Sthlm tur och retur

I mitten av maj var jag i Stockholm ett par dagar för att prata på Kollektivtrafikdagen, samtidigt passade jag på att träffa lite vänner och promenera en del i den svenska huvudstaden som jag inte besökt på över tre år. Men resan inleddes med strul.

Jag gick upp vid 4:20 för att ta den första spårvagnen mot flygplatsen. Väl incheckad och säkerhetskontrollerad och med en kvart till boarding ställs flighten in med hänvisning till tekniskt fel. Jag som reser utan incheckat bagage är snabb till Air France disk i avresehallen och efter att ha tackat nej till en resa som skulle fått mej till Stockholm vid kl 21 på kvällen får ett flight med konkurrerande Star Alliance/Lufthansa via Frankfurt som är i Stockholm kl 13. Resten av resan går utmärkt.

Hotellet som konferensen bokat åt mej ligger i Värtahamnen dit jag tänkt ta mej via T-bana till Ropsten och en buss. Men när jag anlänt till Ropsten och väntar på bussen ringer arrangören och säger att hotellet är överbokat av kryssningskunder. Jag vänder åter in mot stan och arrangören ringer mej med nytt besked när jag vandrar lite planlöst runt på Östermalm. Jag får bo på hotell Drottning Kristina på Birger Jarlsgatan, ett rejält lyft både vad gäller klass och läge.

Egentligen är jag lite osäker på hur och varför jag hamnade i Stockholm dessa dagar. Jag tror jag väckte arrangören Jacobs nyfikenhet när jag twittrade om att jag höll på att gräva i vad det kom sej att BVB, Basels kollektivtrafikansvariga företag, var så mycket mer uppskattat än vad Västtrafik (min tidigare arbetsgivare), eller för den delen vilket svenskt kollektivtrafikföretag som helst i Sverige. Jag grävde och bokade möten och så småningom blev det en bloggpost av mina insikter och reflektioner. Vid det laget, och med betryggande tid till kollektivtrafikdagen tackade jag JA när Jacob undrade om jag ville komma och prata om saken. Jag återkommer med en bloggpost om själva framförandet på kollektivtrafikdagen.

Resten av onsdagen vandrar jag runt i de centra delar av Stockholm som en gång var mej mycket bekanta: Östermalms torg, Stureplan, Norrmalmstorg, Kungsträdgården, Helgeandsholmen, Slottet, Sergels torg, Centralstationen, Drottninggatan, Hötorget etc.

Min pappa är född och uppvuxen på Södermalm, och när jag var liten bodde min farmor och farfar i Stockholmsförorten Hökarängen. Mina föräldrar hade en ambitiös målsättning att jag och min syster skulle träffa farmor och farfar en gång i månaden vilket innebär att familjen ofta åkte tåg tur och retur Göteborg-Stockholm över helgerna. Sedermera dog min farfar min farmor flyttade till Västkusten, men jag gissar att jag innan jag var 10 år fyllda varit ett 100-tal gånger i Stockholm. På den tiden var det i huvudsak ändra utflyktsmål som gällde: Runt i Hökarängen och Farsta, Djurgården, Skansen, Gärdet, olika museum etcetera. Visade sej senast jag var på Skansen att jag fortfarande hittar där trots att jag inte hade varit där på tjugo år.

När jag var i 25-årsåldern och hade mina två första jobb i Östergötland var jag ofta i Stockholm på möten och lärde då känna de centrala delarna av huvudstaden. Men det tycks mej som om Stockholm med stark tillväxt förändras ganska mycket. Även om jag hittar, är det mycket jag inte känner igen.

Efter lunch på torsdagen mötte jag upp med ett antal bra kompisar. Jag och Martin drack ett par glas vin innan vi promenerade genom staden över Slussen till Södermalm. Vi tog en öl och fick sällskap av nästa vän, Fredrik. Småningom rörde vi oss vidare till Marie Laveau där Pontus anslöt och där vi sedan åt och pratade till in på småtimmarna. Fint att träffa gamla kompisar och känna att man fortfarande gillar dom och har mycket gemensamt. Dessutom skönt att se att dom fungerade bra tillsammans. Det blev på det hela taget en mycket lyckad kväll.

Jag hade rätt stora förhoppningar på fredagen också och var därför upp tidigt. Tyvärr ställde ett sjukt barn in dagens första träff/möte/besök. Vid lunch träffade jag istället Per i Bzzt garage i Vasastan. Snack och lunch innan jag gjorde lite obligatorisk svensk bokinhandling. När den sena torsdagskvällen började ta ut sin rätt gav jag mej av mot Arlanda. Nostalgiskt lyssnande på Mina drömmars stad. Stockholm har otvetydigt något.

Även slutet av resan innebar lite överkomligt strul. Tack vare KLMs försening på väg till Amsterdam fick jag springa som en dåre på Schiphol. Språngmarsch mellan D86 till B4 på 12 minuter. Jag var den siste att kliva på bussen som tog oss ut till Baselplanet. Sedan eftersvettades jag hela flygresan hem. Men jag kom hem i tid till familjen.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s