Åshöjden etcetera

I söndags läste jag med nöje Erik Nivas text om verklighetens Åshöjden där han dels återvände till ursprungsplatsen Åsljunga och besöker Blåbärskungens dotterdotter och dels sätter in hela historien i en större och modernare kontext.

Läsningen kastade mej bakåt i tiden och fick mej att minnas när jag läste Åshöjden-böckerna i mitten på 80-talet. Det var nog de första böckerna som jag aktivt sökte upp i min läskarriär. Matte var mitt bästa ämne i skolan och i regel lade jag ner mer tid på att räkna ut hur många sidor jag skulle läsa per dag för att bli klar med mina läseböcker i tid än att de facto läsa. Men med Max Lundgren blev det annorlunda. För en fotbollsfixerad drömmare som mej var det fantastiskt att följa ungdomarna och fotbollen i den sydsvenska fantasiorten. Jag önskar att det finns den typen av passande läslockelse för alla målgrupper som behöver det. Jag har förstått att Zlatans bok har en liknande funktion för dagens unga versioner av mej. Sådant vet såklart bibliotekarier och läs- och språkforskare mer om.

Trots att jag var prenumerant under några år och flitig Buster-läsare fastnade jag aldrig för historierna om Åshöjden i den tappningen. Jag vet inte riktigt varför, men på något sätt tyckte jag det var overkligt att dom blev proffs i England. Noterbart är ju att den stora bedriften givetvis är att ta ett helt lag genom seriesystemet, att sedan ett par av spelarna gör några landskamper och blir proffs är möjligen i sammanhanget en mindre bedrift? Dessutom var det ju det att serien porträtterade Everton som är mitt lags, Liverpools, rivaler.

Däremot minns jag när TV-serien hade premiär. Det var en lördag på sommarhalvåret (13 april 1985) och jag hade följt med min pappa, då utredningsbyråkrat på Försäkringskassan, till Jugoslaviska föreningen. Han var där på besök för att förklara och förankra varför man ville kartlägga olika invandrargruppers sjukfrånvaro. Det är än idag lite oklart varför jag följde med pappa, men som jag minns det var det trevlig stämning, mat och ett ganska långt möte. Därför missade jag premiäravsnittet.

Trots att jag förstod att TV-serien var svag, inte minst Björn Nordqvists insats, gillade jag gestaltningen av de litterära karaktärerna. Och att få se hur laget och bygden levde upp med landslagsmannen och den omdragna motorvägens hjälp. Nu i efterhand inser jag att speciellt TV-versionen, jag minns inte att det var lite tydligt i böckerna, är ogenerat överöst av god moral, goda ideal och fair play. Fint, men likt porträtteringarna av människorna i Åshöjden alldeles för grova och svart-vita. Trots att serien är från 1980-talet är den inte mycket mer nyanserad än en pilsnerfilm.

Under en period lär TV-serien Åshöjdens BK ha funnits på SVT öppet arkiv, men nu får man söka sej fram på YouTube men där finns alla tolv avsnitten. Du borde i alla fall se/höra signaturmelodin. Och läsa Erik Nivas text så klart.

 

åshöjden.png

Lifestyle Holiday, flipp eller bluff?

Igår bloggade jag om hur vår nyligen avslutade semester i Dominikanska Republiken. Bland annat berörde jag ett VIP-perspektiv som jag nu tänkte fördjupa mej i.

Den första dagen på semestern precis efter frukosten, jetlaggade och bara sugna på att ta det lugnt på stranden, blev vi uppraggade av en inkastare klädd i khaki som lovade att han skulle ge oss en present, visa oss runt på anläggningen och berätta var vi kunde få lite VIP-känsla. Vi var trötta, saknade en väska och uppenbarligen motståndskraft så han fick vårt förtroende. Han eskorterade oss under trevlig konversation till en flott luftkonditionerad vitkalkad byggnad där vi satte oss ner, fick en liten goodie bag och väntade. En säljare i vit skjorta plockade upp oss och vi gick ut och upp ett par våningar i huset med utsikt över anläggningens villor och VIP-center. Han pekade nonchalant ut olika saker och skulle sedan sitta ner och prata semestrar och resor. Hade vi vetat vad som sedan skulle följa hade vi nog avbrutit redan här eller i alla fall bett att få slippa de närmsta två timmarna och klippa direkt till erbjudandet.

Efter att vi besvarat frågor om var vi bodde, favoritresor och hur mycket pengar vi lägger på resor blev det en lång guidning med golfbil kors och tvärs över anläggningen: Vi fick se en tvårumslägenhet, en VIP-strand, en juniorsvit, en VIP-sportbar, en VIP-restaurang, två olika villor (för 4 resp 16 pers), besöka casinot, VIP-festplats, helikopterplattan, VIP-cigarr-rökrum, en extra VIP-strand etcetera. Barnen blev ganska snart otåliga och till en början försökte vi lugna dom, men allt eftersom vår säljare blev mindre lyhörd när vi ville korta av hans uppvisning så lät vi barnen gnälla mer högljutt och klänga på möblerna i de flotta rum vi besökte. I casinot stannade vi för att ta en spontan dricka och säljaren fortsatte tjata om Lifestyle, kvalitet och flexibilitet samt avkräva oss reflektioner av det vi sett såhär långt. Allt han visat upp var verkligen fantastiskt. Rent, snyggt och med ”västerländsk” standard, ja bitvis var det ren lyx. Säljaren nämnde ett medlemsskap på 35 år som till exempel kunde kosta $30 000. Jag tackade nej till cigarrerna jag blev erbjuden eftersom rökning dödar och på vägen förbi shoppingcentret och vattenlandet försökte vi övertala säljaren att bli mer konkret kring vad erbjudandet innehöll och kostade. Efter att ha stannat till vid ytterligare en lägenhet där vi vägrade gå av golfbilen befann vi oss snart i den vitkalkade byggnaden igen. Säljarens ”chef”, en avslutare, presenterade konceptet:

Man blir medlem nu och har sedan möjlighet att bo prisvärt och lyxigt på flera ställen, främst i Mexiko och Karibien. Organisationen består av olika bolag med namn som börjar på Lifestyle Holiday (Resort Club, Vacation Club etcetera) och är enligt vår säljare grundad av en Österrikare (här kan man läsa lite mer om företaget på den egna hemsidan).

Säljpitchen i sin enkelhet: En stor investering nu ger billiga boenden på finresorter under de kommande 35 åren. Detta matchar bra med resortens pay off: Tell it only to your best friends.

Vad kostar det då?

Som jag förstår det finns det totalt tre resorter knutna till erbjudandet men eftersom dessa är är så starkt differentierade under olika varumärken så ser det ut som ca tjugo destinationer.

Vad kostar det då?

För att förstärka känslan av att hela världen ingår erhåller man också två års medlemsskap i två andra reseklubbar med oklart innehåll: RCI och IntraVel. Enligt säljaren får man via dessa klubbar under sin medlemstid rabatter på flygresor och tillgång till resorter, hotell och kryssningar över hela världen till förmånliga priser.

Vad kostar det då?

För det första så väljer man en rumsnivå, till vilken man är garanterad att få tag på en lägenhet/boende med kort varsel. Bokande av boende i annan storlek måste göras med rejäl framförhållning och erhålles i mån av plats.

Vad kostar det då? Här är två exempel:

Juniorsvit (lite större hotellrum för 2 vuxna och 1-2 barn)

  • Medlemsskap: $12 500 (gäller 35 år)

Vid utnyttjande (per vecka)

  • Boende: $250 (prisgaranti 35 år)
  • All inclusive: $420 för vuxen; $210 för barn (6-12 år); 0 för små barn (0-5 år)
  • Resan (viss, men oklar rabatt första två åren och sedan bokningshjälp via Lifestyle)

Lägenhet med två sovrum (4-6 personer)

  • Medlemsskap: $30 000 (gäller 35 år)

Vid utnyttjande (per vecka)

  • Boende: $399 (prisgaranti 35 år)
  • All inclusive: $455 för vuxen; $227 för barn; 0 för små barn
  • Resan (viss, men oklar rabatt första två åren och sedan bokningshjälp via Lifestyle)

 

Sedan fanns det också prissatta exempel för alla möjliga och omöjliga boenden (skiljer sej från de priser man presenterade för oss) för rum, sviter och små och stora hus, där det största (6 rum för upp till 14 personer, två jacuzzi och stor pool) kostar $2 000/vecka, $95/dag och person för all inclusive samt resa så klart. Och medlemsskap på en högre nivå och dessa priser tycks Lifestyle Holiday hålla hemliga.

Som medlem i Lifestyle Holiday blev man omgående VIP på området och fick tillgång till mer service, fler restauranger, finare strand och poolområden, personlig transfer inom anläggningen och till/från flygplatsen, samt ett antal rabatter för utflykter och aktiviteter. Men det finns en differentiering även här. Men vad de olika VIP-nivåerna kostar vet jag inte.

Via medlemsskap i de två extra klubbarna (i huvudsak RCI tror jag) utlovade säljaren väldigt bra priser på fina hotell runt hela jorden de första två åren. Till exempel en vecka på 5-stjärningt hotell i New York för $450, vilket väl får betraktas som för bra för att vara sant och som därför är ett erbjudande som bör granskas extra noga

Om man inte kan/vill betala medlemskapet direkt så fanns det givetvis en avbetalningsplan. Om vi till exempel skulle välja juniorsvits-nivån och betala $8 000 direkt så skulle vi få en årlig ränta på 7% för de återstående $4 500 över 60 månader.

Vi är ju svenskar så vi tackade för erbjudandet och bad att få lite betänketid och återkomma dagen efter. Det var högst motsträvigt dom släppte iväg oss och vi fick absolut inte ta med oss kontrakten med det finstilta därifrån.

Den dagen och kvällen diskuterade vi erbjudandet och framtida resor fram och tillbaks. Erbjudandet kändes inte alls lika tydligt nu som då utan vi trodde på prisvärda hotell i 35 år framöver. Vi såg en investering som skulle subventionera allt framtida resande. Vi turades spontant om att vara för och emot och när vi nått ett beslut så kom det snart ett ”ja, men om man tänker såhär då…”. Kanske var Jennie lite mer för och jag lite mer skeptisk i linje med våra respektive personligheter. Men med bara muntlig fakta och lite kladdiga anteckningar var det svårt att fullt ut förstå erbjudandet. Det var nog till slut inte det som fällde avgörandet, utan snarare hur vi såg på framtida resor. Visst har alla resor i Jennies jobb gjort henne mer bortskämd när det gäller boenden, men vi föredrar enkla och familjära boenden framför lyxiga resorter. Så fort lilla L blivit tillräckligt gammal kommer det bli vårt vanligaste sätt att resa, och säkert alterneras med en resa till solen då och då om vi har möjlighet.

Det finns en lång tråd på Tripadvisor där nöjda, men i huvudsak missnöjda kunder diskuterar företaget och dess metoder. När vi skulle fatta beslutet visste jag bara att tråden existerade, men hade inte läst mer än tre-fyra inlägg. I tråden blandas fakta och känslor och jag är glad att vi inte blev kunder baserat på det vi fick höra verbalt för det finns uppenbart väldigt mycket i det finstilta att ta över övervägande (se till exempel post nr 63). Här finns fler diskussioner/klagomål.

Dagen efter, på utsatt tid, gick i alla fall Jennie till mötet och sa tack, men nej tack medan vi andra gick tillbaks till vårt enkla hotellrum och förberedde oss för en dag på stranden.

Skärmavbild 2017-03-20 kl. 13.47.40

Det ser bra ut.

Skärmavbild 2017-03-20 kl. 13.50.49

Det ser inte så bra ut.

IMG_1612

Anteckningar

Solsemester

Nu är det gott och väl en vecka sedan vi kom hem från vår solsemester i Dominikanska Republiken. Tio dagar med sol, bad, god mat och avkoppling på vårkanten när man behöver det som bäst.

Vi är lyckligt lottade att kunna ta oss för denna typ av resor och det är faktiskt tredje gången vi besökte Dominikanska Republiken (Cabarete/Sosua Bay  2006, Punta cana/Dominicus Beach 2016, Puerto Plata/Cofresi 2017). Första gången, gravida med LG besökte vi en lite vuxnare, lugnare resort, medan vi de två senaste gångerna besökt större och lite mer barnvänliga anläggningar.

Första resan gjorde vi en hel del utflykter, både i naturen, på havet och till städer. De påföljande besöken har vi nöjt oss med att varva pooler och olika strandhäng med aktiviteter på plats. I fjol var det det absolut rimligaste då L var så liten och LG satt i rullstol men i år blev det så lite av misstag då vi missade de mest passande utflykterna.

Med de solresor vi företar oss får vi precis det vi söker: lugn och ro varvat med barnbus och ansvarsfrihet vad gäller mat och annat hushållsarbete. Jag skall inte sticka under stol med att jag också längtar efter de lite mer äventyrliga semestrar vi tidigare företagit oss när vi vid ett antal tillfällen luffat utan och med ett barn i olika delar av Asien. Vi gjorde vår första sådan semester med LG till Malaysia när hon var drygt fyra och vi pratade flera gånger om dylika framtida resor när vi var i Dominikanska härom veckan. Lilla L är väsentligt mer bestämd än LG var så möjligen behöver vi vänta ännu ett slag innan vi åter packar våra ryggsäckar.

Låt mej också avsluta detta inlägg med ett par reflektioner från Cofresi palm resort:

  • Cofresi är en väldigt stor och fortfarande växande resort. Vår gissning om man skall betrakta de olika delarna är att det varit 2-3 olika resorter som växt och slagits samman och komplexet växer fortfarande. Det fanns en egen shuttle bus på anläggningen som bland annat består av 500 rum, några dussin semesterhus, elva restauranger och närmare 20 olika pooler tillgängliga för alla.
  • Resorten ägs av Lifestyle Holiday Vacation Club, en så kallad destination club (i senare inlägg tänkte jag försöka presentera deras tillvägagångssätt/affärsmodell). Och trots att det var ett väldigt stort område så fanns det en tydlig uppdelning i var det var VIP/ej VIP, något som begränsade oss lite eftersom vi inte var medlemmar i VIP-klubben. Ganska snabbt vande man sej dock vid denna verklighet och bortsett från känslan av att då och då vara begränsad så innebar det egentligen inte någon större begränsning.
  • Det var gott om kanadensare på Cofresi. Många, måna om att visa sin nationalitet och ofta rätt fulla. Utöver kanadensare var det i huvudsak gäster från USA och centralamerika. Samt lite blandade européer med viss överrepresentation av finnar. Det var en del barn där, men grundskoleåldern var rätt svagt representerad. Förmodligen för att det är få skollov denna period.
  • Runt om på den stora anläggningen förflyttade man sej antingen till fots, med dom där bussarna eller med golfbil. Resorten använde själva golfbilar för att förflytta människor och varor men dessutom var det också så att många med VIP-boende hade egen golfbil. Vi såg inga olyckor, men kombinationen fylla och golfbil är olycklig och på eftermiddag och kvällar var vi noga med att undvika golfbilsstråken.
  • Det fanns en fin och naturlig värme mellan de anställda som jag inte tror vi sett tidigare på anläggningar av den här typen och storleken. Småprat, uppmärksamhet, närvaro. Svårt att beskriva men väldigt påtagligt. Cofresi är nog en bra arbetsplats.

Det är något med semesteranläggningar och internet som jag inte begriper. Det finns internet, men det är svindyrt. Därmed har man valt att strypa en väldigt billig marknadsföringskanal som skulle sköta sej nästa själv. Det gäller här, men också på många andra ställen vi besökt.

Mad allt det ovan sagda så hade vi en och en halv vecka bra semester. En regnig dag sista veckan men i övrigt sol och bad enligt önskemål och LG hann läsa ut två tegelstenar, en på engelska och en på svenska. Själv lyssnade jag på böcker och podcast, Jennie läste en del och lilla L har grävt i strandens sand och lagat all möjlig mat vid poolkanten. Ja, så var det men nu är det vardag igen.

FullSizeRender (1)

Tillbaks med en uppdatering

Det är alltid lite kämpigt att skriva första bloggposten efter en tids uppehåll. Bloggandet är dubbelt för mej: Jag älskar att skriva, men jag hatar när jag känner pressen pressen att skriva varje dag. Dessutom innebär varje omstart just en omstart vilket i sej känns som ett litet misslyckande efter som det föregåtts av ett uppehåll. Nu känner jag att det möjligen blev lite onödigt komplext och meta.

Det påminner en del om min karriär som dagboksförfattare. Efter en födelsedag, gissningsvis numrerad ett fullt dussin eller något därunder, då jag av föräldrar eller nära släktingar fått en dagbok skrev jag om hur födelsedagen varit, vad man fått i present etcetera. Sedan höll det i sej med dagliga texter i 4-6 dagar i sträck inklusive helgens barn- och släktkalas. Sedan tappade jag intresset, skrev förhoppningsvis en gång i veckan under ett par veckor för att sedan bli en gång i månaden och sedan någon gång i halvåret. Och varje text inleddes med en ursäkt för att det var länge sedan man skrev och att nu skall det bli ändring på det och sedan en stel uppräkning av vad som hänt sedan sist. Det där med att det inte skall upprepas kan man ju fundera på om man inte redan visste att det var en lögn när man skrev det.

Men jag gör likadant här och nu: Förlåt för att jag inte skrivit på länge, det skall inte upprepas. Med bloggandet känner jag mej mer säker på att det kommer komma fler uppehåll, men nu kommer det att dröja. Så har det varit förut och så kommer det nog bli igen.

Här kommer så den stela uppräkningen om vad som hänt sedan sist:

  • För en dryg vecka sedan kom vi hem från semestern i Dominikanska republiken (det ar en fin semester som jag tänker återkomma till inom kort).
  • Vi kom hem så att vi fick uppleva den sista natten av Fasnacht. Det var både omtumlande, härligt och läskigt. Så mycket känslor att jag tror att vi skall vara hemma nästa år och avnjuta denna karneval i fulla drag.
  • Slutet av förra veckan var jag hemma med förkylda barn.
  • Helgen spenderade jag jobbandes med mitt första uppdrag sedan jag gått och blivit egenföretagare. I måndags presenterade jag uppdraget på distans. Detta projekt lär jag också återkomma till.
  • Måndag till fredag var LG sedan på Ski camp med skolan. Det är den längsta tiden hon spenderat ifrån familj och släktingar. Det var lite känsligt i början, men ganska snabbt reducerades de dagliga samtalen hem till under 45 sekunder för att det hände så mycket annat kul runt om. Dubbla känslor förstås och möjligen också ett potentiellt bloggämne.
  • Under liten LG var borta har hela hemmavarande familjen varit dunderförkyld. Jennie har jobbat hemifrån på mellan halv och full fart ett par dagar denna veckan, lilla L har varit sporadiskt på dagis och själv har jag legat mycket i soffan och blivit andfådd när jag promenerat.
  • Mitt i den gångna veckan tog våren, ja nästan försommaren över. I alla fall demonstrerade den vad den kan när den fyra dagar presenterade sol och eftermiddagstemperaturer över 16 grader. Kanske var det just en demonstration eftersom det idag var tio grader mitt på dagen.
  • Idag, på lördag eftermiddag efter en veckas skidsemester i alperna har LG följt med familjen Sand till Engelberg för lite bonusskidåkning.
  • Det är också först idag som vi övriga förkylda tre är påtagligt bättre. Mindre hosta, mindre huvudvärk, mindre ögonkli men mer aptit.
  • Den första mars startade #blogg100 igen, precis som i fjol uppskattar jag initiativet, men avstår utmaningen.
  • Vi har börjat preppa lite inför kommande födelsedagar och påskresa till Sverige.
  • Blåvitt håller på att rampa upp med cupspel och träningsmatcher mot allsvensk start den 1 april.
  • Den nya baren, Concierge efterföljare, har smygöppet när det passar dom, men officiell startdag är första april. Det är en enklare tapasrestaurang som heter El Beso (mer går att läsa på sidan 13 i Pdf-versionen av lokala gratistidningen Vogel Gryff).

fasnacht-basel-2017-blog-hotel-the-passage.jpg

På semester

Jag sitter på vårt hotellrum på Cofresi Palm (Lifestyle Holidays Vacation Resort) och väntar på att familjen skall vakna denna lördagmorgon. Jag vet sedan tidigare att mina läsare inte är speciellt intresserade av mitt och familjens resande så detta blir ett kortare inlägg tillika livstecken.

Vi kom hit i lördags kväll (lokal tid) tillsammans med en av våra två väskor. Den andra väskan kom på måndag eftermiddag. Sedan dess har det varit bra, om än inledningsvis lite blandat väder. Tack vare fina temperaturer har det dock varit njutbart varje dag. Vi bor på en stor all-inclusive-resort, på ett semesterhotell med typisk karibisk standard och spenderar dagarna på stranden eller vid någon av resortens pooler. En lugn tillvaro där vi tränar på att slappna av och göra så lite som möjligt. Bortanför familjemys, läsning, pyssel, podcastlyssnande och ätande.

Tillvaron här skiljer sej från tidigare erfarenheter vi har av liknande ställen främst på två sätt: VIP-stämningen och den medelålders fyllenivån (bland högljudda kanadensare). Jag tänkte återkomma i båda dessa ämnen, men låt mej bara först understryka att vi lätt undviker dessa båda mindre lustiga situationer genom val av var vi spenderar våra dagar. Vi har hittat vår egen favoritplats på stranden nära en pool, en bar och en restaurang.
Redan lördag idag som sagt och dagarna går snabbare än man tror. Redan nu på tisdag är det dags att vända kosan hemåt, mot Europa, Basel och en spännande vår. Men först: frukost och en dag i solen och saltvattnet. Idag och ett par dagar till.

 

Fasnacht och semester

I år firas Fasnacht 6-8 mars. Inte i dagarna tre utan med full fart i 72 timmar i sträck med start klockan 04:00 på måndag morgon.

Jag har inte så mycket mer att säga än det som står i denna två år gamla bloggpost för om sanningen skall fram var vi inte i Basel under Fasnacht i fjol och kommer inte heller vara det i år. Vi bor mitt i stan och mitt i Fasnacht och här är det tyvärr omöjligt att bo har när festivalen pågår.

Istället åter vi på semester några dagar och vilar upp oss efter en lite halvskakig start på året med onödigt mycket sjukdomar.

AC7E57C9-E0D7-4948-B7F5-11568C7892A4.JPG

Föhnvindar höjer temperaturen

Jag bloggade tidigare i veckan om hur våren håller på att knäcka vintern här i Basel och faktum är att på en till två veckor har vi gått från tröstlös grå senvinter till så mycket vår att vi haft närmare 20 grader en eftermiddag, krokusen är fullt utslagen och man kan utan att frysa gå i shorts då och då. I Sverige har vi stor klimatnytta av Golfströmmen, här i Schweiz är det ett annat väderfenomen som höjer temperaturen: föhnvindarna, ett exempel på en så kallad adiabatisk process.

Termen föhn har sitt ursprung från Alperna men används numer var helst i världen den uppstår. Föhn är tyska men kommer ursprungligen från latinets favonius som betyder ljum.

Varma torra föhnvindar uppstår på läsidan av högra bergskedjor när fuktiga vindar blåser mot berg och luften vid nedkylning fäller ut fukten som nederbörd på väg upp för berget. Vid utfällningen av nederbörd frigörs värme varför nedkylningen på väg uppför berget blir mindre än om det ursprungligen varit torrare luft eller nederbörd uteblivit. När luftströmmarna sedan passerar bergets topp värms den åter men till en högre temperatur. Föhnvindarna kan på kort tid justera temperaturen upp till 10-15 grader. SMHI ger en utförligare beskrivning av fenomenet.

Trots att föhnvindarna värmer upp Centraleuropa och försörjer oss med ett varmare klimat här norr om alperna finns det dom som påstår att dom lider av negativa hälsoeffekter som huvudverk, migrän, cirkulationsproblem och psykisk ohälsa i föhnperioder. Det finns dock få vetenskapligt fastslagna sådana effekter.Vid

Fenomenet föhnvindar finns på många fler platser än norr om Alperna, bland annat uppstår det ibland i den svenska fjällvärlden. Den 15 november 1993 uppmättes 15° på Åreskutan då en mer rimlig temperatur hade varit -5°. Luften strömmade från sydväst över de höga bergen i södra Norge mot Jämtland.

Det är också så att föhnvindarna har gett namn till hårfönen (synonym till hårtork och hårblås).

466436.jpg

Varma och torra föhnvindar.

Det går mot varmare tider

Redan några dagar före julafton, 21 december var det exakta datumet 2016, började det gå mot ljusare tider. Där och då är det information man mår bra av, även om man inte märker någon skillnad, så ger det den laddning man behöver för att mentalt kunna besegra resten av vintern. Men sanningen och säga infaller väl den meteorologiska midvintern (datumet som delar antalet vinterdygn i två) snarare i slutet av januari.

Det har varit en bister vinter här i Basel, den längsta vintern vädermässigt på många år. Ur ett svenskt perspektiv säger det inte mycket (och då jämför jag ändå med Göteborgsvintrar). Fram till förra veckan har det typiskt varit några minusgrader om natten och upp till 4-8 grader om dagarna. Men förra veckan hände något. Även om det fortsatt var noll eller ett par grader under noll om nätterna fick vi plötsligt tvåsiffrigt, inte mindre än 3-4 dagar i sträck förra veckan. Rekordet var nog på torsdagen när det var 15 grader på eftermiddagen.

Efter att det varit skralt med dom börjar nu vårtecknen rada upp sej.

  • I onsdags såg vi årets första fjäril.
  • Vårblomstren är på gång: vintergäck och snödroppar blommar; Krokus håller på att slå ut; Jag har sett blad och knoppar av påskliljor och andra större lökväxter.
  • Högre temperaturer kräver mindre kläder. Det är en viss frihetskänsla för vuxna att lägga bort vinterjackorna, men framför allt är det fantastiskt skönt att slippa slita med overall och termobyxor i samband med lämning och hämtning på dagis.
  • I torsdag gick jag ute i shorts utan att frysa
  • Vi har redan dagsljus 10h40min om dagen med soluppgång 7:24 och solnedgång 18:02.

Snart börjar en av mina favoritperioder på året: vitsippsperioden, den ljusgröna.

IMG_1176.JPG

10-åring på egna stolta ben

Onsdagarna kan vara lite snurriga logistiskt. Jag är hemma med lilla L medan LG har en ganska kort skoldag på Academia innan hon åker till Svenska skolan i Bottmingen. Och när jag säger hemma så betyder det att jag oftast träffar min amerikanska kompis D och hans son A som är halvåret äldre än lilla L. Eller låt oss säga att onsdagarna har varit snurriga. Tack vare en mogen och ansvarsfull 10-åring går det mesta numer som en dans.

LG går i skolan till lunch på onsdagar och har sedan after school/homework club innan hon tar spårvagnen hem. Sedan möts vi hemma och hinner småprata och äta lite mellanmål tillsammans innan LG packar sin svenskaväska och på egen hand tar sej till den nyrenoverade skolan i Bottmingen där Svenska skolan hyrt in sej.

Sedan i somras, när hon började i fjärde klass tar hon spårvagnen på egen hand fram och tillbaks till skolan (Academia) och successivt under hösten tog hon motsvarande steg  och reser nu på egen hand till och från Svenska skolan på onsdagseftermiddagarna vilket har underlättat familjelogistiken väsentligt. När vintern var som mörkast mötte jag henne ibland när hon ville det och andra gånger räckte det med några minuters FaceTime-samtal på vägen hem. Nu löser hon resandet helt på egen hand. Orädd, utrustad med ett eget abonnemang för kollektivtrafiken och en fungerande mobil som är både underhållning och livlina.

I onsdags hände så det jag tidigare var lite orolig för. Ett avbrott i kollektivtrafiken som hon tvingas lösa på plats på egen hand. LG ringde mej från Theater (på andra sidan centrum, där man byter spårvagn om man kommer från de sydvästra förorterna, bland annat Bottmingen) och berättade att dom ropat ut att det för närvarande inte gick några spårvagnar genom centrum till Rhen. Men det var helt odramatiskt för LG som numer pratar och behärskar bra engelska och tyska och som dessutom förstår Baseltyska. Hon berättade att det var varmt och skönt i stan, det stämde, på eftermiddagarna denna vecka har det varit upp emot 15 grader, och att hon började promenera hemåt genom stan, och att hon troligen skulle fortsätta promenera även om spårvagnstrafiken kom igång igen.

Det fanns ingen oro i hennes röst. Inte heller någon egentligt stolthet. Hon var på väg hemåt och fick ett litet avbrott som hon behärskade och som innebär att hon fick en anledning att promenera genom stan på egen hand. Hon håller på att bli en riktigt stor tjej som trivs i sin stad.

Man vet att man bor i Schweiz…

I eftermiddag hämtade jag lilla L på hennes dagis och sedan tog vi spårvagnen till Claraplatz där vi gick in och handlade lite på Migros. Du vet hur det är på fredagar i större livsmedelsaffärer: kampanjer, provsmakning och andra aktiviteter.

Man vet att man bor i Schweiz…

img_1201

… när den stora kampanjytan i entrén är fylld av choklad. Frey har tillverkning, provsmakning och försäljning av sina produkter.

img_1198

… när det pågår provsmakning av raclette vid ostdisken. I detta fall Raccard, Migros eget märke och tydligen landets mest kända märke på racletteost.

img_1199

… när man kan välja mellan inte mindre än fyra olika enportions-fonduer att värma i mikrovågsugnen.

img_1200

Själv tänkte jag att jag måste testa denna produkt så jag köpte en Swiss-Style Mini Fondue Tradition för 3,85 CHF. Jag återkommer med recension.

Om du inte läst den, föreslår jag att du läser bakgrunden till osträtternas starka ställning i Schweiz.