I våras blev jag ombedd att skriva en artikel om att vara pappa till barn som uppfostras i en flerspråkig miljö till magasinet SMUL. SMUL är en digital gratistidning, dedikerad till flerspråkighet i familjer utanför Sverige och det aktuella numret har pappatema.
Detta var min orginaltext:
En Baselpappas betraktelser: vardag, svenska och flerspråkighet
Jag heter Jonas och bor sedan 2,5 år med min familj i gamla stan i Basel, Schweiz. I min blogg, Baselpappa beskriver jag vår vardag, utmaningar och funderingar vi stöter på i vårt Baselliv. Här kan du följa mej, min fru Jennie och våra två döttrar, LG 11 år och lilla L, 3 år. Under sin föräldraledighet rekryterades Jennie till ett av de stora läkemedelsföretagen här i staden och vi kunde realisera en dröm vi burit på en tid: att bo med familjen utomlands några år. Vi sökte en annan utmaning än den vårt förortsliv i Gula huset utanför Göteborg innebar.
Basel ligger i nordvästra Schweiz och är en ganska liten, men mycket internationell stad med flera stora internationella företag, ett förhållandevis progressivt förhållningssätt till invandring och med promenadavstånd till både Tyskland och Frankrike. Här pratas baseltyska, en lokal variant av dialekten schweizertyska som skiljer sej så pass mycket från högtyska att det enligt mej borde betraktas som ett eget språk.
För närvarande arbetar jag som frilansanalytiker på deltid i eget företag, men inledningsvis var jag hemmapappa på heltid med lilla L som var knappt ett år när vi flyttade ner. Det skapade en del märkliga situationer i det konservativa Schweiz. Jag kunde till exempel få, förvisso välmenande men ändå förminskande, kommentarer om hur jag klätt mitt barn för tunt. Jag minns när en kvinna på spårvagnen frågade mej när jag satt med en gråtande ettåring i knät: Var är mamman? Jag var svarslös då, men som man gör, kom jag på ett bra svar i efterhand att använda nästa gång. En annan spårvagnsresa var min minsta dotter supertrött, men vägrade sova. Jag la henne ner i vagnen, men hon grät och försökte resa sej upp. En kvinna påpekade att det verkade som om dottern inte ville ligga ner. Jag svarade stressat att hon var trött och behövde sova. Men gråten och protesterna fortsatte. Jag framstod som en allt sämre pappa. Men efter bara några ytterligare minuter somnade hon. Jag var vinnare. Jag kände mitt barn bäst! Numer är det oftast omvänt, jag får leenden när vi är ute och rör på oss tillsammans tack vara lilla Ls barnsliga charm och starka vilja.
När vi skulle flytta till Basel besökte vi tre olika skolor för LGs räkning och fastnade för den minsta som dessutom lärde ut både engelska och tyska. Att lära mer språk var en viktig pusselbit i vårt utlandsäventyr. Academia International School har knappt 100 elever mellan förskolan och klass 6 och här bedrivs undervisningen varannan vecka på tyska och varannan vecka på engelska. Nackdelen med en liten skola var dock att det bara fanns två andra barn som talade svenska i LGs ålder. Vår dotter hade bara läst lite engelska i skolan i andra klass i Sverige och var nu i princip nybörjare både i tyska och engelska när vi flyttade hit. Första tiden blev otroligt tuff, framför allt socialt: vem vill leka med den nya flickan som ingen kan prata med. Få har nog varit så motiverade som vår sociala dotter, allt nytt hon lärde kunde potentiellt användas för att kunna vara med och leka med de nya skolkamraterna på rasterna. Och efter tre månader, lagom till att vi började misströsta, började det äntligen släppa. Vi spenderade det påsklovet i New York och jag tror det var där saker och ting började trilla på plats, LG fick lite andrum men märkte också att hennes språk fungerade och började öppna nya dörrar. Trots att det gått två år sedan dessa händelser sitter dessa emotionella minnen väldigt hårt.
Under LGs första år på Academia har det varit ett tydligt fokus på Matematik och på språken Tyska och Engelska. Utöver de huvudämnena har hon också haft Projekt (tvärvetenskapligt ämne med grund i några av NO- och SO-ämnena), Idrott, Simning, Franska, Musik, Konst (kombination av bild och enklare slöjd). Under det pågående året i fjärde klass har NO- och SO-ämnena (främst Historia, Geografi och Biologi) fått en mer framträdande roll i undervisningen. Det går bra för LG i skolan, både socialt och på lektionerna och jag tror den utökade utmaningen passar henne rätt bra, inte minst med mer variation. Samtidigt var starten med fokus på Matematik som hon alltid varit duktig på och språken som var helt nya för henne utmärkt. Både i Tyska och Engelska deltar hon numer i undervisningen för dom som har dessa språk som förstaspråk och i Matematik får hon kompletteringsuppgifter från årskurs fem och sex.
Utöver långa dagar på Academia, i genomsnitt 8:30 till 16:30 inklusive after school/homework club, går hon på Svenska skolan en dag i veckan. Under en och en halv timme är det undervisning i svenska språket, svensk kultur, svensk historia och svenska företeelser på Svenska skolan som hyr in sej i en nyrenoverad skolbyggnad i Bottmingen söder om Basel. Utöver skolverksamhet är det en bra social nod att träffa andra svenskar på.
Idag pratar, skriver och läser LG perfekt på svenska och i princip obehindrat på engelska och tyska. Dessutom kan hon en hel del franska och förstår baseltyska så pass bra att hon rör sej bekymmersfritt på stan i Basel.
Dagiset där lilla L går 3-4 dagar per vecka heter Ylaa och är tvåspråkigt. Varje person i personalen pratar antingen tyska eller engelska med barnen och sinsemellan pratar pedagogerna mest Baseltyska varför barnen får sej något mer tyska än engelska till livs. Barnen, totalt ett 20-tal i åldrarna 3 mån-5 år kommer från hela världen och är indelade i tre grupper: Babies, Toddlers och Preschoolers och lilla L tillhör mittengruppen sedan förra sommaren.
Det är spännande att följa treåringens språkutveckling som ju pågår parallellt på tre språk. Eller snarare integrerat snarare än parallellt. Det lär inte finnas några belägg för att små barn som lär sej flera språk samtidigt inte lär sej långsammare. Så kan det säkert vara i en klinisk miljö där man kan ge perfekt respons, men jag undrar om det gäller i den trespråksmiljö lilla L lever i. En halvkaotisk familj med skola, jobb, långa dagar, friidrottsträningar och play dates. När L kommer med nya ord är det inte ens säkert att man uppfattar på vilket språk hon försöker prata och då är det inte lätt att ge rätt respons. Oavsett anledning råder det ingen tvekan om att L har en långsammare språkutveckling både än sin storasyster och sin jämnåriga kusin. Men det är ju så det är, vissa är snabbare på somligt, andra är snabbare på annat. Samtidigt är det tydligt att hon förstår mycket på samtliga tre språk. Totalt sett ingenting vi oroar oss över.
Precis som för storasyster sker ju språkutvecklingen stötvis snarare än linjärt, men med utveckling på flera språk kan det som sagt vara svårt att hänga med och alltid förstå vilket språk orden kommer på. Jag minns tidigt när hon sa ”dädy” som vi först tolkade som engelskans Daddy, men som visade sej vara ett försök att säga färdig på svenska. Något liknande var det med ”fajs” som vi nog aldrig förstod vad det betydde: weiß (vit på tyska) eller text på svenska kanske? Eller i vintras när vi satt och åt och L tappade ner en kapsyl på golvet. Jag och LG tittade på varandra, hade hon sagt ”lock” eller ”look”, vi var inte ense.
Hon pratar i huvudsak svenska med oss, men vissa ord som används frekvent på dagis tar hon med sej hem: hon ber oss titta med ett uppfordrande tyskt ”mal”, när hon konstruerar meningar om sådant hon ser andra göra och också själv vill göra: L ”auch” äta mat, eller om hon vill göra något en gång till: mehr mal.
Jag tänkte inte på det, troligen eftersom vi levde mitt i nuet, men till exempel mina föräldrar hörde tidigt i Ls språkkarriär att hon hade tysk språkmelodi och delvis tyska vokalljud. Nu, när hon pratar mer är det tydligare och enklare att upptäcka när L till exempel säger ”hond” som är en blandning mellan svenskans hund med d-ljud på slutet och tyskans Hund med ett u-ljud som snarast låter som ett svenskt o.
Ibland kan det också komma rena blandmeningar som häromkvällen när L skulle sova och jag släckte lampan: ”I nicht se nåt!”
Jag är tämligen säker på att vi är dom som starkast påverkar L. Det är inte lätt att ha koll hur dom kommunicerar på dagis men enligt fröknarna klarar hon sej mycket bra även om om hon blandar alla tre språk samt mycket kroppsspråk även där. Utöver sitt hemmagjorda snackande och gestikulerande så vet vi ju att hon förstår ganska mycket på alla tre språk och att hon nog pratar lite mer än vad vi egentligen förstår. Hemma pratar hon en tyskspäckad svenska med lite adderade engelska hälsningsfraser och glädjeuttryck men det verkar som blandningen av olika språk redan medvetet varierar lite beroende på sällskap och omgivning. Om vi inte förstår och ber henne upprepa är dock tålamodet kort, att lära flera språk samtidigt kan vara frustrerande och tar på humöret. Men tills hon rätat ut och separerat de tre språken från varandra får vi glädja oss åt att hon kunde räkna till tio på tre språk innan hon fyllt tre år.
Förstasidan
Kollage av sidorna 22-25 från nr 7 av magasinet SMUL.