Lilla L, livet hösten 2016

Lilla L är två och ett halvt år och har precis som oss andra snart levt två år i Basel, det är 4/5 av hennes unga liv och ju längre vi bor här desto mer kommer det nog prägla henne. Det är fantastiskt att ha förmånen att kunna följa denna lilla människa på såhär nära håll. Precis som jag tidigare skrivit om hur vi har det generellt, hur LG har det med livet och skolan kommer här en uppdatering om hur L har det, vilket jag inte skrivit någon sedan i våras.

Dagis

L:s dagis heter Ylaa och ligger nära LGs skola i Kleinhüningen, Ylaa och Academia har dessutom ett samarbete. Nu till jul har lilla L gått sin tredje termin på Ylaa. Inledningsvis 2 dagar/vecka, nu 3 d/v och så lär det fortsätta ett tag till. Barnen, totalt ett 20-tal i åldrarna 3 mån-5 år är indelade i tre grupper: Babies, Toddlers och Preschoolers och L tillhör mittengruppen sedan i somras. De lärare som pratar tyska till vardags pratar på tyska med barnen och de som pratar engelska pratar engelska. Vår bild är att det verkar bli mer tyska än engelska, vilket väl är naturligt när deras språk sinsemellan är tyska. Utöver språket är det ett par saker till som skiljer mot vad vi upplevt i Sverige (föräldrakooperativ i Majorna respektive kommunal förskola i Floda)

  • Åldersintegrerat. Dagis har ett antal olika rum: matbord, läshörna, bushörna, gymnastik, pyssel och vila och trots att man oftast är med sin grupp är alla barn samtidigt i lokalen. Det har ett antal effekter: det blir lite rörigare, men barn av alla åldrar blir tydliga för varandra och ibland får man vara leka eller pyssla med andra grupper. Dessutom utnyttjas lokalerna något bättre.
  • Mer personal per barn. Den totala barngruppen är nog inte speciellt mycket mindre än i Sverige, men dels är dom ofta i sin mindre grupp och dessutom är det minst 4-5 personal i gruppen.
  • Dagiset har, trots sin storlek, en egen kock som dels lagar Ylaas två-rätters luncher, men som också är med när barnen bakar eller lagar mat i köket. Jag är rätt säker på att lilla L är den som äter bäst mat i familjen.
  • Tydligare. Varje dag blir man ordentligt mottagen och avskedad individuellt i hallen och vid hämtningen får man en bra genomgång av dagen, vad dom ätit, vad dom gjort och hur länge L har sovit. Detta känns väldigt tillfredställande som förälder.

L har ett par närmare vänner på dagis, E- en lite lugnare äldre flicka som hon gör lite lugnare saker med och en jämngammal brittisk pojke I som hon har lite vildare och busigare lekar tillsammans med. Utöver E och I finns det ett par återkommande namn, pojkar och flickor i olika åldrar. Dessutom gillar L att vara med och ta hand om de minsta barnen och får ibland vara med och göra det.

Det är lite lustigt att läsa om dagis teman som normalt pågår 1-2 veckor. Jag var tidigare van vid att det var havet eller skogen, men här har det varit något vuxnare teman som fotbolls-EM, OS, Nordamerika och just nu jul och generositet. I somras vid fotbolls-EM målade dom sitt eget lands flagga och gick till Dreiländerbrücke från vilken man kan se Schweiz, Tyskland och Schweiz och viftade. I samband med OS hade dom haft volleyboll som tema en dag – med ballonger och någon typ av nät.

Humör

Jag är verkligen glad över att våra båda barn är så glada och uttrycksfulla som dom är. Själv har jag alltid slagits emot en inneboende blygsel och en stundtals ganska tärande långsinthet. För det allra mesta är L, som sin syster, strålande glad. Men hon har fler sidor.

Hon har ett mycket explosivt humör och kan bli väldigt arg och ledsen. Inte minst på mornarna. Hon är väldigt bestämd, vilket i kombination med det explosiva humöret kan bli väldigt opraktiskt när man har bråttom eller är i annat utsatt läge. Bestämdheten är inte sällan tidsödande och kan handla om vad hon vill leka med, vilket gosedjur hon vill ta med ut, hur mycket hjälp hon kan tänka sej att ta emot, vilken tröja hon skall ha på, eller kanske oftare INTE ha på sej.

När hon blir riktigt arg och känner sej riktigt förorättad så kan hon kasta sej ner på marken och slå och sparka som en seriefigur och vid det laget har hon sedan länge slutat lyssna. Lyckligtvis är hon inte långsint, utan när man åter kan etablera kontakt så kan ilskan vara helt borta.

Språken

Ls språkutveckling rullar på så där som det brukar vara. Inte linjärt utan snarare stötvis. Jennie var i Wien en vecka i höstas och när hon kom hem kunde hon knappt förstå vad som hänt. Med det sagt råder det ingen tvekan om att L har en långsammare språkutveckling än sin storasyster och sin jämnåriga kusin. Men det är ju så det är, vissa är snabbare på somligt, andra är snabbare på annat. Samtidigt är det tydligt att hon förstår mycket på samtliga tre språk. Totalt sett inget att oroa sej över.

Efter mitt förra inlägg om lilla Ls språkutveckling fick jag av bättre vetande höra att det inte finns några belägg på att små barn som lär sej flera språk samtidigt inte lär sej långsammare. Så kan det säkert vara i en klinisk miljö, men jag undrar om det gäller i den trespråksmiljö lilla L lever i. En halvkaotisk familj med skola, jobb, långa dagar, fotbolls- och handbollsträningar etc. När L kommer med nya ord är det inte ens säkert att man uppfattar på vilket språk hon pratar, då är det inte lätt att ge rätt respons. Som häromdagen när jag och flickorna var ute och åt och L tappade ner en kapsyl på golvet. Jag och LG tittade på varandra hade hon sagt lock eller look, vi var inte ense. Andra typiska uttryck är när hon ber oss titta med ett tyskt mal eller mal L, eller när hon konstruerar meningar om sådant hon ser andra göra och också själv vill göra: L auch äta mat.

Jag gissar att en optimal språkutveckling kräver perfekt feedback och det får L inte på dagis där dom inte talar svenska och möjligen inte heller hemma där vi är för obegåvade att ge rätt respons och dessutom kan begränsad tyska.

Jag är rätt säker på att vi är dom som starkast påverkar L. Det är inte lätt att ha koll hur kommunicerar på dagis men enligt fröknarna klarar hon sej bra. Utöver sitt hemmagjorda snackande och gestikulerande så vet vi ju att hon förstår ganska mycket på alla tre språk och att hon nog pratar mer än vad vi förstår. Hemma pratar hon en tyskspäckad svenska med lite adderade engelska hälsningsfraser och glädjeuttryck. Men om man ber henne och har lite tålamod så kan hon till exempel räkna på alla tre språken.

Vänner

L:s sociala värld bortanför familjen består först och främst av dagiskompisarna och en handfull bättre vänner som hon återkommer till (se ovan).  Jag och L umgås också regelbundet med amerikanen Doug och hans son A som är ett halvår äldre än L, och katalanskan Esther och hennes dotter A som är ett halvår yngre än L. På fotbollsträningarna som L går på på lördagarna finns det också gott om potential, men det har inte lossnat och blivit någon direkt vänskap ännu. Där emot träffar L med jämna mellanrum lite äldre kompisar i familjen Sand och Waidzunas. Å så bompis-Mikael förstås.

933d22c8-57a3-4210-9d2a-fa040af899a8img_7183

f24f36f1-a75a-43f2-8938-1c943d4d6bd8

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s