Jag springer!

Jag har tidigare berättat om hur jag förstörde mina hälsenor genom att springa 100 km under en vecka för några somrar sedan. Jag hade satt upp ett mål som skulle bli väldigt svårt att nå så att om jag skulle klara det skulle jag kunna vara riktigt nöjd och om jag misslyckades skulle jag lära mej något. Båda sakerna inträffade: Jag sprang 102 km på en vecka och överansträngde båda mina hälsenor så att jag inte kunde springa på ett och ett halvt år. Succé och sedelärande katastrof.

Här i Basel har jag, till min stora glädje åter börjat kunna springa och också låtit det bli en del av mina rutiner varje vecka. Jag försöker springa minst tre gånger i veckan, vanligtvis fördelat på 3-4 av dagarna måndag, tisdag, torsdag och lördag. Med vanligaste löplängder på 8-14 km, men ibland upp till 22 km brukar det bli 30-45 km/v. Rekordet ligger på 55km.

Utöver löpningen har jag att dagligt mål att göra 15 000 steg och nå 820 kcal. Detta klarar jag normalt ungefär fem dagar i veckan och nästan alltid om man ser utmaningen veckovis (105 000 steg resp 5 740 kcal). Julklapps-Applewatchen hjälper mej att ha koll på detta. Allt så att jag kan upprätthålla min dekadenta livsstil utan att gå under.

löpvägar2

Bild: Mina löpvägar. Här är Googles motsvarande karta.

Ovan har jag lite snabbt manuellt målat in mina vanligaste löpvägar utgående från den röda punkten i nederkand något till vänster där vi bor. Löpning medurs, i Kleinbasel, längst Rhen och gärna över den lilla kraftverksön i sydost och dominerar. Jag har inte några färdiga rundor utan snarare några olika stråk som jag allt eftersom knyter ihop till den för dagen lämpliga löpturen.

Jag har inte problem att motivera mej för mina löpturer. Tvärt om har jag tillämpat det jag lärde mej efter min 100-vecka och mot min vilja fått hålla igen och ta vilodagar. Där emot har jag de senaste veckorna börjat tycka att sträckorna är för enahanda. Jennie hade tidigare en kollega som var aktiv löptränare här i stan och som brukade ta buss eller tåg ut ur stan med sina adepter och sedan springa hem. Det är ett koncept jag borde testa.

Ytterligare en sak jag avser att göra är att börja med intervallöpning. Syftet är att få upp farten och jag är övertygad om att det är till nytta. Detta har jag haft för avsikt länge, men jag får inte tummen ur. Jag har inget upplägg som jag är helt övertygad om, och som trygghetssökande maximerare blir det istället lätt gubbjoggning en vanlig 9- eller 12 km-runda.

Jag hade en gång en löpklocka, men mycket har hänt på den fronten och kanske är det dags att slå till igen på en ny Garmin. En Forerunner 235, 735 eller kanske till och med en fēnix 3.

 

Spontanköpt dator… med Schweizertyskt tangentbord

Behovet har funnits en tid och förra veckan när jag av en slump drällde runt på Manors elektronikavdelning för att njuta av sval luftkonditionerad luft snubblade jag in i ett erbjudande som jag tyckte kändes riktigt bra. En MacBook Air (13″ skärm; 1,6 GHz Dual-Core Intel i5; 8/256 GB) för 1 100 CHF vilket motsvarade ca 9 000 SEK. Jag gick hem och googlade och twittrade med några pålitliga Mac-användare och saken var klar: Det var en riktigt bra deal. Dagen efter gick jag dit och köpte den.

Jag har således inte varit i besittning av denna nya, snabba, lätta Mac mer än några dagar, men jag är redan väldigt förtjust i den.

Nackdelen är dock att den har ett schweizertyskt tangentbord. I bilden nedan har jag lagt tangentborden intill varandra för att du skall kunna titta och jämföra. Detta är de två främsta nackdelarna: Å saknas och platserna för Y och Z är utbytta. Det finns också en del andra lurigheter som placering av vissa tecken: !, @, #.

FullSizeRender

Övre: Svenskt; Nedre: Schweizertyskt

Om jag hade litat blint på att jag kunde hitta alla tecken så kan man ändra inställning och trycka på de schweiziska knapparna, men låta datorn tolka det som om svenska nedtryckningar. Jag jag tjuvtittar för mycket för att det skulle funka. Man kan tydligen också köpa små klisterlappar att sätta på tangenterna tills man fått ett svenskt tangentbord, men det skulle ju sabba delar av den fina funktionen att tangentbordet har bakgrundsbelysning. Det går också byta ut hela det fysiska tangentbordet men det lär bli tämligen kostsamt. Sist, men inte minst och troligast så kan man tydligen justera, koda om vissa knappar eller kombinationer. Eller så lever man lite med de lurigheter som finns och går vidare.

Min största mediekonsumtion: Podcasten

När jag promenerar, när jag springer, när jag reser, när jag diskar, när jag viker tvätt, när jag förflyttar mej: Jag har nästan alltid en podcast i öronen. Det kan vara aktuellt, inaktuellt, viktigt, sport eller bara på skoj. Jag var ganska tidigt ute med att lyssna på podcast och jag tror allt jämt att jag är en av de största konsumenterna av svenska podcasts.

Idag kom Orvesto med siffror på det svenska podcastlyssnandet. Orvesto har verkligen sina nackdelar och man skall nog ta resultatet med en rågad nypa salt men detta är en av de första neutrala jämförelsesiffrorna vi fått på poddlyssnandet. Som det ofta blivit på internet när man vill framstå i så attraktiv dager som möjligt och det finns olika sätt att mäta på men låg transparens så finns det ingen standard, ingen gemensam valuta.

Poddlyssnandet är fortfarande en marginalföreteelse som endast 5% ägnar sej åt dagligen (jfr SR: 55%; Kommersiell radio: 36%; Spotify: 25%). Tydligen en det en mycket fragmenterad marknad med några få stora podcastar och massor av små. Detta gjorde att restposten Övriga podcastar blev den största och till nästa mätning läggs ett drygt dussin nya podcastar till listan av valbara. Noterbart är också att produktionsbolaget Perfect Day dominerar listan och att det i toppen är ”pratpoddar”. Först längre ner kommer nischat innehåll som brott/juridik, sport och satir.

Top-5 i lyssning enligt Orvesto:

  1. Alex och Sigge (pratpod med två män)
  2. Värvet (intervjupod med manlig utfrågare)
  3. Filip och Fredrik (pratpod med två män)
  4. Fredagspodden med Hanna och Amanda (pratpod med två kvinnor)
  5. Den fantastiska Resan (pratpod med en man och en kvinna)

Själv definierar inte program som har radioutsändning som sin huvuddistribution som podcastar ( P3 Dokumentär, Sommar i P1, Medierna i P1 etc).  Möjligen skulle man göra det givet att podcasting snarast är en distributionsform men jämförelserna blir inte rättvisande, förutsättningarna är för olika. Kanske skulle man se det som två olika kategorier istället.

För min del började det med att jag laddade hem radioprogram som MP3-filer från SR.se till min iRiver-spelare. Det var bland annat Sommar i P1, Spanarna och På minuten. På detta sätt hade jag tidigt ett konsumtionsmönster som passade bra när Sveriges radio började distribuera sina program via iTunes. De första poddarna jag började lyssna på var TSKNAS, Crazy Town, Filip och Fredrik och Värvet och sedan dess har det blivit många poddar, främst i fyra kategorier:

  • Sport
  • Pratpoddar med män
  • Media/medier/teknik
  • Humor

Men jag har som sagt lyssnat på många olika poddar genom åren, ibland för att hitta nytt när jag tröttnat på befintliga poddar, ibland för att ersätta en podd som lagts ner och ibland för att utmana mej själv.

Under ett drygt år gav jag och min kompis och kollega Mats Nyström ut en egen pod, LOAMJOM (Lite om allt med Jonas och Mats) som väl får kategoriseras som en manlig pratpodd. Vi hade som mål att ge ut flera korta episoder per vecka och det fortgick en bit efter min flytt till Basel då vi spelade in på distans. LOAMJOM hittar du här som blogg och på iTunes.

Detta är en lista på de poddar jag kan minnas och som jag lyssnat på mer än ett avsnitt (ungefärligen sorterade på hur mycket jag lyssnat på dom):

  • Filip och Fredrik (först på svenska och sedan på engelska)
  • BreakIt  (först som Digitalpodden i DIs regi)
  • Crazy town
  • Alex & Sigge
  • BBpodd
  • Della Sport
  • Det sista äktenskapet
  • Februaripodden
  • Lilla drevet
  • Lundhs podcast
  • Magister
  • Mattsson/Helin
  • Mediepodden
  • Offsides podcast
  • Spår
  • Sporthuset
  • Lunch med Lisa
  • Snedtänkt
  • Statsvetarpodden
  • Tobbe e klar
  • Maktministeriet
  • Guldäggspodden
  • Pod Padembo
  • TSKNAS, Till slut kommer någon att skratta
  • Staden Podcast
  • Värvet
  • Alla mina kamrater (AMK)
  • Arkiv Samtal
  • Serial
  • Geniförklarat
  • Osynliga handen
  • Adam och Kompani
  • En landslagspodd
  • Social by default
  • UX Podcast
  • AMK morgon (Alla mina kamrater som morgonshow)
  • Juridikpodden
  • Fredagspodden
  • Veckans bläcka
  • Nattluft
  • Norrlandspodden
  • Tvåa på bollen
  • Från gräset i Götet till plasten i Borås
  • Dekonstruktiv kritik
  • Den fantastiska resan
  • Kntnt Radio
  • Ehandelspodden
  • Freakonomics
  • Radio Råsunda
  • MFF-podden
  • EconTalk

Det är ju väldigt många poddar som låter och innehåller väldigt olika innehåll och till och med finns till av olika anledningar. Det finns något för varje smak och det kommer ständigt nya. Låt mej därför presentera några listor med favoriter lite närmare.

Fyra favoriter:

  • Offside podcast – Fotbollsmagasinet Offsides chefredaktörer Anders Bengtsson och Johan Orrenius pratar om fotboll i en lite vidare bemärkelse. Precis som magasinet kan denna pod uppskattas även av folk som inte är fotbollsnördar.
  • Snedtänkt – En retropod om smala inaktuella kulturella fenomen som ges ut av Sveriges radio. Kalle Lind intervjuar gäster med olika expertområden.
  • Staden Podcast – En podcast om arkitektur och stadsutveckling med olika städer som exempel. Görs av Dan Hallemar (chefredaktör tidskriften Arkitektur) och Håkan Forsell (urbanhistoriker).
  • Alex och Sigge – Alex Schulman och Sigge Eklund samspråkar om vad som hänt i den stora och lilla världen sedan förra veckan. Jag är väldigt svag för Sigges tankar och tankemönster.

Najsigaste nedlagda:

  • Crazy town – Pratpod med Josefin ”Josefinito” Johansson och Kristoffer ”Kringlan” Svensson som länge var min favoritpodcast men som gick i graven efter ca 200 avsnitt hösten 2015.
  • Maktministeriet – Maktministeriet var en trevlig och pratig podcast om makt och strukturer på internet som gjordes i ca 50 avsnitt av Josefine Hådell, Julia Skott och Fredrik Wass fram till våren 2014.
  • Mattsson Helin – Chefredaktörerna från Expressen och Aftonbladet samtalade om aktuella mediehändelser i ca 150 avsnitt fram tills Jan Helin vid årsskiftet 2015/2016 bytte jobb. Finalavsnitt skall komma under Almedalsveckan 2016.

Radiorökare:

  • Medierna i P1 – Programmet beskriver och granskar aktuella händelser i medievärlden, allt från tv-trender till hotad yttrandefrihet och nya företeelser på internet
  • P3 dokumentär – En skattkammare av nutidshistoria där en 1900-talshändelse hamnar i fokus och beskrivs med hjälp av intervjuer och gräv i arkiv.
  • Söndagsintervjun – Martin Wicklin  bjuder in betydelsefulla personer i den svenska offentligheten till ett personligt samtal om drivkrafter och mod.

Jag tror att podcasten är här för att stanna eftersom den ger underhållning och bildning där man befinner sej. Och på samma sätt som radiolyssnandet överlevt både TV och internet så tror jag podcasten kommer hitta sin plats och behålla den. Framför allt tror jag det fortfarande finns stor potential i mindre nischade poddar.

Jag skulle kunna fortsätta skriva om tips på appar och inställningar för att få till bättre lyssnarupplevelser, tankar bakom vår egen podcast, vad jag tycker om sponsring av poddar etc men det får bli i senare inlägg om intresse finns.

Jag tar gärna emot dina bästa tips på poddar jag inte lyssnat på!

unnamed-11

Orvestos lista inklusive radioprogram (lyssnande i tusental under en månad)

En annorlunda midsommarhelg

Jag vet inte vad jag hade väntat mej när vi gick och lade oss i torsdags kväll, men det skulle i alla fall bli en ganska annorlunda midsommarhelg. Inte annorlunda på ett sensationellt sett, men med beståndsdelar som gör denna midsommarhelg unik.

Till skillnad från i Sverige så är ju midsommarfredagen en vardag i största delan av världen, inklusive Schweiz. Och vardag betyder arbetsdag och innebär att det är lite osäker när man kan ta sej från jobbet och förbereda sitt midsommarfirande. Det betyder att vi utlandssvenskar i Basel av praktiska skäl firar midsommarafton på lördagen. Så var det i fjol och så blev det också i år.

Fredag:

Midsommarafton var tänkt att vara en vanlig vardag i Schweiz, men för min del började den tidigt på morgonen som allt annat än en vanlig dag. Kvällen innan hade jag börjat följa BBCs valvaka och när jag vaknade tidigt på fredagen återupptog jag tittandet på Brexitelendet som då i praktiken var klart. Likt så många andra (EU-förespråkare, opinionsinstitut, vadslagningsföretag, ekonomer och journalister) hade jag varit naiv och trots att det funnits en del tecken i motsatt riktning trott att folk nog tar sitt förnuft till fånga till slut och röstar kvar Storbritannien i EU. Denna överraskande och usla händelse följde sedan med mej hela midsommarhelgen.

Fredagen var visserligen svalare än torsdagen, men kom ändå att bli en av årets hittills varmaste dagar och jag och L tog ett varv i Manors luftkonditionerade varuhus innan vi åkte till Tyskland för att veckohandla. Redan in på förmiddagen ersattes  Brexit-inläggen i mina flöden i sociala medier med midsommarinlägg. Först klämmiga tillrop, sedan förberedelser av kläder, söta barn, kransar och mat, för att övergå i bilder på lunch, dans och lek och så småningom dans, middag och fest.

När jag och lilla L kommit hem efter utflykten till Tyskland var det bara att byta om för att ta sej till LGs skola där det dagen till ära var skolfest. Traditionen bjuder att det är skol/avslutningsfest den näst sista fredagen på vårterminen. På fredag, terminens sista dag, händer det däremot i princip ingenting. Möjligen följer lärarna med ut på skolgården och tar i hand och önskar glad sommar. Som varande svensk och stark förespråkare av skolavslutningar känns detta lite märkligt, men man vänjer sej.

Skolfesten å sin sida går inte av för hackor. Det är 2-3 intensiva timmar med mat, dryck, mingel, lotter, hantverksmarknad, tävlingar, spådam, uppträdande av skolbandet och av dansklubben samt tal och avtackande av de sjundeklassare som lämnar skolan. Till det sjöng alla skolans barn (60-65 stycken) i en och samma kör tre låtar: Cat Stevens If you want to sing out, sing out, Djungelboken/Var nöjd med livet i en Engelsk-tysk mashup och Beatles Let it beHär finns lite bilder från skolfesten.

Efter skolfesten tog vi oss raka vägen hem till familjen Sand, som är bland våra första och närmaste vänner här i Basel, som hade bjudit in till efterfest. Sands har tre barn på LGs skola och i fredags fick vi därför träffa några gamla, några nya och några nygamla vänner från skolan.  Avslappnat och skönt kvällshäng på Sands balkong på Burgweg och trevlig inblick i en av skolans amerikanska bubblor. Der blev mer prat om schweizisk företagskultur, carliforniska counties och amerikanska värderingar än om Brexit.

På vägen hem promenerar vi genom Baselnatten förbi det pågående nattlivet på serveringar och barer. Väl hemma satte vi oss på balkongen och pratade och njöt av det ankommande åskovädret. Det började med tysta blixtrar i fjärran som lyste upp natthimlen och slutade med högljud åska och stora somriga regndroppar som föll över takens tegel och koppar. Jag fick ta in vår tvättställning som stod på balkongen inna jag till slut gick upp och lade mej.

Lördag:

Lördagen kom med en solig förmiddag och Jennie dukade upp frukost på balkongen. Vi var en snabb sväng på stan innan vi packade oss och gjorde oss i ordning för att åka till Brudenholz där Svenska klubben tillsammans med Svenska kyrkan arrangerade ett midsommarfirande. Himlen som varit blå på morgonen mörknade successivt och lagom till att vi tänkt ge oss av öppnade den sej och bjöd på ett nästan tropiskt regn. Vi avvaktade, övervägde att ställa in, men tog oss så småningom till midsommarstången, sillen och jordgubbarna i Brudenholz. Regnet hade tyvärr skrämt bort många gäster, men vi som var där fick det till slut riktigt gemytligt. Ett väl planerat och tappert genomfört arrangemang.

På kvällskvisten, lagom till avspark i den sena EM-matchen träffade jag min amerikanska kompis Doug. Doug är en av få hemmapappor här i Basel som är hemma med barn i Ls ålder. Vi brukar kampera ihop på zoo och på stadens promenadvägar och lekplatser om onsdagarna. Men denna kväll efter att Schweiz åkt ur EM på straffar träffades vi på Flanagan’s för att se matchen Kroatien-Portugal, men egentligen mest för att snacka, dricka ett par öl och umgås utan barn för en kväll.

Söndag:

Söndagen började som lördagen med sol och frukost på balkongen. Dock svalare på söndagen och inte lika blå himmel. Enligt överenskommelse från lördagen blev sedan LG upphämtad av familjen Sand som skulle till Gempen för att klättra.

Jag, Jennie och L hade väsentligt lugnare avsikter. Vi packade väskan och gjorde årets andra besök på Gartenbad St Jakob. Trots att vi höll på länge med vår matsäck var vi på trädgårdsbadet och poolområdet vid 11. Vid den tiden var det bara årskortsinnehavare och svenskar på plats. Men söndag i gröngräset nära barnpoolen, 20 grader, växlande sol och lätta moln var perfekt för oss. Vid 14-tiden anslöt LG och familjen Sand. Lugnet som hade varit så skönt på förmiddagen byttes mot bus och vattenkrig på eftermiddagen för att balansera upp dagen.

Söndagskvällen innebar tacos, och LG berättade och förevisade skolveckans Witches-tema: häxmatte, wanted-posters, läsning, giftdryck i en kapsel, egna historier, teckningar, häxord, skrivna porträtt etc. LGs engelska lärare hade verkligen legat i inför terminens sista engelskavecka. Vi hann inte se hela, men vi började att se filmen the Witches.

Jag och Jennie har tittat på överlevaren Bear Grylls the Island säsong två på SVT under ett par veckor, och så där som det blir hamnade vi med ett avsnitt kvar vid 23:30 och var, mot allt förnuft, tvungna att titta färdigt. Således slutade denna trevliga, händelserika och annorlunda midsommarhelg en bit in på måndagmorgon.

13507019_289171254759873_3223582061982620486_n

 

Försommarblues

När jag var ung, säg i tidiga tonåren och ett par år innan dess, kom försommaren att höra samman med en känsla av skörhet för mej. Skörhet som i en känsla av vakum inför en kommande skarv i tiden. En känsla av att tiden är som slutet på en gammaldags filmrulle, där det är lite för lite utrymme kvar att göra något på innan man ändå skall byta rulle. Sommarlovet tedde sej visserligen underbart lockande på avstånd, men när man väl var där infann sej ett svåröverblickat kaos. Charterresor, kusinträffar, sommarstugsvistelser, bilsemestrar, besökande mor- och farföräldrar etc. Under terminerna hade man förståelse och överblick, man kunde träffpunkterna och tiderna, men under sommarlovet rådde vuxenregisserat kaos. Sommaren var den del på året som man hade mest tid, men många gånger inte alls kunde spendera den med sina bästa vänner. Istället blev det en tid då man famlade socialt och, på gott och ont, fick skaffa nya bekantskaper. Början av somrarna handlade därför ofta om att leta upp potentiella sommarvänner.

I min egen familj innebar somrarna i denna delen av livet att jag tillbringade rätt mycket tid för mej själv. Missförstå mej inte, jag var oftast själv snarare än ensam, men det är ett lite utsatt och skört tillstånd och då är det ändå en ganska tunn linje mellan själv och ensam att balansera på. Jag var morgonmänniska och vaknade i regel så tidigt att man inte kunde höra av sej till sina nyfångade bekantskaper än på flera timmar. Man kunde ju sina bästisars rutiner och familjeförhållanden så där visste man hur man skulle bete sej, men med de nya vännerna var det lite svårare: vilken tid är det okej att ringa, kan man bara släntra förbi etcetera. Och det var ännu 15-20 år tills det första SMS:et.

Jag kom alltså att spendera rätt stor del i början av sommarloven på egen hand. Jag minns fina försommarmornar när jag satt i vardagsrummet i vårt radhus i Floda med dörren öppen mot altanen och lyssnade på Blurs album Leisure och speciellt på låten She’s so high. Det var i början av sommarlovet och så tidigt att det fortfarande var svalt ute, mina bästa vänner var bortresta och de nya vänner man trevande höll på att lära känna kunde man ännu inte ringa. Jag var å ena sidan ensam, men samtidigt njöt jag av att vara själv. Det är en tunn var att balansera på. Att kunna njuta av skörheten.

Än idag kan jag känna den där sköra känslan om försomrarna. Jag vet inte varför den återkommer till mej. Jag uppskattar fortfarande den sköra och lätt melankoliska känslan. Men det är fortsatt en tunn linje. Oftast är det en njutning, men om man inte navigerar försiktigt längst den tunna linjen kan det finnas djupa hål där som jag verkligen vill undvika.

Efter ännu en kaosartad morgon som slutar med att Jennie gett sej av med flickorna mot jobb, skola och dagis blir det lugnt och tyst här hemma. Jag öppnar balkongdörren och sval och sommarluktande luft tar sej in i lägenheten. Jag tar en kaffe och funderar på vad jag skall göra idag: springa en runda, åka och handla och sätta mej och jobba lite.  Jag öppnar Spotify och låter Blurs She’s so high ersätta tystnaden i lägenheten. Det blir en bra dag, men det är en tunn linje.

blur-leisure

Snapsvisor till midsommar

En av denna månads (junis) mest lästa bloggposter är från juni 2015 och handlar om tips på sånghäften och snapsvisor till midsommar. Här kommer därför lite uppdaterade tips.

Detta är mina bästa tips på sånghäfte med snapsvisor för midsommar och andra viktiga högtider (sommar, midsommar, kräftor, jul och ett litet urval på engelska). Perfekta tipset med klassiker och nyskrivna visor om man vill ha sånghäfte, men inte riktigt hinner; utskriftsklara och allt: Snapsvisor, nya och gamla, till varje högtid från Spritmuseet

Dessutom vill jag tipsa om DNs Viktor Barth-Kron som brukar bjuda på politiska snapsvisor.  Här är årets låtar.

Om man har mer tid och vill ha en mer databasliknande upplevelse är till exempel Snapsvisor  eller Sånghäfte en bra start. Den tidigare med en sånghäfteseditor och den senare med färdiga häften att ladda hem.

Slutligen en pappersfri variant. Det finns snapsvisor att ladda hem direkt i mobilen med hjälp av IOS-appen Snapsvisor. Det finns också några alternativ på Google Play.  Själv föredrar jag dock snapsvisor på papper.

 

460b50f7fd162a00fb9ee2ec262484f7

Art Basel 2016

Igår var det äntligen dags att återse Picasso, Mirot, Hirst, Haring, Weiwei, Kandinsky med flera. I fjol visste jag inte vad jag skulle förvänta mej, i år hade jag länge sett fram emot Art Basel upplaga 46.

Art Basel är en konstmässa för modern och samtida konst som pågått årligen sedan 1970 (46 år) och som numer har systermässor i både Miami och Hong Kong. Samtliga dessa tre mässor är bland världens 10 största konstmässor. I Basel är det cirka 300 utställare och 100 000 besökare under veckan som mässan pågår och dessutom en massa aktiviteter runt om i stan.

Upplägget består av en jättehall i två våningar där entréplan främst är samtida och modern konst (senaste 50-100 åren) med visst fokus på väggkonst medan andra våningen har lite större och mer fritänkta konstverk från de senaste 20 åren. I denna hall och då främst på entréplan trängs världens finaste gallerier i fantasifulla montrar och slåss om uppmärksamheten genom att ställa ut sina bästa konstverk och promota sina mest spännande konstnärer. Mässans höjdpunkt är emellertid i den prestigefyllda hallen bredvid, under rubriken Unlimited exponeras ett knappt 100-tal av de största och mest spännande verken på hela mässan.

Texten ovan är en omarbetad del från fjolårets bloggpost.

I år har jag inte riktigt haft tiden att ta del av allt det som händer på stan med koppling till Art Basel, samtidigt som jag bättre förstår vad det är som händer. Vissa saker är kopplade direkt till Art Basel medan andra initiativ passar på att finnas i närheten av en så stor och viktig samlingspunkt för konstvärlden. Art Basel Parcours är en utomhusutställning av ett 20-tal konstverk runt om i Basel. Scope, ett galleri från Miami, har storsatsat på närvaro med stort eget centralt galleri i Basel under mässan.  I Markthalle höll Volta en alternativ konstmässa. Detta är exempel på initiativ som jag skall vara bättre på att besöka nästa år.

En annan sak jag skall göra nästa senast i samband med Art Basel 2017 är att i andan av instragramkontot @miserble_men starta ett konto med uttråkade gallerister, för det finns det underhållande gott om i galleridelen på Art Basel.

Det var ju visserligen andra året jag besökte Art Basel, och inget kan förmodligen jämföras med det första besöket. Det gäller Art Basel i samma utsträckning som till exempel en nöjespark eller en musikfestival. Men även med det sagt vågar jag påstå att årets upplaga av Unlimited var något svagare än i fjol. Vad gäller det innehållsliga noterade jag att det var gott om asiatiska konstnärer, mindre sex, något mer samhällskritiska och fler textbaserade konstverk i 2016 års Unlimited-utställning.

För vår del spenderade vi nästan tre timmar i Unlimited-delen, följt av lunch. Eftermiddagen spenderade LG i en Art Basel-ledd konstworkshop för unga medan jag, Jennie och lilla L rev av galleridelens 300 utställare på tre timmar. Den delen var möjligen lite mindre flippig än i fjol, men det är svårt att som amatör att se skillnaderna. I fjol orkade vi knappt med övervåningen, så det blev en av mässans viktigaste höjdpunkter i år.

En kul grej nu när vi är här på vårt andra år är att vi spontant träffade flera vänner inne på mässan. Kanske kan tyckas vara en liten sak, men vi bor här nu. Och det märks.

Detta blogginlägg handlar ju om konst och konst skall upplevas. Helst live och på plats, men här kommer några av gårdagens bilder:

Förmiddagen på Unlimited:

13502160_10154288551636202_1102330363846481582_n 13434921_10154288552206202_7699131683942051071_n 13445452_10154288553571202_704167896360655854_n  13502113_10154288554411202_2577228280004610050_n

13494830_10154288553041202_3318179678025778857_n

13434712_10154288554221202_391948910658851040_n 13466014_10154288553171202_8157747703170036105_n 13495286_10154288555141202_1517395668820049441_n

Eftermiddag bland galleriernas montrar:

13445665_10154289077741202_5348620239438517358_n 13450832_10154289077076202_6160879031574504679_n 13466021_10154289077801202_1984028090812969027_n  13466033_10154289080906202_193558335745156810_n  13450315_10154289080051202_752800483688870591_n 13502087_10154289076941202_4727603475659229908_n 13501670_10154289077326202_1798181674177665585_n 13501786_10154289077896202_454736393126373707_n

13434764_10154289075966202_1184891538025238287_n

13509088_10154289078636202_5243098416095646070_n

 

Hjälp Baselpappa att hjälpa

Ett perspektiv jag inte tänkt på när jag startade bloggen var att folk skulle kunna tänkas se mej som en auktoritet på Basel och Schweiziska förhållanden och be mej om råd. Så länge man vet vad man pratar om är det detta en kul utmaning som fått mej att hitta nya perspektiv och uppehålla nyfikenheten. Jag har gett vänner och potentiella vänner tips om Schweiz och omBasel, om utflykter, om boende, om internet och andra praktikaliteter.  Längst gick det väl när Tobias och hans familj kom och besökte oss för att få tips och tankar på deras idé att flytta från Zürich till Sverige (Tobias med familj planerar för övrigt långresa innan dom tänker fullfölja sin flytt till Sverige).

Jag har klart flest läsare i Sverige, men lika tydligt är Schweiz som nummer två. Så nu när jag fått frågor där jag känner mej tveksam till om jag kan svara så ber jag dej om hjälp. Din hjälp att hjälpa mej att hjälpa en annan läsare av Baselpappa-bloggen (detta kanske jag skulle kunna be Kurt Olsson reda ut).

Här kommer två frågor som jag hoppas du kan hjälpa mej med! Frågorna är av praktiska skäl något omformulerade.

1. Basels bästa restauranger

Jag är intresserad av mat och tänkte under ett kommande besök passa på att besöka en finare restaurang i Basel eller dess närområde. Har du några förslag på någon bra restaurang, gärna i någon intressant miljö.

Som varande småbarnsförälder har jag tyvärr inte hunnit avnjuta det kulinariska Basel i den utsträckning jag hade hoppats, och det gäller tyvärr framför allt det lite finare segmentet med Basels topp-restauranger.

Tripadvisor har en lista som säkert är en bra start.

2. mäklare för sommarhus i LuZern

Vi har varit en hel del i Luzern med omnejd och funderar på att skaffa någon form av semesterboende. Har du nått bra tipps på mäklare, så man kan söka sig vidare ?

Vi hyr vårt boende i Basel och jag har varken varit i kontakt med mäklare här eller besökt Luzern så utöver att googla ”makler” och ”Luzern” har jag tyvärr inget att bidra med.

Nu hänger det på dej. Svara i kommentarsfältet under bloggen, via twitter, facebook eller mail. Stort tack på förhand!

Mountain-Slider-Web

Juni 2015 sedd från juni 2016

Igår var vi på Svenska skolans skolavslutning vilket fick mej att fundera att titta bakåt på bloggen i juni 2015.

Förra sommaren, då inget fotbollsmästerskap pågick, skrev jag ett antal blogginlägg om junihögtiderna och om min favorit, skolavslutningen. Det är riktigt intressant när jag läser texterna idag hur mycket vikt jag lägger vid högtiderna utan att egentligen ge dom så mycket verbal uppskattning. Nationaldag och midsommar blir marginaliserade till förmån för min favorit den svenska skolavslutningen. Samtidigt gissar jag att det betyder någonting att jag bloggat så frekvent om högtiderna. Undertryckt nostalgi eller ont om bloggämnen? Ett år senare har jag svårt att komma ihåg ordentligt.

Men på detta sätt blir bloggen riktigt nyttig dokumentation nu när jag under vårt andra år här i Basel kan följa upprepade högtider. Svårare att hitta nya bloggvinklar, men intressant att följa tankegångar och minnas tillbaks.

Jag kan bland annat notera att jag fortsatt håller svenska skolavslutningen och dess traditionella sånger väldigt högt. I fjol missade vi skolavslutningen på Svenska skolan på grund av att LG var magsjuk. I år kommer Academias skolavslutning krocka med midsommar och då kommer skolavslutningen kommer gå segrande ur den fighten. Dock kommer det finnas ett litet midsommarfirande på lördagen som vi nog besöker. Nationaldagen passerade relativt obemärkt; välarrangerat av svenska klubben, men ingen riktig pulshöjare. I år ser vi också fram mot Art Basel (katalog) på ett sätt vi inte gjorde i fjol efter det var vårt premiärår. Men till helgen skall vi gå dit och frossa i modern och samtida konst.

1 juni 2015: Skolavslutningen är min bästa svenska högtid

13 juni 2015: Berg-och-dal-bana

18 juni 2015: VAB, en dålig start på midsommarveckan

28 juni 2015: Schweizisk skolavslutning

3 juli 2015: Junihögtiderna och vad som egentligen är viktigt

IMG_3763

I år missade vi inte Svenska skolans skolavslutning.

Den blomstertid nu kommer

Idag var det skolavslutning på Svenska skolan. Och äntligen var det vår tur att att fira skolavslutning! Underbart för mej som är så förtjust i de svenska skolavslutningarna och som senaste veckan suktat avundsjukt efter avslutningar i Sverige via sociala medier.

Egentligen var det inget märkligt med skolavslutningen: poängpromenad, rejäl fikabuffé, Idas sommarvisa, Sommaren är kort, Den sommartid nu kommer, tal och utdelning av diplom/betyg. Och allt detta i en miljö bland vänner och bekanta man träffar då och då, men inte känner så jätteväl.

Det något ovanliga:

  • Den höga frekvensen av svenska flaggor – Det är ju nu inte så konstigt att exilsvenskarna gillar att frossa i den svenska flaggan när chans gives. Och kanske speciellt i ett land som Schweiz där man själva är så förtjusta i att använda flaggan och i en tid av EM där det flaggas lite extra.
  • Den Schweiz-blandade svenskan – studenterna på svenska skolan har brokiga bakgrunder. Dom kan bo i Schweiz, Tyskland och Frankrike och komma från en, två och trespråkiga bakgrunder. Ettåriga expats som vi eller infödda och fast boende i Basel. När det nu är avslutning dominerar svenskan men är generöst uppblandad med schweizertyska.
  • Traditionen med kindpussar – Istället för handskakningar så kindpussas det i Schweiz. Tre gånger. Och i den uppblandade miljö det är på svenska skolan så blandas det friskt mellan handslag och kindpussar.
  • Hyrd lokal – Eftersom svenska skolan hyr in sej i en stor lokal skola bokar vi något litet till avslutningen. I Bürgerschüre och en moderniserad del av en gammal jordbruksfastighet som ägs av  Biel-Benken Gemeine. Det känns otippat, men denna schweiziska kommun har prioriterat att äga en festlokal.
  • Godispåsarna – Sockerhatet i Sverige är okänt här i Schweiz. Medan svenska skolor förbjuder sylt och till och med ketchup är kakor och godis nästan vardag i de Schweiziska skolorna. Det används som uppmuntran och belöning och tilldelas med olika frekvens men säkert i snitt varannan vecka. Skolavslutningen avslutas med att skolbarnen och deras syskon fick var sin liten godispåse.

Tidigare i veckan fick jag en fråga om jag kunde fotografera på skolavslutningen och eftersom jag tackade ja till det uppdraget och därmed koncentrerade mej under sånginsatserna lyckades jag hålla tårkanalerna torra. Både bra och dåligt.

Sa jag förresten att LG vann i poängpromenaden.

IMG_3918

LG får diplom för det gångna läsåret.