Schweiziska ostunionen, mejerikartellen

Schweiz. Ett land känt för choklad, röda fällknivar, vackra landskap, sitt bankväsende och för högkvalitativa klockor. Och för ost.

Just osten har spelat stor roll för Schweiz historiskt. I mer än 2 000 år har man producerat, konsumerat och exporterat ost här. Osten har till och med varit en del av valutan eftersom arbetare i perioder avlönats delvis i ost. Redan under medeltiden var den schweiziska osten etablerad som en viktig och uppskattad exportprodukt och på 1600-talet exporterades ostar med varumärkena Emmental and Gruyère  till många europeiska storstäder.

Detta är historien om Schweizerische Käseunion, Schweiziska ostunionen, som agerat i hela spektrat mellan välvilligt överlevnadsstöd och proppmätt kartell. Under tiden av sin existens ha unionen haft olika roller: från att på statens uppdrag säkrat mjölk- & ostproduktion i kristider till att hålla uppe priset på ost och sko sej själva och landets osttillverkare på skattebetalarnas bekostnad.

Som en följd av första världskriget, i vilket Schweiz var neutralt, kollapsade exportmarknaden för schweiziska ost- och mejeriprodukter. Europa led svårt efter kriget, ekonomin var usel och handelshinder sattes upp. I samband med med detta grundades ostunionen, en statsstött organ som mot subventioner och nationell monopolställning skulle säkra nationell tillgång till ost och andra mejeriprodukter. Ostunionen blev en kartell som köpte upp all produktion, reglerade utbudet, produktionskvoter och priser och samordnade handel och marknadsföring. I en handvändning minskade utbudet från över 1 000 sorter till bara en handfull godkända (till att börja med bara EmmentalerGreyerzer och Sbrinz). Dom som försökte leva utanför kartellen förpassades till sämre platser i butikerna om dom över huvud taget fick saluföra sina produkter. Men de flesta av dom som anammade kartellens regler överlevde och fick på sikt ett gott liv.

Under 1920-, 30- och 40-talen ökade statens subventionering men också ostunionens styrning i form av kvoter, likriktning och kvalitetskontroll. För att hålla uppe efterfrågan på ost gick den gemensamma marknadsföringen i stor utsträckning ut på att ta fram och marknadsföra recept med ost. Det var i denna veva man hittade både Fondue och Raclette, existerande lokala recept som hade en äkta historia att sälja till schweizarna som sedan ökade sin ostkonsumtion.

Efter andra världskriget kom exporten igång igen och ostunionen ville sätta full fart framåt. Med hjälp av alpvyer, Schweizisk hälsosam livsstil och Heidi lanserades nu Fondue och flera andra osträtter lyckosamt i västvärlden. Receptet med en del Emmental och en del Gruyère lyfte inte bara fram ostunionens två viktigaste ostsorter utan lyfte också fram Schweiz två viktigaste nationsgrupper: Emmental från den tysktalande delen och Gruyère från den fransktalande.  Akronymen ”Figugegl” blev ett begrepp i Schweiz som en ersättning åt den tidigare taglinen: ”Fondue guet ish and git e gueti Luune”, schweizertyska för ”Fondue är bra och får dej på gott humör”. Den allra finaste osten gick på export och återetablerade landets hårdost som den bästa i världen.

På 1960-, 70- och 80-talen har ostunionen främst tre funktioner: Marknadsföring, upprätthålla priserna och kvalitetskontroll/indelning.Den amerikanska delen av ostunionen,  Switzerland Cheese Association, som tidigare hade legat  på Hudson Street flyttade till reklambyråtäta Madison Avenue på 1960-talet. Med schweizisk precision skapades komplicerade system för kvoter, kvalitet och ersättning. Vid denna tid tjänar osttillverkarna rejält med pengar och ostunionen som fortfarande helt eller delvis  kontrollerar samtliga steg i ostproduktionen (mjölkproduktion, osttillverkning, grossistförsäljning, butiksförsäljning, marknadsföring och export) och gör det med god kontroll och avans men utan att ta några speciella risker. Schweiz lägger nu mer pengar på subvention av mjölk- och mejeriprodukter än på sin armé. I samband med att andra näringar växer sej starkare i landet, läkemedel, vetenskap, ingenjörskap så väcks allt fler kritiska röster mot ostunionen och dess höga subventioner.

Under förra århundradets två sista decennier når ostunionen både sin högsta punkt och sin undergång. Ostunionen har stora subventioner och lyckas samtidigt hålla uppe priserna något som gynnar alla i den schweiziska ostbranschen. Under några år på 1990-talet är man huvudsponsor till landets viktigaste landslag, utförsåkarna och tillser att dom kör i gula dräkter med hålliknande färgvariationer. Men man blir allt mer girig och korrupt och genomlider skandaler både  i Schweiz och i Schweiz relation till EU. Det slutliga slaget kommer emellertid från WTO och handlar om hemlig kartellbildning. Den sista april 1999 upplöses slutligen den Schweiziska ostunionen.

Efter att ha genomgått en kris med många konkurser efter de kraftigt minskade subventionerna och garantiköpen har branschen nu börjat leva upp igen. Variationerna och konkurrensen som ostunionen strypt är nu åter fri och nu sprudlar ostinnovationerna åter i Schweiz. Idag finns det återväxt, en ny sundare samarbetsform och 500 ostsorter i Schweiz. Ostköparna är de stora vinnarna.

Site på engelska om Schweizisk ost.

Jag tackar Jonas HallgrenPlanet money & ReadThink för bloggpostens uppslag.

 

csm_scm_kaesekarte_klein_1512_71714bb4e9

 

 

csm_schweiz_kaeseland_8694b9aa25

 

poster_162282_z  images-1

 

 

Annonser

En reaktion på ”Schweiziska ostunionen, mejerikartellen

  1. Ping: Man vet att man bor i Schweiz… | BaselPappa

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s