USAs nästa president heter Donald J Trump. Jag känner mej lätt bedövad efter det överraskade resultatet och sömnbrist. Här kommer lite av mina osorterade reflektioner i ämnet.
I samband med att jag vaknade till vid TVn kl 02:30 och förflyttade mej mellan TV-soffan och sängen kollade jag läget i rösträkningen. Där och då var det fortfarande tidigt i räkningen och inget som skilde sej från opinionsundersökningarna hade konstaterats säkert. Demokraterna i studion var fortfarande segervissa.
När jag vaknade minuterna före 06 var läget ett helt annat. Trump hade i teorin vunnit och långsamt övergick det teoretiska resultatet till ett praktiskt utfall. Att döma av New York Times graf hände det ganska snabbt mellan 02:30 och 04:30 (Europeisk tid).
Diagram visar sannolikheten till vinst sett över timmarna runt och efter valet.
När man ser grafen ovan kan man ju undra hur hur prognoserna var så säkra på en Clinton-seger när utfallet slutligen gick tämligen tydligt i den andra riktningen. Och hur kunde alla de nedanstående respekterade organisationerna alla ha så fel?
Torbjörn Sjöström, som själv trodde på en storseger till Clinton, skrev innan valet om utmaningarna med att göra bra opinionsundersökningar i USA och de respekterade organisationernas ovilja att betala för riktigt bra mätningar. Den kombinationen, samt stigmatiseringen av Trumps anhängare är nog anledningen till att opinionsundersökningarna så felaktigt predikterade Clinton och att vi under arla morgontimmar i Europa blev så tagna på sängen.
Jag bevittnade i alla fall det i princip avgjorda upploppet framför CNN, flankerad av Filip och Fredriks valvaka på svenska Kanal 5 medan jag lät twitter gå varm i mobilen. Men det var redan klart och allt klarare blev det. Runt klockan 9 utropades Trump slutligen som vinnare. Det var aningens surrealistiskt eftersom valanalysen pågått en timme innan CNN slutligen och formellt tillkännagav att Trumt blir USAs 45:e president.
Vad betyder då detta? Vad kommer han och hans administration föra för politik? Det har ju sagts mycket under valrörelsen. Vad kommer det betyda i verklig politik? Det skall till förändring (Change – Obamas ledord under hans första kampanj 2008) och USA skall bli fantastiskt igen (Make America great again).
Obama ville också skapa förändring.
Och hur är det med sakfrågorna: den Mexikofinansierade muren längst landets södra gräns, kasta ut alla illegala invandrare, stoppa all muslimsk invandring, sätta stopp för IS, ta hem jobb som USA förlorat till låglöneländer, riva upp ObamaCare, öppna upp gamla kolgruvor, dra sej ur ingångna internationella miljöavtal, säga upp handelsavtal, minska sitt ekonomiska och militära ansvar i Nato. Etcetera. Kommer det bli av? Har Trump någonsin haft för avsikt att göra allt detta?
Och hur kommer det vara att ha ett presidentskap som är triggerhappy, förtalande, lögnaktigt, abortmotståndare, mobbande, homofobt, sexistiskt, rasistiskt, muslimhatande, klimatförnekare? Bland annat.
En stund senare, mellan nio och tio anlände Trump till sin valvaka/HQ på Manhattan och höll ett segertal man nog inte hade förväntat sej. Ödmjukt, lågmält, berömmande, enande och framåtriktande. Det var i alla fall så det skulle uppfattas. Och det gjorde det. Men med tanke på i vilken bjärt kontrast det innehållet står till det som sagts och gjorts under ett och ett halvt års kampanjande så blir man förvirrad. Eller som min vän Andreas formulerade det på Facebook: Jag blir brydd, men hellre det än nattsvart.
Och trots att det rådde extatisk stämning när Trump kom in på scenen så blev det snabbt väsentligt mer dämpat. Kanske fanns det till och med viss besvikelse i lokalen över Trumps mildare ton och mindre konfrontativa ordval. Framtiden får utvisa vad det blir för politik i praktiken. Men jag tror att man kan vara övertygad om att han inte kommer återöppna några kolgruvor i Grundly.
Till skillnad från Obama kommer Trump förfoga över en senat och ett representanthus med sin egen partifärg något som kommer underlätta att omsätta ord och förslag i handling.
I eftervalsanalysen kan man dra många paralleller till britternas Brexitomröstning. Då som nu var det en hård kampanj där sanningen inte var den viktigaste ingrediensen. Och när man ser på hur olika delmålgrupper röstat framgår bilden av ett (två) delade länder: unga (stanna resp Clinton) VS gamla; stad (s & C) VS landsbygd; öppensinnig (s & C) VS konservativ/främlingsfientlig. I presidentvalet var det också skillnader mellan kvinnor (C) VS män; vita (Trump) VS övriga. Medan kopplingarna till utbildning och ekonomi endast är svaga.
Om bara 18-25-åringarna hade röstat
Som jag ser det (tillspetsat så klart): äldre konservativa gubbjävlar som bor långt från staden och längtar efter en svunnen tid som inte längre existerar och som inte känner att makten bryr sej om vad dom har att säga står emot yngre människor i urban kultur närmare makten som är intresserade av människor och av världen. Jag tror just denna rörelse går att finna på många fler ställen i vår omvärld, inte minst i Sverige och inte minst i det post-sanning-samhälle som vi lever i idag.
Det tycks inte som om demokraterna lyckats förvalta det goda och smarta kampanjarbete som fick Obama vald och omvald. Clinton verkar ha arbetat mer professionellt men mindre passionerat medan Trump tycks ha varit extremt strategiskt.
Nu ikväll har Clinton efter mycket om och men framträtt och erkänt sej besegrad i ett känslosamt tal som var hjärtligt och försiktigt framåtriktat.
Noterbart: Trump vinner ca 300 elektorsröster (inte exakt helt klart ännu) – behövde minst 270. Men Clinton fick faktiskt 150 000-200 000 fler röster än Clinton.
- 46,6% av amerikanerna röstade inte alls.
- 25,6% röstade på Hillary Clinton
- 25,5% röstade på Donald Trump
- 1,7% röstade på Gary Johnson
Är USA en fullvärdig demokrati? Ja, det får man nog säga men med väsentliga tillkortakommanden. Valsystemet är undermåligt, krångligt och orättvist i mina ögon. Det gör att man inte underlättar för så många som möjligt att rösta och det händer återkommande att kandidaten med flest antal röster inte blir president tack vare systemet med elektorer.
Idag skrivs det en hel del intressant. Somligt relevant, somligt ganska dumt.
Bland annat skriver DI digital felaktigt att hashtaggarna kunde förutsäga valresultatet. Tydligen var 71% av tweetsen republikanska, medan demokraterna ju faktiskt fick flest röster. Om man inte bryter ner tweetsen per delstat är det alltså helt felaktigt.
I DN kunde man å andra sidan läsa en intressant text om hur Trump nu kommer driva USA som ett företag istället för som ett land (det är ju det han kan), och lite om implikationerna det skulle kunna tänkas innebära.
Hur det kommer bli? Bara den som lever får se.
BaselPappa 