Tidigare i juni missade vi ju skolavslutningen på svenska skolan när LG var sjuk, men nu i fredags eftermiddag var det dags för skolavslutningen för Academia Primary School. Läsåret fortsätter ytterligare en vecka, men i fredags var det skolfest för att fira av läsåret.
Med svenska skolavslutningstermer skulle man beskriva det som en eftermiddag bestående av en skolmarknad och en skolavslutning. Hela eftermiddagen gick av stapeln i skuggan under träden i skolans fina trädgård med bord och filtar överallt.
Marknadsdelen som inledde eftermiddagen (kl 15) hade till syfte att samla ihop pengar till vår systerskola i Ghana (som jag önskar att jag visste mer om) och bestod av tombola med en lång rad ihoptiggda priser, engelskafröken var spågumma, man kunde tävla i att stapla, träffa och skjuta ner saker, man kunde kasta blöta svampar i ansiktet på lärarna, köpa mat och fika samt köpa pyssel som barnen har gjort på konstlektionen. Inga större konstigheter med detta och få datapunkter för att jämföra med ur ett skolavslutningsperspektiv.
Under hela eftermiddagen minglade man med lärare, skolpersonal, föräldrar och ungdomar.
Själva skolavslutningsdelen utspelades från en temporär scen på gräsmattan och bestod av att skolbandet (en av after school-klubbarna) spelade ett par bejublade låtar innan alla skolbarn i en stor kör sjöng två låtar, en på tyska och en på engelska: Do-Re-Mi från Sound of Music och Unsere Schule ist bewegt. Noterbart med vilken entusiasm den nackskadade sångläraren gick in i sin roll. Det känns igen från Floda Montessori.
Så var det en rolig men lite väl utdragen prisutdelning från några av tävlingarna och från tombolan. Den hölls av en karismatisk lärare till dom lite äldre barnen.
Så höll rektorn på den tvåspråkiga skolan ett avslutningstal på två språk, eller med tanke på engelskakvalitén snarare på 1,5 språk. Han tackade team, lärare och elever och önskade alla en fantastisk sommar. Dessutom avtackades LGs tyskalärare med en blomma och kindpuss. Så ville klass 6 som skall byta lokaler och lärare i höst tacka några av sina lärare. Personliga presenter och handskakningar byttes.
Intressant att se hur mycket tydligare distans det är mellan lärare och elever här i Schweiz än vad det är i Sverige. Barnen tilltalar lärare med efternamn och handskak istället för kramar på stolavslutningen. Jag är inte i en position att bedöma vad det gör för skillnad på varken undervisning eller disciplinen, men jag tror eleverna har en större respekt för lärarna här.
Skolavslutningen är ju min finaste högtid och visst var mina ögon fuktade i samband med Do-Re-Mi. Så jag fick det jag sökte och var riktigt nöjd.