Gammel-släktningar

Jag kallar min älskade pappa för pappa, men för tydlighetens skull är han ju min far. Under en period i livet kallade jag honom också för hans namn, Bosse, något jag nu nästan helt slutat med. Jag är ju numer även pappa själv och det händer i undantagsfall att mina barn kallar mej för mitt namn, Jonas. Det finns ju många spännande släktord man skulle kunna djupdyka i, men i denna bloggpost dryftar jag hur man skall agera när man staplar flera mor och far på varandra. Viss tung-, eller snarare hjärn-vrickarvarning utfärdas.

Mor och far; mormor, morfar, farmor och farfar så långt är det inga konstigheter, men när man adderar ännu ett generationsled blir det komplicerat (för att kunna lista dessa får man nytta av sina kunskaper i kombinatorik):

  • mormors mor tillika mammas mormor 
  • mormors far tillika mammas morfar
  • morfars mor tillika mammas farmor
  • morfars far tillika mammas farfar
  • farmors mor tillika pappas mormor
  • farmors far tillika pappas morfar
  • farfars mor tillika pappas farmor
  • farfars far tillika pappas farfar

Men så säger man vanligtvis inte utan istället använder man de längre men mer lättuttalade gammelmormor, gammelmorfar, gammelfarmor och gammelfarfar. Det säger sej själv att information går förlorad när man går från tre nödvändiga informationer till två.

För min egen del infann sej detta problem först i och med att jag fick egna barn eftersom jag i min barndom inte hade några tre generationer äldre släktingar i livet. Det är ju ett intressant fenomen i sej, ett demografiskt sådant: trots att skaffar barn allt senare i livet blir det vanligare med tre generationer äldre släktingar eftersom vi lever allt längre. Numer är ju fyra generationer inte så konstigt eller ovanligt. Det skall nog till fem eller till och med sex generationer för att bli unikt (noterar att världsrekordet från 1989 är sju levande generationer).

I mina barns universum finns det en gammelsläkting vid liv, mina barns morfars pappa, min frus farfar har blivit Gammelfarfar. Är det rätt tänkt? Vem får vilket gammel-tillmäle? Hur skall man tänka? Skall man utgå från de två första släktleden, från de två sista eller något annat?

Jag tänker att det sista ordet skall stämma överens med personen i frågas kön, varför de två första släktleden (till exempel morfars mor –> gammelmorfar) verkar helt fel att använda.

I min värld har det känts rätt att istället använda de två senaste släktleden (till exempel mammas farmor –> gammelfarmor) vilket överensstämmer med förälderns tilltal till den äldre släktingen. Mina barn kallar alltså Jennies farfar för gammelfarfar. Denna metod förordas tydligen oftast av just minsta barnens föräldrar, förmodligen för enkelheten i att dom kan fortsätta att använda sin titel på den två genertioner äldre släktingen och bara lägga till gammel först.

Dock finns det ytterligare ett tilltal att överväga (givet att man skall behålla gammel-modellen) och det är att utgå från den näst äldsta släktingen och lägga till gammel till den och ge den titeln till den äldsta släktingen. I vårt fall skulle vi kunna kalla Jennies farfar för gammelmorfar eftersom det är barnens morfars pappa. Denna modell framhålls tydligen också ofta av just den näst äldsta generationen. Detta skulle kunna motiveras med att det är en extrapolering där morfars pappa blir gammelmorfar men också för att mor i gammelmorfar anger att det är en släkting på mammans sida. Men detta faller i min värld på att man plötsligt tilltalar en person med en titel hen möjligen inte tidigare haft: en mor kanske först blir farmor och då är det ologiskt att hon sedan blir gammelmormor, hon borde bli gammelfarmor.

Språkforskarna har inte heller något tydligt svar här utan säger att båda alternativen fungerar och att det viktigaste är att man hittar ett sätt som alla tycker känns rätt.

Om man arbetar ut mitt sätt att tänka blir det så här:

  • mormors mor tillika mammas mormor tillika gammelmormor (otvetydigt)
  • mormors far tillika mammas morfar tillika gammelmorfar (otvetydigt)
  • morfars mor tillika mammas farmor tillika gammelfarmor
  • morfars far tillika mammas farfar tillika gammelfarfar
  • farmors mor tillika pappas mormor tillika gammelmormor
  • farmors far tillika pappas morfar tillika gammelmorfar
  • farfars mor tillika pappas farmor tillika gammelfarmor (otvetydigt)
  • farfars far tillika pappas farfar tillika gammelfarmor (otvetydigt)

Med tiden, och en tilltagande mängd gammel-släktningar och med det ett ökande behov av att få tilltal och omnämnanden tydliga är det nog inte omöjligt att vi kommer övergå till mor-mor-far eller något helt annat.

Vilka lösningar har du hört talas om och hur gör ni i din släkt?

img_1214

Jag, Jennie, gammelfarfar Olle, LG och L.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s