10-årskalas för LG

I helgen var det äntligen dags: LGs 10-årskalas! Flitiga och minnesgoda bloggläsare bör reagera på detta, och ja vi är sent ute, mycket sent ute. LG fyllde tio år den 3 juli och kalaset blev av den 14:e januari. Det betyder att kalaset var så sent att det är närmare till 11-årsdagen än 10-årsdagen. Hur blev det så här? undrar du. Nu går vi vidare! säger jag.

I höstas bokade vi just denna lördag förmiddag på SpielestrichKaserne efter rekommendation från en av Jennies kollegor.

Kaserne (hemsida) är precis som namnet antyder en gammal militär kasern, ritad av arkitekten JJ Stehlin och som användes av schweiziska armen mellan 1860- och 1960-talet, men som nu har helt andra användningsområden. Det är ett kulturcentrum i Kleinbasel som utöver allmän samlingspunkt och centralplats för både höstmarknaden och Basel Tattoo innehåller allehanda andra funktioner: Kantonen har kulturadministration här, teater och teaterskola för vuxna och barn, barer, restauranger, konsertlokal, dansteater, boxningslokal, öppen förskola, konstateljéer, fritidsgård, roddklubb, en moské, eventlokaler etcetera. Den 12 feb skall det folkomröstas om upprustning av Kaserne.

Spielstrich är en leklada på andra våningen i en av de hopbygda sidobyggnaderna som tidigare varit stall. Här utbreder sej drygt 1 000 kvadratmeter lekyta precis under taket. Det är Robi Spiel som har hand om lekplatsen och aktiviteterna här på ett Robi Spiel:igt sätt: Lite skitigt, väldigt kreativt och med mycket hjärta. Jag tror de mesta grejerna (från soffor till klätternät) i Spielstrich är skänkta eller egentillverkade. Lekladan med uppskattningsvis 8 meters takhöjd i mitten innehåller klätterställningar, tjocka mattor, gungor, rutchkanor, hängmattor, ett piratskepp, rullfordon, en mindre klättervägg med ett större överhäng. Etcetera. Platser för hög-energi-aktivitet och en del öar för lugnare samvaro som pyssel, fika, samtal och häng. Spielstrich hyrs ut lördagsförmiddagar och söndagseftermiddagar, och vi betalade 120 CHF  (drygt 1 000 SEK) för hela hallen mellan 8:30 och 13:45 och då har man utöver tillgång till spelhallen tillgång till ett oömt och väl utrustat storkök.

Detta är möjligen LGs sista ”storkalas”, men denna gång hade hon utöver hela sin klass också bjudit några ytterligare kompisar här ifrån stan (en tidigare klasskompis, en storasyster och en kompis från Svenska skolan). Ett sent sjukdomsbortfall och ett övrigt återbud senare hade vi 19 barn på ingång på lördag förmiddag vid kl 10.

I LGs skola har man undervisning varannan vecka på tyska respektive engelska och trots att nästan alla barn behärskar båda språken har det naturligt blivit så att barnen prefererar antingen primärt emot tyska eller engelska. Det är fantastiskt spännande att höra hur lekspråket förändras beroende på vad barnen leker och i vilka grupper. Vissa lekar görs på vissa språk, troligen på grund av att de kommit från den språk/kultur-sfären och att det finns viktiga lekredskap kopplat till språket. Men vanligast är naturligtvis att språket väljs efter vilken grupp barn som leker ihop. Jag vet inte exakt hur det väljs, om det beror på att man undviker de svagaste språkkompetenserna, om de socialt starkaste individerna väljer eller om majoriteten helt enkelt avgör. Om det ens väljs. Kanske, eller troligen görs språkval mycket mer omedvetet och spontant än så.

Precis som på LGs 9-årskalas blev det i alla fall tydligt i början av kalaset, minuterna precis efter 10, att de med språklig/kulturell tysk preferens är väsentligt mer punktliga än övriga. Det är nästan lite magiskt hur nästan alla tysktalande barn kom punktligt på lördagsmorgonen, utan att mer än ett barn sammantaget var försenat.

Vi hade ett grovt upplägg för kalaset som givet platsen var baserat på lite tävlingar, fri lek och fika. Det var fritt att bekanta sej med lekladan när man kom och när alla var på plats inledde vi med lagindelning, en ballonglek, en Oreo-tävling och en lego-byggar-utmaning. På det blev det mycket fri lek där somliga lekte i större gäng och somliga i mindre. I denna period blev två saker tydligt: 1 Det är tämligen kallt i lekladan; 2 LG mår inte riktigt bra (tyst, frusen; inte sprallig och glad som hon brukar).

Lekandet fortsatte och vi försökte bidra med lite inneskor (fanns att låna) och någon varmare tröja om någon hade det med sej samt prata och peppa LG för att det skulle bli så roligt som möjligt. Allt blev också mycket bättre men när vi skulle fika bestämde vi oss för att gå ner en trappa till det uppvärmda rymliga köket. Där blev det snabbt mer sammansvetsat igen och vi fikade, pratade, stojade och sjöng födelsedagssånger på två språk (så klart). Till och med LG mådde lite bättre när hon fick öppna lite presenter inför sina närmaste vänner. När vi hade fikat färdigt ville de flesta leka mer i lekladan, medan några ville stanna kvar i köket för att prata och ta det lite lugnt.

Efter kalaset konstaterade jag och Jennie vilka fina vänner och klasskamrater LG har. Vi vet ju att det sociala i skolan inte alltid går problemfritt men bortsett från lite korta koncentrationsspann så är det en salig blandning vänner med stora hjärtan och goda intentioner. Totalt sett blev det ett riktigt lyckat kalas, om än inte en toppendag för festföremålet själv som vi tog raka vägen hem och bäddade ner med feber och sedermera även med halsont. Och även om febern nu är borta är hon fortfarande sängliggande med halsont.

16105788_10155001174449047_4282771692975811136_nimg_0777img_0778img_079116002952_10155001173159047_767626611987132035_n15941279_10155001173164047_6912218545370981734_n15966038_10155001173809047_55938961407415104_n

 

 

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s