är emot förslaget. Processen är snabbare än vid folkinitiativ och endast enkel majoritet krävs.

Varje kanton och kommun har möjlighet att initiera egna folkomröstningar om förändringar man vill göra i sin region. I regionala (kanton) och lokala (kommun) folkomröstningar väljer kantonerna själva, inom givna gränser, sina regler (metod, när man skall folkomrösta, vilka som är röstberättigade etcetera). Det innebär i praktiken att man i de flesta kantoner går till vallokaler men att man på vissa håll kan man rösta via nätet eller sms, medan man på andra håll håller fast vid gamla traditioner.: I Appenzell Innerrhoden och Glarus träffas invånarna en gång om året på ett torg och röstar med handuppräckning.

Federalism

Schweiz konstitution har en inbyggd tröghet och är konstruerad för att vara stabil och inte kunna kuppas bort. Förändringar är svåra att få igenom och sker långsamt genom dialog.

I den schweiziska konstitutionen är kantonernas existens och självständighet hårt reglerad. Varje kanton är namngiven i konstitutionens första artikel. Detta medför att en förändring av konstitutionen är nödvändig för att skapa en ny kanton eller om en kanton vill lämna förbundet.

För att en ändring av konstitutionen krävs en obligatorisk folkomröstning med särskild majoritet.

Inom kantonerna finns dock en starkt tilltagen självständighet. I princip kräver konstitutionen endast att kantonerna skall vara republiker, att de skall respektera jämlikhet och mänskliga rättigheter.

Reflektion kring tillämpandet av demokrati i schweiz

En god Schweizisk vän berättade att hen tycker att det är svårt att välja vilket parti och vilken person hen skall rösta på och därför händer ofta att hen avstår att rösta i val, medan hen tycker det är lättare att ta ställning i de rakare frågorna i folkomröstningarna och därför oftare röstar i dom. Det är i praktiken tvärt emot hur resten av världen tillämpar demokrati.

Man kan å ena sidan tycka att detta sätt att tillämpa demokrati är osofistikerat, primitivt och olämpligt i en representativ demokrati (där folket utser sina företrädare och ger dom förtroendet att driva samhället) samt att det finns risk för populism och trög utveckling där politikerna inte kan gå före i frågor rörande till exempel tolerans (minoriteter) och folkhälsa (rökning/passiv rökning). Å andra sidan kan man argumentera att denna tillämpning av direktdemokrati är en demokrati in sin renaste  form där politikerna bara är representanter på samma nivå som folket.

I frågor om invandring samarbetar samtliga större Schweiziska partier mot det största SVP för att få till ett mer generöst och humant mottagande.

Dialog är också en viktig del av konstitutionen. Alla behöver prata med alla, och även om man inte kommer överens i alla sakfrågor så bygger den långsiktiga framgången av samhällskroppen på att man har en dialog. Från ytterhöger till yttervänster; från liberaler till evangelister.

Källor till detta faktaspäckade inlägg var:

• www.ch.ch/en,
• www.UR.se samt
• Wikipedia (antal olika sidor på svenska, engelska och tyska).

Veckan i #schweiziskhet innehåller:

• Måndag: Introduktion
• Tisdag: Neutralitet och Självbestämmande
• Onsdag: Konstitution och Direktdemokrati
• Torsdag: Liberalt och Konservativt
• Fredag: Främlingsfientlighet
• Lördag: Noggrannhet och trygghet
• Söndag: Summering, avslutning och feedback