Jag och sociala medier

Mitt intresse för sociala medier vaknade sent. Jag satt fast på ett traditionellt marknadsundersökningsföretag och använde bara LinkedIn för mina jobbkontakter. I mars 2009 registrerade jag något skeptiskt ett Facebookkonto. Jag förstod inte nyttan, men nyfikenheten hade ändå övervunnit min skepticism. Väl ombord var jag inledningsvis positiv, speciellt till möjligheterna att återknyta kontakten med mina gamla vänner, men körde ändå fast efter ett tag på just den personliga nyttan. Jag förstod så långt inte bättre.

I min nya roll som marknadsanalytiker var jag ändå nyfiken på sociala medier och dess omtalade möjligheter. Jag minns att jag hittade ett klipp på nätet med en marknadsförare från LEGO som stod på en amerikansk konferens och pratade om hur dom på LEGO uppdaterat sin bild av sina kunder. Han, för det var en man, berättade att dom insett att LEGO hade en liten andel, men stort antal vuxna fans för vilka man kunde tillverka mer avancerade produkter. Relationen till fansen tätnade och antalet fans och mängden dessa fans handlade till sej själva och till sin omgivning ökade. I frågestunden efteråt nämnde LEGO-gubben att man hade haft hjälp av the Cluetrain Manifesto. Filmen, men än mer manifestet blev en ögonöppnare för mej.

När jag kom över The Cluetrain manifesto var manifestet redan tio år gammalt, men dess innehåll, de 95 teserna står sej än idag (även om många av dom idag är allmängods). Det är ett manifest som handlar om att bryta upp traditionell kommunikation som resultat av internets inträde. Om att lyssna och om att konversera. Om makten kunder kommer ha i en mer decentraliserad verklighet när hierarkierna byts ut mot nätverk. Men det talar också om behovet om äkta kundfokus. Om att lära sej genom att prova kundens upplevelse. Dessa 95 teser blev en reformation för mej i mitt arbetsliv.

Kort senare, i maj 2010, var jag på en föreläsning om sociala medier med Robin Teigland. Sveriges kollektivtrafik arrangerade och som jag minns det var delen om sociala medier mest ett påhäng som inte hade så mycket annat på denna temadag att göra. Jag är osäker på hur inflytelserik Robin var i allmänhet, men jag var öppen för henne och det var nog den föreläsningen som fick mej att registrera mitt Twitterkonto. Jag hann också delta på en heldag om sociala medier som arrangerades av Wednesday relations i Göteborg den våren. Jag minns att bland annat Brit Stakston var där och på lunchen hamnade jag bredvid eftermiddagens Keynote-presentatör Richard Gatarski.  När jag nu lyckats googla fram programmet till ”Getting business out of Social media” visar dej sej att även Johan Ronnestam, Simon Sundén och Katarina Graffman föreläste den dagen. En kanonuppställning.

Efter det gick det undan. Jag var novis och nybörjare med den positiva andan som hör till. Jag följde Almedalen och tillhörande Sociala MedieAkuten med Jocke Jardenberg och Brit Stakston på distans. På det följde det första arrangemang jag avnjöt med en social 2:nd screen: Fotbolls-VM i Sydafrika. Jag satt ensam i TV-soffan med hade telefonen full av smarta och roliga fotbollsfans.

Jag blev aktiv i SoMe-bubblan som är inbjudande och stundtals berusande: Deltog vid föredrag och föreläsningar, lärde känna ännu fler människor, gick på konferenser (Webbdagar, Internetdagar, The Conf),  träffade socialamediekontakter i den så kallade köttvärlden, var på knytkonferenser (Webcoast), hjälpte sociala medier-vänner med den kompetens jag kunde bidra med, missionerade om sociala medier i allmänhet och Twitter i synnerhet i min privata och i min jobbnärhet,  hade en del egna sociala medie-projekt (min dagliga @kunskapsfraga och podcasten #LOAMJOM).

Miljön var hela tiden inbjudande även om folk kunde se olika på saker och ting. Minns att den första socialamediekontakten jag stämde träff med utanför konferens/föreläsning var @martingustaf. Men med viss Göteborgsvridning så minns jag  första gångerna jag träffade @lexmarkus, @flowevalley, @deeped, @ladstrom,  @anderssonsara, @abbespappa, @sa_na_si, @c_brugge, @johankjork med flera (här vet jag ju att jag kommer glömma många betydelsefulla människor) för att prata, lära känna, underhålla, förstå dessa människor. Samtliga dessa ser jag som mina vänner idag.

Utöver att sätta hashtaggen #ifkgbg till mitt älskade IFK Göteborg så blev vi tidigt ett twitterconnunity runt klubben. Vi som brann för Blåvitt och var aktiva och intresserade av sociala medier. Senare blev detta också en resurs för Blåvitt.

Jag gjorde som sagt min beskurna del av missionerande också. Jag har övertygat och utbildat många vänner att börja använda Twitter. Inte bara vänner förresten utan bland annat Västtrafik, Västtrafiks VD, IFK Göteborg och deras dåvarande marknadschef Andrej Häggblad.

På initiativ av Markus Odevall (@LexMarkus) startade vi en liten diskussionsklubb i Göteborg som sågs återkommande och utbytte erfarenheter, tankar, ideér och utmaningar. Det var mycket planer och prat, vi skissade på egna manifest om kundfokus men till slut rann gruppen ut i sanden.

Jag tror att min styrka, tillika min biljett in i många sammanhang var att vara analytisk och bra med siffror. Jag såg sammanhang och kunde, och ville gärna hjälpa till att skapa något bättre.

Tyvärr kom sedan lite tråkigare tider: SoMe professionaliserades och krävde mer tid för att hänga med (jag hade fullt upp med annat på mitt jobb och nya ämnen fangade min uppmärksamhet); successiv övergång till mer negativ ton på den sociala webben. Mitt engagemang och min frenesi avtog och med det min inläggsfrekvens. I och med flytten till Basel lever jag numer på viss distans till svenska Twitter. Men i mitt nya liv har Facebook kommit att spela en allt större roll. Jag ser fortfarande till att kika in på livestreamar från dom viktigaste konferenserna i Sverige.

Det finns en del slags fortsättning på denna text som handlar om vad jag gissar händer härnäst.

ska%cc%88rmavbild-2016-11-15-kl-15-20-28

Jag, en boll bland andra i Twittercensus.

Annonser

3 reaktioner på ”Jag och sociala medier

  1. Kul läsning. Målar upp bilden av ett medium som växer fram. Ett litet community blir stort. Lokalt blir globalt. Alla känner alla blir ingen känner ingen. Kan sakna de där tidiga dagarna 🙂

    Liked by 1 person

  2. Ping: Digitaliseringen – paradigmskifte eller fortsatt många små steg | BaselPappa

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s