Schweiz och #schweiziskhet: Noggrannhet och trygghet

/ medinjonas

Någonting som fascinerat mej med Schweiz är kontrasten mellan brokigheten och den starka sammanhållande nationalkänslan. Under den unikt kvadratiska röda flaggan med det vita korset ryms 26 autonoma kantoner vars regler spretar i så olika riktningar att man måste lära helt nytt som om man flyttar till ett annat land när man byter kanton. Dessutom har Schweiz fyra officiella språk med de barriärer som det skapar i form av media, opinion och kultur. Vad blir då summan av dessa pusselbitar? Vad har man gemensamt? Vad är #schweiziskhet egentligen? Läs måndagens utförligare introduktion.

Följ gärna med denna veckas reflekterande kring #schweiziskhet här på #Baselpappa. Du är självklart välkommen med frågor, reflektioner och kommentarer så skall jag försöka få med det i slutet av veckan. Idag fortsätter jag med fler viktiga delar av schweiziskheten: Noggrannhet och trygghet.

Noggrannhet är en dygd

Noggrannhet en en viktig sak i Schweiz. Precisionsarbete var tidigt viktigt i landets vapen- och klocktillverkning. Det senare är ju fortfarande en viktig del av landets ekonomi och identitet även om konkurrens från låglöneländer pressar Schweiziska klocktillverkare hårt. Noggrannhet är en dygd och det behöver få kosta och ta tid för att bli bra.

Även i vardagen kännetecknas professionella schweiziska yrkesinsatser av att man gör saker och ting noggrant. Möjligen skulle icke-schweizare anse att det är omständligt i överkant, men väldigt väl utfört. Inga grävskopshål har så skarpa kanter som schweiziska, de temporära schweiziska byggvägarna är sannolikt bättre än de permanenta vägarna i de flesta delarna av världen,  man använder tvättsvamp och gummiklubba för att det skall bli perfekt rakt när man lägger trottoar- och kullersten. När Gotthardtunneln (världens längsta tågtunnel (57 km) som påbörjades på 1990-talet) blir klart i utsatt tid och med inom planerad budget. När man ser schweizarna spela kubb i parken sätter dom upp spelet perfekt med hjälp av snören och hörnpinnar. På krogen nöjer man sej inte med att tala om vad ett glas öl eller vin kostar utan det är också förklarat hur många centiliter glaset är. 

Punktlighet är en naturlig del av noggrannhet. Punktligheten och förtroendet för punktlighet är något mycket schweiziskt. Alla litar på kollektivtrafiken som är i tid, det gäller allt från tåg till bussar. Men det gäller även respekten för tider när man bokar möten etc. När vi hade barnkalas härom sistens var alla schweizare i tid. Övriga barn släntrade in efter utsatt tid. Här är man i tid. Alla är det.

Ytterligare en del av detta perspektiv som har med  planering och färdigställande i tid att göra är naturligtvis att man har mycket bra koll på hur man optimerar och prioriterar och processtyr projekt. Det krävdes i Gotthardtunneln, men det var också orsaken till att man fått till akuten på barnsjukhuset så bra.

När man har denna bakgrund går det möjligen även för icke-schweizare att förstå hur pinsamt det var för nationen när Pumas tröjor så frekvent gick sönder i EM-mötet mot Frankrike i somras.

Trygg och Säker

Schweiz och Basel är en väldigt säker plats att bo och leva på. Jag har aldrig känt mej hotad här och det gäller Jennie också. Inte ens när man går hem i mörkret sent om kvällarna. Trots sköt-dej-själv-och-skit-i-andra-mentaliteten och skepsis mot främlingar så tycks det som om alla, inklusive rätt starka subgrupper, fortfarande värnar samhällskontraktet och att vi alla är en del av ”vi”. Detta är svårt att leda i bevis, men låt mej ge några exempel:

  • Ingen använder värdeskåpen på St Jakobs gartenbad mer än expats, schweizarna markerar att det är deras grejer genom att vika handduken över sina värdesaker. Och går sedan obekymrat och badar.
  • Folk hälsar på varandra när man möts på promenad eller joggingtur, så som det var i Göteborgsförorten Floda där vi bodde tidigare fast i en stad med  200 000 invånare.
  • Skollärarna tilltalas Herr/Mr resp Frau/Mrs i skolan vilket tycks bidra till att behålla ett avståndet och bibehålla respekten till vuxna. i skolan och i övrig del av samhället.
  • Om man ser någon komma springande mot spårvagnen sträcker man sej ut och ser till att hålla dörren öppen till vederbörande kommit ombord.
  • Lågstadiebarn åker själva i kollektivtrafiken utan att någon höjer på ögonbrynen. Blir det strul får dom alltid hjälp.
  • Stadens lekplatser är tydligt definierade med regler etcetera och där förekommer inget tonårshäng.
  • Efter lite himlande med ögonen vuxna emellan tar en vuxen initiativet och ber ett gäng stökiga ”högstadiebarn” att dämpa sej. Och dom dämpar sej.

Veckan i #schweiziskhet innehåller:

img_6377