Digitaliseringen – paradigmskifte eller fortsatt många små steg

För att få lite relevant bakgrund till detta inlägg kan det vara bra att läsa mitt senaste inlägg som handlar om mitt sociala medier-liv fram tills idag. I dagens inlägg blir det mer utsvävningar och tunnare is. Läs och tyck gärna men låt oss försöka vara konstruktiva till denna spekulation

Det har mest varit prat om sociala medier sa här långt, men kanske kan man säga att den sociala webben var den tredje fasen i digitaliseringen. Digitaliseringens första fas var kanske internets intåg, den andra fasen innebar kraftigt reducerade kostnader för teknik och allt som framställs med hjälp av teknik. Ett viktigt exempel är skapande, distribubution och utrymme för sparande av text, foto och film. Varje fas i denna digitala revolution innebar helt nya möjligheter som vi inte kunde förutse.  Internet gav oss infrastrukturen och kopplade upp oss till det oändliga torg som vi vant oss vid. Billigare teknik har hotat många traditionella branscher (musik, TV, tidningar), men har framför allt möjliggjort kreativitet och startups över allt. Den sociala webben är det nästa lagret som öppnat upp konversation och delningar till oanade höjder. Dessutom har de olika genombrotten skapat möjligheter och  boostat varandra: nedbrutna hierarkier, internet of things, peer-to-peer-tjänster, long tail, öppen källkod, AR, VR, 3D-printing, utveckling av mobiler, mobilt internet, alla appar och en bubblande aktivitet av bloggar, poddar, vloggar och livesändningar. Etcetera (denna lista kan verkligen göras oändligt lång).

Jag tycker Kevin Kellys inledning på detta TEDtalk från 2007 (!) om internets första 5 000 dagar och de kommande 5 000 dagarna, väl illustrerar var vi var och vad vi trodde att vi skulle få (sedan Kellys TEDtalk har det gått cirka 3 000 till).

”Internet, webben som vi känner den, allt det här som vi pratar om har faktiskt funnits kortare än 5 000 dagar. Alla de saker vi sett uppstå {…} detta överflöd av företeelser som finns rakt framför oss när vi sitter vid våra datorer. Denna rikedom av företeelser som bara fortsätter att komma är förbluffande. Ändå är vi inte förbluffade. {…}. Jag vet att om jag för tio år sedan, hade sagt att allt detta var på väg, så hade ni sagt att det var omöjligt. Det saknas helt enkelt en ekonomisk modell som skulle kunna stödja det. Och om jag hade sagt att allt som kom skulle vara gratis så hade ni sagt att jag var galen.”

Själv var jag väldigt nyfiken, stundtals besatt, av vad digitaliseringen och sociala medier kunde uträtta för oss. Jag läste böcker och artiklar, lyssnade och diskuterade. Det var så otroligt lockande och fascinerande att bara försöka förstå sej på samtiden. Och det enda man visste om framtiden var att om man inte uttalade sej extremt luddigt eller på extremt hög abstraktionsnivå så skulle man ha fel. Vi pratade om behovet av transparens och öppenhet, och vikten av att göra gott och dela med oss.

Jag, och många med mej såg också på digitaliseringen som ett demokratiprojekt. Det blev lättare att prata med makten, lättare att föra fram sin röst, det gick att samarbeta över internet och det blev svårare för makten (privat och offentlig) att fuska och att gömma sej.

Jag tror att alla vi som var med tänkte att vi befann oss i en av de mest spännande tiderna som inträffat. Tiden accelererade liksom och vi hade turen att vara med.

Var är vi idag?

Trots att Hans Rosling säger att det är bättre än någonsin på jorden så ger min vardag mej andra intryck.

  • Konservativa krafter runt om på jorden vinner mark (på bred front i västvärlden i form av främlingsfientliga partier; i Mellanöstern främst i form av IS).
  • På randen till Europa pågår krig. Diktatorer och framväxande rörelser terroriserar och fördriver sina bröder och systrar.
  • Den globala uppvärmningen sägs redan ha börjat knäcka vår planet.
  • Vi lever i ett Post-sanning-samhälle (?) där vi överöses av information och desinformation i en ström så strid att vi inte har tid eller kompetens att sortera.
    • Putins sägs ha trollarmeér som arbetar endast med att överösa oss med desinformation.
    • Trump och Brexits förespråkare ljuger uppenbart i sina kampanjer, blir påkomna, men vinner ändå.
  • Svenska debatten präglas av polarisering, identitetspolitik, kränkthet och allt värre tillmälen om meningsmotståndare. Tonen i artikelkommentarer och i sociala medier slår bottenrekord varje vecka.
  • Allmän och fundamental felbedömning av opinionen i Brexit och amerikanska och isländska valet.
  • Traditionell media är trasig
    • Ingen hållbar affärsmodell
    • Ett snabbt klick tycks alltid väga mer än långsiktig trovärdighet.
    • Många medier styrs allt hårdare av regimer, nu även i Europa
  • Kloka röster lämnar det öppna offentliga samtalet på grund av samtalsklimatet, hat och hot.

Är det så att det vi inte kunde hantera möjligheterna vi erövrade i och med den digitala revolutionen? Befinner vi oss i en negativ spiral? Är det så att de goda krafterna tappat kontrollen till fördel för de mörka dito? Eller är detta bara ett litet hack i kurvan?

Tänk om…

Tänk om vi inte befinner oss i den där accelererande tiden. Tänk om vi inte befinner oss i en negativ spiral eller på ett lutande plan? Tänk om det snarare är så att vi befinner oss i något mycket mer omvälvande. Vi kanske är inne i ett paradigmskifte.

Jag är sedan tiden jag pluggade vetenskapsteori lite väl förtjust i paradigmskiften. Jag gillar förändring och älskar tanken på att länga ut allt befintligt och göra på nya sätt. Jag föreställer mej paradigmskiften lite så som filmen Inception:  Plötsligt slutar gamla regler att gälla, gamla frågor får nya svar, nya obesvarbara frågor dyker upp och nya obegripliga svar blir till helt utan frågor. Den tidigare logiken börjar skava och blir allt mer ologisk, men utan att ännu kunna ersättas av någon ny logik. Gamla affärsmodeller gå inte ihop. När man är inne i paradigmskiftet märker man det ofta inte, men det blir mycket påtagligt när man får distans. Just nu ser vi inte den framtida logiken, som möjligen kommer te sej mycket logisk för eftervärlden. Vi som tidigare mätte omvärlden med linjal, men när det nu inte tycks funka testar vi med begränsad framgång både vinkelhake och måttband för att försöka mäta samtiden när vi i själva verket kanske behöver ett litermått.

Vi har ju i åratal pratat om den digitala revolutionen och om att den kommer vända upp och ner på allting. Än så länge har det ju inte skett i samma utsträckning som den industriella revolutionen. Trots att det går ”så fort” så har de flesta funktionerna i vår samtid glidit med och klarat sej, om än delvis förändrade. Möjligen håller samtiden just nu på att lagra energi för en större och mer omfattande förändring än vad vi förstår. Och frågan är om vi är redo för så omvälvande förändringar eller om det kommer kräva ännu en revolution för att nå dit.

By the way, så här ser Kevin Kelly på framtiden idag.

Chris Andersons syn på nästa revolution.

inception-bending-city-512198

Annonser

En reaktion på ”Digitaliseringen – paradigmskifte eller fortsatt många små steg

  1. Ping: Jag och sociala medier | BaselPappa

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s