Det stora Rhensimmet

Igår deltog jag, LG och ytterligare ca 5 000 personer i det 36:e Rhensimmet (Rheinschwimmen). Det är ett event som blivit en tradition och som arrangeras av Kantonen Basel Stadt och stadens simklubb. Just att kantonen är med och arrangerar denna folkfest tar jag som intäkt för att det inte är hälsovådligt att bada i Rhen.

Eventet börjar med att mängder av människor promenerar uppströms längst Rhen på Kleinbasel-sidan för att nå startpunkten vid Schaffhauserrheinweg 93 där det finns en lämplig nedgång till Rhen.

Väl framme är det gemytligt, men trångt och det gäller att ha planerat vad man skall ha ner i sin Wickelfisch så man inte blir stående och fumlar här. Wickelfischen är en för syftet (flyta längst flod) genial uppfinning: förvaring (kläder och värdesaker) och flytkudde. Namnet Wickelfisch kommer ifrån att den ser ut som en fisk som man sedan viks/rullas för att förslutas vattentätt.

Om man inte fastar i kö eller samtal kan man hoppa i när startskottet går. Men man skall inte misströsta för att man blir lite sen. Det är kul att vara på plats när startskottet går, men sedan är det kö för att gå i vattnet i säkert en halvtimme.

Sedan flyter man de 1,5 km nedströms under Wettsteinbron, Mittlere Rhen-bron och går i mål vid Johanniter-bron. Flytet tar cirka 20 minuter och igår var det 21 grader i vattnet. Således en baggis för en skandinav, men vi såg flera i våtdräkt. Badskor är att rekommendera då botten är stenig både där man går i och ur. Längst vägen småpratas det, tjoas under broarna och hejas från kanterna. Ett och annat jippo, politiskt eller kommersiellt får man också räkna med. I vår närhet var det någon som spelade sin favoritmusik via blåtandshögtalare. Någon annan hade med sej en hund.

Man behöver vara en rimligt bra simmare för att bada i det strömma vattnet som flyter genom Basel. Vara trygg med sina simkunskaper och kunna navigera med lätthet i vattnet. Vidare behöver man vara uppmärksam på de bojar och bropelare som kommer emot en när man simmar. I och med att man flyter känns det som man ligger still, men omgivningen rör sej samtidigt rätt snabbt förbi (flodkanten, bojar etc). Det är sammantaget en rätt häftig känsla att flyta mitt igenom staden.

Möjligen är uppstigningen det mest kritiska momentet. I samband med Rhensimmet är det ingen fara då funktionärer tar emot vid målet. Men om man simmar en annan dag kan det vara lite lurigt innan man lärt sej var stegar, trappor och kedjor att hålla sej i finns. Men svårt är det egentligen inte.

När man gått upp är det en inte så lite kaotisk folkfest med öl & korv (Schweizarna försitter inga möjlighet att äta korv och dricka öl tillsammans), ett band som spelar Hawaiimusik och olika typer av give-aways från Rhensimmets sponsorer (livsmedelskedjan Migros, El- och vattenföretaget IWB och Nivea) samt en medalj. Men här är det tämligen trångt och kaotiskt och folk rör sej i alla olika riktningar. Vid närmare eftertanke är detta det mest kritiska momentet åtminstone om man är barn (men det är å andra sidan enkelt att helt avstå). Här berättar jag om vårt första Rhensim.

Jag och LG lyckades i alla fall hålla ihop och fick med oss en medalj, lite frukt, några energy bars och en liten kylväska innan vi begav oss till våra vänner som hade picnic nedanför Wettstein-lekplatsen i närheten av där vi bor. Där väntade Jennie, lilla L, familjen Sand, familjen Waidzunas och balettdansören Max. Max var en helt ny bekantskap som visade sej vara nyinflyttad. Han hade hört picnicen prata svenska, hälsat och blev inbjuden till vår Rhen-picnic. Där satt vi, åt, drack och jagade barn i en dryg timme tills vi insåg att Sverige-Brasilien-semin i OS skulle avgöras på straffar. Då bröt vi upp och letade upp en TV. Och det gick ju bra.

Såhär skriver Basler Zeitung om Rhensimmet.

Film från Rhensimmet på 20 minuten. 

Folkvandring uppströms.

Nedstigning nedanför Schaffhauserrheinweg 93.

Flyt i Basel (bild från BaZ).

Välbehållna i mål.

Wickelfisch i orginalskick och ihoprullad till flytkudde