P5-radio och adventskalender

Har ju redan skrivit en bloggpost idag men återkommer med lite information här ändå.

Idag var jag med i P5 Sthlm och pratade lite om hur julen firas här i Basel. Det radioinslaget kan man lyssna på här. Den flitige och minnesstarke Baselpappa-läsaren känner nog igen det mesta.

Sedan fick jag en idé igår om att ha en adventskalender här på bloggen och eftersom flera vänner på internet uppskattade idén så kommer jag i kortare dagliga inlägg presentera 24 favoritplatser i Basel. Med generös definition på platser och Basel kan man förvänta sej portätt av byggnader, torg, kvarter, offentlig konst etcetera i Basel med omnejd. Men eftersom december kan vara händelserik kommer jag dessutom blogga som vanligt.

Helvetia

När vi flyttade till Basel var vi tvungna att göra oss av med halva vårt bohag. Det var en kamp där man blev allt mer ödmjuk ju längre tiden gick och flytten närmade sej. Mycket fick gå, men jag och Jennie unnade oss var sin nostalgikartong. I min ligger bland annat min barndoms gula nalle Lolla, ett Drakar och demonerspel, min samling av Svenska Mad och ett par album frimärken.

Jag minns på mellanstadiet när jag och min granne Martin samlade på frimärken. Det var några intensiva månader när vi ägnade oss åt våra album, kämpade för att komma över fler märken och åt att drömma om coola färgstarka utländska märken och värdefulla svenska Banco-märken. Det var en undantagsperiod då fotboll på den närbelägna grusplanen och dataspel på Martins Commodore 128 kom i andra hand. Vi hade ärvt våra samlingar av våra morfäder, märkligt nog kände dom varandra och hade jobbat på spårvägen tillsammans. Kanske hade dom bytt frimärken med varandra tidigare i livet? Martins samling var i alla fall något finare än min , men jag kämpade på och postmottagningen på min pappas arbetsplats var en bra källa för nya märken som vi ångade av och delade ganska broderligt på. I kraft av en lite bättre samling lät Martin mej få lite förtur på de finare märkena. Jag minns inte hur det började, men jag minns hur det slutade: Martin ärvde den återstående delen av sin morfars rejäla och bitvis ganska fina samling. Efter det ägnade vi oss aldrig mer åt våra album.

Men innan dess satt vi i våra identiska pojkrum i radhusområdet Skintebo söder om Göteborg och jämförde och spekulerade. Ibland hos Martin och ibland hos mej. Jag hade fått en frimärkskatalog med svenska märken och där satt vi och sökte och jämförde. Vi visste att märken med texten Magyar Posta var från Ungern och dom med Helvetia var från Schweiz. Trots att dom i regel hade ett uselt värde var jag förtjust i färgglada frimärken med natur- och sportmotiv från Karibien medan Martin fullföljde sin morfars strategi att samla svenskt. Snart skulle vi ändå återgå till att spela fotboll en mot en på grusplanen eller Ghost’n Goblins på Martins dator.

Det står fortfarande Helvetia på Schweiz frimärken trots att landet heter något annat. Häromdagen slog det mej att jag egentligen inte vet varför.

Helvetia är det latinska namnet på Schweiz och har så varit sedan Romarrikets dagar då det var namnet på det område där Schweiz ligger idag. Invånarna här kallades Helvetier (Helvetii på latin). Än idag finns rester av dessa namn i bland annat grekiskan, irländskan och italienskan när man talar om Schweiz och/eller Schweizare. Förkortningen av Schweiz fullständiga namn, Schweiziska edsförbundet, Confœderatio Helvetica, används på schweiziska fordon och som toppdomän på schweiziska sidor på internet (.ch).

Anledningen till att man än idag använder landets latinska namn är praktisk för ett land med fyra språk: utrymme. På mynt och frimärken står det Helvetia istället för Schweiz (tyska), Suisse (franska), Svizzera (italienska) och Svizra (rätoromanska) helt enkelt för att det skulle ta för stor plats.

Helvetia har ytterligare en relevant betydelse, det är en kvinnlig nationspersonifikation likt Moder Svea, gudinnan Helvetia eller Helvetica. Under  1600-talets första hälft dyker ett antal olika nya nationalsymboler upp som ersättning till den äldre symbolen som var en tjur men under andra halvan av 1600-talet står det klart att det är Helvetia som segrar. Hon återkommer då i konst, på teatern och i officiella dokument som en antik krigsgudinna. Med undantag av tafatta försök att modernisera henne så är det än idag så hon porträtteras på frimärken, mynt, målningar och statyer här i Schweiz. Gärna med spjut och en sköld med den schweiziska korset på som till exempel i ”Helvetia on her travels” som sitter på Kleinbaselsidan av Mittlere Rheinbrücke.

Helvetia on her travels

 

Populär kollektivtrafik i Basel

I samband med att familjen flyttade till Basel sade jag upp mej från jobbet som marknadsanalytiker på Västtrafik i Göteborg. Likt till exempel SL, Skånetrafiken och Östgötatrafiken ansvarar Västtrafik för kollektivtrafiken i en del av Sverige, i Västtrafiks fall i Västra Götaland. Till skillnad från i Sverige där kollektivtrafiken och dom som ansvarar för den har problem med sitt anseende, sitt varumärke är BVB som utför kollektivtrafiken i Basel-Stadt populära och uppskattade.

Under mina fem år i kollektivtrafikens tjänst har ämnet som inledningsvis egentligen inte intresserade mej speciellt krupit in under skinnet på mej. På min andra anställningsintervju fick jag frågan om hur intresserad jag var av kollektivtrafik, lite apart svarade jag tydligen att det var jag egentligen inte alls, utan det var bra analysarbete som jag brann för och att det skulle vara mitt främsta sätt att bidra på. Det var sant men möjligen ett något otaktiskt svar. Men någonting hände där under mina år på Folkungagatan i Göteborg. Jag är numer förtjust i hållbart resande, smarta lösningar för kombinerad mobilitet och spårvagnar (det sista skulle jag aldrig erkänna; speciellt inte för Mats Nyström). Jag har också, helt ofrivilligt lärt mej en hel del facklingo genom åren som spetsvändning, tidtabellskilometer, höjd över räl etcetera. Mitt främsta intresseområde har emellertid inte med tidtabeller eller spår att göra utan handlar om människans förhållningssätt till kollektivtrafiken. Allmänhetens syn, kundernas preferenser, drivkrafter att välja färdmedel, push- och pull-faktorer, äkta kundfokus etcetera.

Till skillnad från de flesta delarna av Sverige är man här i Basel riktigt stolt över sin kollektivtrafik. ”Alla” pratar gott om den. Vi stötte på detta första gången i samband med att vi skulle boka hotell i Basel för den där hälsa-på-resan vi gjorde för två år sedan. Stolt berättade dom att kollektivtrafiken ingår i hotellpriset (det gör det på samtliga hotell i Basel) och det gör att man inte behöver använda taxi för kollektivtrafiken fungerar så bra. Återkommande gånger har jag också hört folk säga att om man bor inne i stan ”behöver man inte ha bil”. På baksidan av Jennies jobb finns en stor parkeringsplats som upplåts för de anställda, men inte för dom som bor i Basel, för dom behöver inte köra bil till jobbet (underförstått cykla, promenera eller åka kollektivt)

I samband med att jag slutade på Västtrafik lovade jag mina kollegor att fördjupa mej i varumärkesfrågan och vilka skillnaderna var. Det var den där typen av löfte man avger under den tysta överenskommelsen att man skall strunta i. Ingen tror egentligen på löftet och själv har man aldrig haft för avsikt att hålla det. Men min nyfikenhet är stark, och eftersom min bedömning var att kopplingen mellan leverans och varumärkesstatus såg olika ut kunde jag inte låta bli att gräva vidare. Det var delvis av privat intresse, delvis på grund av det där löftet, delvis för att undersöka möjligheten att kapitalisera på min kunskap och delvis det nyttiga tidsfördrivet som drev mej. Under hösten har jag träffat två olika personer i tvåtimmarsmöten på BVB, först Bernd som jobbar med framtida projekt (just lanserat BVB:s månadskortsapp) och Ben som jobbar med kundkunskap och kundevent.

Längst ner i detta inlägg finns ett längre nördigare avsnitt med bakgrund och reflektioner kring jämförelsen som vissa klarar sej utan, men vissa inte kan leva utan. Låt mej ändå kortfattat punkta ner det som jag tror är de mest relevanta likheterna och skillnaderna när det kommer till förutsättningarna mellan BVB och Västtrafik.

Likheter:

• Ansvarar för kollektivtrafik på uppdrag av region/kanton
• Näst intill monopolsituation på sin marknad
• Starkt associerad med regionen/staden
• Utmaningar vid gränser
• Försöker hitta ett modernare förhållningssätt till sina kunder

Skillnader:

• Västtrafik ansvarar för en väsentligt större och mer varierad region och en väsentligt större stad (Göteborg)
• BVB har i nästan bara stadstrafik
• BVB har mer resor per capita (även om man bara jämför Göteborg och Basel)
• Västtrafik upphandlar vem som skall utföra trafik (och de flesta övriga tjänster) i konkurrens medan BVB sköter detta i egen regi.
• Västtrafik är ca 50% skattefinansierad medan BVB 30%.
• Man mäter kundnöjdhet på olika sätt, men kunderna i Basel är generellt sett något nöjdare än dom i Göteborg (i Basel mäter man inte på senaste resan).

Anledningen till BVB:s bättre anseende:

(Spårbunden) kollektivtrafik har historisk hög status i Schweiz

• Tågtrafiken har varit ett viktigt sätt att binda ihop landet, bland annat med hjälp av tågtunnlar.
• Tågtrafiken har då varit punktligt och pålitligt.

Pålitlighet

• Punktligare
  • Hälften så många förseningar som Västtrafik (trots aningen strängare definitioner).
  • Lite generösare, tillika långsammare, lagda tidtabeller. Det gör att man mer sällan får med sej förseningar som hänger med längre tid. Men också att man kan vara lite mer generös med sin egen tid som chaufför.
• Tätare trafik även utanför rusningstid.
• Behöver inte kolla tidtabeller bara att gå till en hållplats så kommer det en vagn/buss.

Medbestämmande ger legitimitet

• Del av den Schweiziska kulturen.
  • Genom åren har man folkomröstat om Basels kollektivtrafik flera gånger, bland annat om att man skulle ha den kvar i samband med biltrafikens starka framväxt på 50-talet och om att man fortsatt skall betala sin resa.
  • Involverade i processen med till exempel de nya spårvagnarna där man fick bidra med val av säten och med färgval.
• Däremot uppfattar jag att finns det ett tydligare kundfokus i företagskulturen och företagsledningen på Västtrafik.

Chaufförerna agerar tydligare som del av  BVB.

• Känns som chaufförerna i Basel har mer tid och överseende med strul och struliga kunder.
• Mer hjälpsamma när det kommer till exempelvis att hjälpa kunder i rullstol med ramper etc.
• Enhetliga kläder.

Lätt att betala.

• Större andel månadskort (varför detta är lite mindre viktigt)
• Färre olika produkter gör att det är enkelt och överskådligt.
• Automater på hållplats/stationer.
• Enkla regler (lokal & nationell kollektivtrafik sitter ihop).

BVB gestaltar sin tidsresa sedan 1895 och kikar in i framtiden i denna film på tyska:

Bakgrund och jämförelser

Detta är inte en vetenskaplig artikel. Jag skulle beskriva det som en nyfikenhetsbaserad och ganska ambitiös empirisk ansats att försöka ta reda på varför BVB är populärare än Västtrafik i dina respektive verksamhetsområden. Premissen att BVB är populärare än Västtrafik är en hypotes som jag anser kvalitativt och empiriskt bekräftad. I sökandet på varför kom jag att använda de till buds stående metoder och informationer som jag hittat. Som källor till det har jag mina två möten i Basel med tillhörande korrespondens, mina år som anställd på Västtrafik samt boende och kollektivtrafiknyttjare i Göteborg, Floda och Basel.

Man bör på goda grunder fråga sej vad det är för varumärke man pratar om i en (näst intill) monopolsituation, om än regional, som denna som denna. Vad är det vi pratar om Västtrafiks och BVBs varumärke, Göteborgs/Västsveriges/Basels kollektivtrafik, ”Spårvagnen”, i Göteborg ”Spårvägen” eller kanske vara Göteborg, Västsverige, Basel? Vad gör kunden för reflektioner och vad gör hen för reflektioner kring utföraren? Om man skall jobba med varumärket är det viktigt att börja i den änden och så har jag också försökt ta mej an detta. Jag har försökt att fokusera på vilket anseende kollektivtrafiktjänsterna har bland stadens och områdets invånare.

Det är svårt att rättvist jämföra kollektivtrafik och förutsättningar för den samma mellan olika platser. Demografin, geografin, traditionen, förankringen, uppdraget, ersättningen, ambitionen ser helt enkelt så olika ut att den som vill bevisa något oftast lyckas med det. I detta fall är det också skillnad i den geografiska samhällsstrukturen. I Schweiz är det vanligare med mindre levande samhällen än det är i Sverige, men det saknas nästan helt storstäder.

Jämförelse av företagen:

Västtrafik:

• 1 milj resor/dag; 500 000 km/dag;
• omsätter 8 mdr;
• 300 anställda och förfogar över 2 700  fordon (ägs av underleverantörer)
• 12 linjer spårvagn på 95 km bana med 150 milj påstigningar per år

BVB:

• 400 000 resor/dag;
• 1 300 anställda och 310 fordon (kör ej tåg/båt);
• 9 linjer spårvagn på 68 km bana med 93 milj påstigningar per år

I kantonen Basel-Stadt bor det knappt 200 000 invånare, men i Basels urbana omland  bor det drygt 800 000. Basel-Stadts yta är endast 37 kvadratkilometer vilket ger en befolkningstäthet på över 5 000. I Göteborgs Stad bor det 550 000 invånare, och i dess urbana omland nästan en miljon. I Västra Götaland bor det knappt 1,7 miljoner. Göteborgs Stad  är ca 450 kvadratkilometer (urbana området: 3 700) stort vilket ger en befolkningstäthet på cirka 1 200 invånare/kvadratkilometer (urbana området: 270). Tätheten i det område BVB opererar i är väsentligt högre och jämnare än det där Västtrafik huserar.

I Basel har man haft ett enkelt system med zoner för enkelbiljetter och större områden för månads- och årskort. Det schweiziska systemet för lokala och regionala kollektivtrafikresor är tämligen väl integrerat vad gäller tidtabeller för byten, prissättning och köp av biljetter trots att det är olika företag inblandade. Detta mycket tack vare olika kantonöverstridande samarbeten, i vårt fall Tarifverbund Nordwestschweiz (TNW). TNW är drygt 1 100 kvadratkilometer att jämföra med Västra Götalands 24 000  och Göteborgs 1 000 kvadratkilometer. Inom TNWs område reser jag enkelt med all kollektivtrafik på mitt månadskort för vilket jag betalar 76 franken (motsvarar 700 SEK). Det är givet de olika områdena svårt att veta vad motsvarande omfattning och pris skulle vara, men rimligen någonstans mellan Göteborg (600 SEK) och Göteborg+ (Gbg och några förorter för 1055 SEK).

Utöver att angränsa till grannkantonen Basel-Land gränsar Basel-Stadt till både Tyskland och Frankrike och bedriver trafik i samtliga dessa tre excilområden.  BVB är inte heller ensamma om att bedriva kollektivtrafik inne i Basel. Utöver schweiziskt (SBB), tyskt (DB) och franskt (SNCF) tåg, kör även BLT (gul-röda bussar och spårvagnar från Basel-Land), PostBus (enskilda linjer med gula bussar i hela Schweiz), SWEG (blå-vita bussar som i huvudsak kör i Tyskland trafikerar även några destinationer i Basel), Distribus (blå franska bussar som i huvudsak kör i Frankrike trafikerar även några destinationer i Basel).

 

Svensk julkänsla i Basel

Julen börjar tidigt i Basel. Sedan under den passerade helgen sitter all julbelysning uppe runt om i stan. Släckt. Det är inte förrän nu på torsdag som den traditionsenligt tänds upp. Basel-julen startas av stadens ”borgmästare” på torsdag 24 november kl 18:30 på Münsterplatz. Det är då stadens julbelysning tänds och också då julmarknaden öppnar. Julmarknaden anses vara en av de största och finaste i Schweiz och pågår på Münsterplatz och Barfüssenplatz fram till jul. Såhär beskrev jag julmarknaden i fjol: Här bland glühwein, rösti och långa korvar kan man köpa allt som hör julen till om man skall fira som en Schweizare: granar, julgranskulor, leksaker, många olika sorters livsmedel (korv, sylt, honung, pesto, vinäger, marsipan etc) sjalar, dekorationer, kakformar, lukt och rökelse, hantverk, mössor, vantar och allehanda krimskrams. Uppe på Münster finns fantastiska aktiviteter för barn i sagoskogen (Märchenwald): pyssel och hantverk i olika svårighetsgrader mot en rimlig kostnad.

Innan jag går över till att beskriva svensk julstämning så vill jag tipsa om julfirandet i Kleinbasel, närmare bestämt Adväntsgass im Gleibasel som firas längst hela Rheingasse i december. Det kommer vara fonduekväll (gratis 1 dec), barnteater, försäljning, mat och dryck ända fram till julafton.

Julbasar 26/11

I regi av svenska kyrkan i Zürich/Basel är det nu på lördag, 26/11, julbasar på ålderdomshemmet Zum Lamm vid Claraplatz i Kleinbasel. Det lär bli glögg, julmust och hembakade lussekatter och övrig fika i köket. Ute i det större rummet brukar man kunna köpa svenska produkter (livsmedel, julpynt och hantverk). Dessutom är det rätt gott om folk som passerar under dagen så bli inte förvånad om du springer in i någon du känner.

Utöver heldag med basar blir det adventsgudstjänst i Theodorskirche på kvällen.

Jullunch 27/11

Svenska klubben arrangerar en jullunch nu på söndag, den 27/11, på Restaurang Harmonie, till vilken det egentligen är försent att anmäla sej men om man har den rätta tonen och det rätta munlädret kan man möjligen få vara med om man anmäler sej genast. Jag har inte varit på detta event och vet därför inte mer än det som står på hemsidan.

Julfest 11/12

Söndagseftermiddagen den 11 december har vi ett klassiskt luciafirande i Münchenstein (KUSPO, Logostrasse 2). Med start kl 15 blir det familjesammankomst med tombola, julfika, luciatåg, dans runt granen och besök av tomten etcetera. Jag förmodar att detta är Svenska klubbens bäst besökta event och det med absolut lägst medelålder. En högtid för barn i åldrar som man inte bör missa. Jag bloggade om det i fjol.

Svensk Julstämning i egen regi

För det första kan man konstatera att den största delen av den svenska jultraditionen är importerad från den tyskspråkiga världen och således finns mycket att känna igen i det Schweiziska firandet. Lägg därtill den Disneyfiering som julen genomgått så kan man vara säker på att man känner igen väldigt mycket av julfirandet var i västvärlden man än befinner sej. Men det finns ett antal delar i den svenska julstämningen som man kanske kan sakna. Jag gissar att det främst handlar om egna traditioner och naturligtvis om den svenska julens smaker.

IKEA fungerar som många exilsvenskars källa till svenskhet året om, men kanske speciellt kring våra högtider då svenskbutiken vid kassan utrustas extra med säsongens smaker. Jag har inte sett hur det ser ut i år, men så brukar det göras. I så fall kommer man i december kunna förse sej med bland annat julmust, glögg, pepparkakor, sill, lax, köttbullar etcetera.

Den som vill göra saker och ting mer från grunden bör kolla upp den nystartade e-butiken Scandi-shop som levererar kvalitetsråvaror från svenska premiumvarumärken till de flesta ställen runt om i Schweiz. Det går att plocka ihop sina varor själv eller så kan man köpa en färdigkomponerad jullåda. Jag har ännu inte testat tjänsten själv.

Digitaliseringen – paradigmskifte eller fortsatt många små steg

För att få lite relevant bakgrund till detta inlägg kan det vara bra att läsa mitt senaste inlägg som handlar om mitt sociala medier-liv fram tills idag. I dagens inlägg blir det mer utsvävningar och tunnare is. Läs och tyck gärna men låt oss försöka vara konstruktiva till denna spekulation

Det har mest varit prat om sociala medier sa här långt, men kanske kan man säga att den sociala webben var den tredje fasen i digitaliseringen. Digitaliseringens första fas var kanske internets intåg, den andra fasen innebar kraftigt reducerade kostnader för teknik och allt som framställs med hjälp av teknik. Ett viktigt exempel är skapande, distribubution och utrymme för sparande av text, foto och film. Varje fas i denna digitala revolution innebar helt nya möjligheter som vi inte kunde förutse.  Internet gav oss infrastrukturen och kopplade upp oss till det oändliga torg som vi vant oss vid. Billigare teknik har hotat många traditionella branscher (musik, TV, tidningar), men har framför allt möjliggjort kreativitet och startups över allt. Den sociala webben är det nästa lagret som öppnat upp konversation och delningar till oanade höjder. Dessutom har de olika genombrotten skapat möjligheter och  boostat varandra: nedbrutna hierarkier, internet of things, peer-to-peer-tjänster, long tail, öppen källkod, AR, VR, 3D-printing, utveckling av mobiler, mobilt internet, alla appar och en bubblande aktivitet av bloggar, poddar, vloggar och livesändningar. Etcetera (denna lista kan verkligen göras oändligt lång).

Jag tycker Kevin Kellys inledning på detta TEDtalk från 2007 (!) om internets första 5 000 dagar och de kommande 5 000 dagarna, väl illustrerar var vi var och vad vi trodde att vi skulle få (sedan Kellys TEDtalk har det gått cirka 3 000 till).

”Internet, webben som vi känner den, allt det här som vi pratar om har faktiskt funnits kortare än 5 000 dagar. Alla de saker vi sett uppstå {…} detta överflöd av företeelser som finns rakt framför oss när vi sitter vid våra datorer. Denna rikedom av företeelser som bara fortsätter att komma är förbluffande. Ändå är vi inte förbluffade. {…}. Jag vet att om jag för tio år sedan, hade sagt att allt detta var på väg, så hade ni sagt att det var omöjligt. Det saknas helt enkelt en ekonomisk modell som skulle kunna stödja det. Och om jag hade sagt att allt som kom skulle vara gratis så hade ni sagt att jag var galen.”

Själv var jag väldigt nyfiken, stundtals besatt, av vad digitaliseringen och sociala medier kunde uträtta för oss. Jag läste böcker och artiklar, lyssnade och diskuterade. Det var så otroligt lockande och fascinerande att bara försöka förstå sej på samtiden. Och det enda man visste om framtiden var att om man inte uttalade sej extremt luddigt eller på extremt hög abstraktionsnivå så skulle man ha fel. Vi pratade om behovet av transparens och öppenhet, och vikten av att göra gott och dela med oss.

Jag, och många med mej såg också på digitaliseringen som ett demokratiprojekt. Det blev lättare att prata med makten, lättare att föra fram sin röst, det gick att samarbeta över internet och det blev svårare för makten (privat och offentlig) att fuska och att gömma sej.

Jag tror att alla vi som var med tänkte att vi befann oss i en av de mest spännande tiderna som inträffat. Tiden accelererade liksom och vi hade turen att vara med.

Var är vi idag?

Trots att Hans Rosling säger att det är bättre än någonsin på jorden så ger min vardag mej andra intryck.

• Konservativa krafter runt om på jorden vinner mark (på bred front i västvärlden i form av främlingsfientliga partier; i Mellanöstern främst i form av IS).
• På randen till Europa pågår krig. Diktatorer och framväxande rörelser terroriserar och fördriver sina bröder och systrar.
• Den globala uppvärmningen sägs redan ha börjat knäcka vår planet.
• Vi lever i ett Post-sanning-samhälle (?) där vi överöses av information och desinformation i en ström så strid att vi inte har tid eller kompetens att sortera.
  • Putins sägs ha trollarmeér som arbetar endast med att överösa oss med desinformation.
  • Trump och Brexits förespråkare ljuger uppenbart i sina kampanjer, blir påkomna, men vinner ändå.
• Svenska debatten präglas av polarisering, identitetspolitik, kränkthet och allt värre tillmälen om meningsmotståndare. Tonen i artikelkommentarer och i sociala medier slår bottenrekord varje vecka.
• Allmän och fundamental felbedömning av opinionen i Brexit och amerikanska och isländska valet.
• Traditionell media är trasig
  • Ingen hållbar affärsmodell
  • Ett snabbt klick tycks alltid väga mer än långsiktig trovärdighet.
  • Många medier styrs allt hårdare av regimer, nu även i Europa
• Kloka röster lämnar det öppna offentliga samtalet på grund av samtalsklimatet, hat och hot.

Är det så att det vi inte kunde hantera möjligheterna vi erövrade i och med den digitala revolutionen? Befinner vi oss i en negativ spiral? Är det så att de goda krafterna tappat kontrollen till fördel för de mörka dito? Eller är detta bara ett litet hack i kurvan?

Tänk om…

Tänk om vi inte befinner oss i den där accelererande tiden. Tänk om vi inte befinner oss i en negativ spiral eller på ett lutande plan? Tänk om det snarare är så att vi befinner oss i något mycket mer omvälvande. Vi kanske är inne i ett paradigmskifte.

Jag är sedan tiden jag pluggade vetenskapsteori lite väl förtjust i paradigmskiften. Jag gillar förändring och älskar tanken på att länga ut allt befintligt och göra på nya sätt. Jag föreställer mej paradigmskiften lite så som filmen Inception:  Plötsligt slutar gamla regler att gälla, gamla frågor får nya svar, nya obesvarbara frågor dyker upp och nya obegripliga svar blir till helt utan frågor. Den tidigare logiken börjar skava och blir allt mer ologisk, men utan att ännu kunna ersättas av någon ny logik. Gamla affärsmodeller gå inte ihop. När man är inne i paradigmskiftet märker man det ofta inte, men det blir mycket påtagligt när man får distans. Just nu ser vi inte den framtida logiken, som möjligen kommer te sej mycket logisk för eftervärlden. Vi som tidigare mätte omvärlden med linjal, men när det nu inte tycks funka testar vi med begränsad framgång både vinkelhake och måttband för att försöka mäta samtiden när vi i själva verket kanske behöver ett litermått.

Vi har ju i åratal pratat om den digitala revolutionen och om att den kommer vända upp och ner på allting. Än så länge har det ju inte skett i samma utsträckning som den industriella revolutionen. Trots att det går ”så fort” så har de flesta funktionerna i vår samtid glidit med och klarat sej, om än delvis förändrade. Möjligen håller samtiden just nu på att lagra energi för en större och mer omfattande förändring än vad vi förstår. Och frågan är om vi är redo för så omvälvande förändringar eller om det kommer kräva ännu en revolution för att nå dit.

By the way, så här ser Kevin Kelly på framtiden idag.

Chris Andersons syn på nästa revolution.

Jag och sociala medier

Mitt intresse för sociala medier vaknade sent. Jag satt fast på ett traditionellt marknadsundersökningsföretag och använde bara LinkedIn för mina jobbkontakter. I mars 2009 registrerade jag något skeptiskt ett Facebookkonto. Jag förstod inte nyttan, men nyfikenheten hade ändå övervunnit min skepticism. Väl ombord var jag inledningsvis positiv, speciellt till möjligheterna att återknyta kontakten med mina gamla vänner, men körde ändå fast efter ett tag på just den personliga nyttan. Jag förstod så långt inte bättre.

I min nya roll som marknadsanalytiker var jag ändå nyfiken på sociala medier och dess omtalade möjligheter. Jag minns att jag hittade ett klipp på nätet med en marknadsförare från LEGO som stod på en amerikansk konferens och pratade om hur dom på LEGO uppdaterat sin bild av sina kunder. Han, för det var en man, berättade att dom insett att LEGO hade en liten andel, men stort antal vuxna fans för vilka man kunde tillverka mer avancerade produkter. Relationen till fansen tätnade och antalet fans och mängden dessa fans handlade till sej själva och till sin omgivning ökade. I frågestunden efteråt nämnde LEGO-gubben att man hade haft hjälp av the Cluetrain Manifesto. Filmen, men än mer manifestet blev en ögonöppnare för mej.

När jag kom över The Cluetrain manifesto var manifestet redan tio år gammalt, men dess innehåll, de 95 teserna står sej än idag (även om många av dom idag är allmängods). Det är ett manifest som handlar om att bryta upp traditionell kommunikation som resultat av internets inträde. Om att lyssna och om att konversera. Om makten kunder kommer ha i en mer decentraliserad verklighet när hierarkierna byts ut mot nätverk. Men det talar också om behovet om äkta kundfokus. Om att lära sej genom att prova kundens upplevelse. Dessa 95 teser blev en reformation för mej i mitt arbetsliv.

Kort senare, i maj 2010, var jag på en föreläsning om sociala medier med Robin Teigland. Sveriges kollektivtrafik arrangerade och som jag minns det var delen om sociala medier mest ett påhäng som inte hade så mycket annat på denna temadag att göra. Jag är osäker på hur inflytelserik Robin var i allmänhet, men jag var öppen för henne och det var nog den föreläsningen som fick mej att registrera mitt Twitterkonto. Jag hann också delta på en heldag om sociala medier som arrangerades av Wednesday relations i Göteborg den våren. Jag minns att bland annat Brit Stakston var där och på lunchen hamnade jag bredvid eftermiddagens Keynote-presentatör Richard Gatarski.  När jag nu lyckats googla fram programmet till ”Getting business out of Social media” visar dej sej att även Johan Ronnestam, Simon Sundén och Katarina Graffman föreläste den dagen. En kanonuppställning.

Efter det gick det undan. Jag var novis och nybörjare med den positiva andan som hör till. Jag följde Almedalen och tillhörande Sociala MedieAkuten med Jocke Jardenberg och Brit Stakston på distans. På det följde det första arrangemang jag avnjöt med en social 2:nd screen: Fotbolls-VM i Sydafrika. Jag satt ensam i TV-soffan med hade telefonen full av smarta och roliga fotbollsfans.

Jag blev aktiv i SoMe-bubblan som är inbjudande och stundtals berusande: Deltog vid föredrag och föreläsningar, lärde känna ännu fler människor, gick på konferenser (Webbdagar, Internetdagar, The Conf),  träffade socialamediekontakter i den så kallade köttvärlden, var på knytkonferenser (Webcoast), hjälpte sociala medier-vänner med den kompetens jag kunde bidra med, missionerade om sociala medier i allmänhet och Twitter i synnerhet i min privata och i min jobbnärhet,  hade en del egna sociala medie-projekt (min dagliga @kunskapsfraga och podcasten #LOAMJOM).

Miljön var hela tiden inbjudande även om folk kunde se olika på saker och ting. Minns att den första socialamediekontakten jag stämde träff med utanför konferens/föreläsning var @martingustaf. Men med viss Göteborgsvridning så minns jag  första gångerna jag träffade @lexmarkus, @flowevalley, @deeped, @ladstrom,  @anderssonsara, @abbespappa, @sa_na_si, @c_brugge, @johankjork med flera (här vet jag ju att jag kommer glömma många betydelsefulla människor) för att prata, lära känna, underhålla, förstå dessa människor. Samtliga dessa ser jag som mina vänner idag.

Utöver att sätta hashtaggen #ifkgbg till mitt älskade IFK Göteborg så blev vi tidigt ett twitterconnunity runt klubben. Vi som brann för Blåvitt och var aktiva och intresserade av sociala medier. Senare blev detta också en resurs för Blåvitt.

Jag gjorde som sagt min beskurna del av missionerande också. Jag har övertygat och utbildat många vänner att börja använda Twitter. Inte bara vänner förresten utan bland annat Västtrafik, Västtrafiks VD, IFK Göteborg och deras dåvarande marknadschef Andrej Häggblad.

På initiativ av Markus Odevall (@LexMarkus) startade vi en liten diskussionsklubb i Göteborg som sågs återkommande och utbytte erfarenheter, tankar, ideér och utmaningar. Det var mycket planer och prat, vi skissade på egna manifest om kundfokus men till slut rann gruppen ut i sanden.

Jag tror att min styrka, tillika min biljett in i många sammanhang var att vara analytisk och bra med siffror. Jag såg sammanhang och kunde, och ville gärna hjälpa till att skapa något bättre.

Tyvärr kom sedan lite tråkigare tider: SoMe professionaliserades och krävde mer tid för att hänga med (jag hade fullt upp med annat på mitt jobb och nya ämnen fangade min uppmärksamhet); successiv övergång till mer negativ ton på den sociala webben. Mitt engagemang och min frenesi avtog och med det min inläggsfrekvens. I och med flytten till Basel lever jag numer på viss distans till svenska Twitter. Men i mitt nya liv har Facebook kommit att spela en allt större roll. Jag ser fortfarande till att kika in på livestreamar från dom viktigaste konferenserna i Sverige.

Det finns en del slags fortsättning på denna text som handlar om vad jag gissar händer härnäst.

Jag, en boll bland andra i Twittercensus.

President Trump

USAs nästa president heter Donald J Trump. Jag känner mej lätt bedövad efter det överraskade resultatet och sömnbrist. Här kommer lite av mina osorterade reflektioner i ämnet.

I samband med att jag vaknade till vid TVn kl 02:30 och förflyttade mej mellan TV-soffan och sängen kollade jag läget i rösträkningen. Där och då var det fortfarande tidigt i räkningen och inget som skilde sej från opinionsundersökningarna hade konstaterats säkert. Demokraterna i studion var fortfarande segervissa.

När jag vaknade minuterna före 06 var läget ett helt annat. Trump hade i teorin vunnit och långsamt övergick det teoretiska resultatet till ett praktiskt utfall. Att döma av New York Times graf hände det ganska snabbt mellan 02:30 och 04:30 (Europeisk tid).

Diagram visar sannolikheten till vinst sett över timmarna runt och efter valet.

När man ser grafen ovan kan man ju undra hur hur prognoserna var så säkra på en Clinton-seger när utfallet slutligen gick tämligen tydligt i den andra riktningen. Och hur kunde alla de nedanstående respekterade organisationerna alla ha så fel?

Torbjörn Sjöström, som själv trodde på en storseger till Clinton, skrev innan valet om utmaningarna med att göra bra opinionsundersökningar i USA och de respekterade organisationernas ovilja att betala för riktigt bra mätningar. Den kombinationen, samt stigmatiseringen av Trumps anhängare är nog anledningen till att opinionsundersökningarna så felaktigt predikterade Clinton och att vi under arla morgontimmar i Europa blev så tagna på sängen.

Jag bevittnade i alla fall det i princip avgjorda upploppet framför CNN, flankerad av Filip och Fredriks valvaka på svenska Kanal 5 medan jag lät twitter gå varm i mobilen. Men det var redan klart och allt klarare blev det. Runt klockan 9 utropades Trump slutligen som vinnare. Det var aningens surrealistiskt eftersom valanalysen pågått en timme innan CNN slutligen och formellt tillkännagav att Trumt blir USAs 45:e president.

Vad betyder då detta? Vad kommer han och hans administration föra för politik? Det har ju sagts mycket under valrörelsen. Vad kommer det betyda i verklig politik? Det skall till förändring (Change – Obamas ledord under hans första kampanj 2008) och USA skall bli fantastiskt igen (Make America great again).

Obama ville också skapa förändring.

Och hur är det med sakfrågorna: den Mexikofinansierade muren längst landets södra gräns, kasta ut alla illegala invandrare, stoppa all muslimsk invandring, sätta stopp för IS, ta hem jobb som USA förlorat till låglöneländer, riva upp ObamaCare, öppna upp gamla kolgruvor, dra sej ur ingångna internationella miljöavtal, säga upp handelsavtal, minska sitt ekonomiska och militära ansvar i Nato. Etcetera. Kommer det bli av? Har Trump någonsin haft för avsikt att göra allt detta?

Och hur kommer det vara att ha ett presidentskap som är triggerhappy, förtalande, lögnaktigt, abortmotståndare, mobbande, homofobt, sexistiskt, rasistiskt, muslimhatande, klimatförnekare? Bland annat.

En stund senare, mellan nio och tio anlände Trump till sin valvaka/HQ på Manhattan och höll ett segertal man nog inte hade förväntat sej. Ödmjukt, lågmält, berömmande, enande och framåtriktande. Det var i alla fall så det skulle uppfattas. Och det gjorde det. Men med tanke på i vilken bjärt kontrast det innehållet står till det som sagts och gjorts under ett och ett halvt års kampanjande så blir man förvirrad. Eller som min vän Andreas formulerade det på Facebook: Jag blir brydd, men hellre det än nattsvart.

Och trots att det rådde extatisk stämning när Trump kom in på scenen så blev det snabbt väsentligt mer dämpat. Kanske fanns det till och med viss besvikelse i lokalen över Trumps mildare ton och mindre konfrontativa ordval. Framtiden får utvisa vad det blir för politik i praktiken. Men jag tror att man kan vara övertygad om att han inte kommer återöppna några kolgruvor i Grundly.

Till skillnad från Obama kommer Trump förfoga över en senat och ett representanthus med sin egen partifärg något som kommer underlätta att omsätta ord och förslag i handling.

I eftervalsanalysen kan man dra många paralleller till britternas Brexitomröstning. Då som nu var det en hård kampanj där sanningen inte var den viktigaste ingrediensen. Och när man ser på hur olika delmålgrupper röstat framgår bilden av ett (två) delade länder: unga (stanna resp Clinton) VS gamla; stad (s & C) VS landsbygd; öppensinnig (s & C) VS konservativ/främlingsfientlig. I presidentvalet var det också skillnader mellan kvinnor (C) VS män; vita (Trump) VS övriga. Medan kopplingarna till utbildning och ekonomi endast är svaga.

 

Om bara 18-25-åringarna hade röstat

Som jag ser det (tillspetsat så klart): äldre konservativa gubbjävlar som bor långt från staden och längtar efter en svunnen tid som inte längre existerar och som inte känner att makten bryr sej om vad dom har att säga står emot yngre människor i urban kultur närmare makten som är intresserade av människor och av världen. Jag tror just denna rörelse går att finna på många fler ställen i vår omvärld, inte minst i Sverige och inte minst i det post-sanning-samhälle som vi lever i idag.

Det tycks inte som om demokraterna lyckats förvalta det goda och smarta kampanjarbete som fick Obama vald och omvald. Clinton verkar ha arbetat mer professionellt men mindre passionerat medan Trump tycks ha varit extremt strategiskt.

Nu ikväll har Clinton efter mycket om och men framträtt och erkänt sej besegrad i ett känslosamt tal som var hjärtligt och försiktigt framåtriktat.

Noterbart: Trump vinner ca 300 elektorsröster (inte exakt helt klart ännu) – behövde minst 270. Men Clinton fick faktiskt 150 000-200 000 fler röster än Clinton.

• 46,6% av amerikanerna röstade inte alls.
• 25,6% röstade på Hillary Clinton
• 25,5% röstade på Donald Trump
• 1,7% röstade på Gary Johnson

Är USA en fullvärdig demokrati? Ja, det får man nog säga men med väsentliga tillkortakommanden. Valsystemet är undermåligt, krångligt och orättvist i mina ögon. Det gör att man inte underlättar för så många som möjligt att rösta och det händer återkommande att kandidaten med flest antal röster inte blir president tack vare systemet med  elektorer.

Idag skrivs det en hel del intressant. Somligt relevant, somligt ganska dumt.

Bland annat skriver DI digital felaktigt att hashtaggarna kunde förutsäga valresultatet. Tydligen var 71% av tweetsen republikanska, medan demokraterna ju faktiskt fick flest röster. Om man inte bryter ner tweetsen per delstat är det alltså helt felaktigt.

I DN kunde man å andra sidan läsa en intressant text om hur Trump nu kommer driva USA som ett företag istället för som ett land (det är ju det han kan), och lite om implikationerna det skulle kunna tänkas innebära.

Hur det kommer bli? Bara den som lever får se.

Mitt i höstmarknaden, Herbstmesse.

År 1471 fick Basels borgmästare ur släkten von Berenfels, rättigheten att driva marknad i staden. Rättigheten utdelades av den tysk-romerska kejsaren Habsburgaren Fredrik III och kostade 1759 gulden, i dagens värde 2-2,5 miljoner kronor. Sedan dess har det årligen (nästan) hållits en höstmarknad i Basel-Stadt. Årets upplaga räknas som den 546:e marknaden, Herbstmesse. På det sättet påminner Herbstmesse om t ex Skänninge marken som jag besökte i somras, även om Skänninges anor är äldre. Men precis som i fallet med Skänninge marken är allt som återstår från fornstora dagars handelsmötesplats en folkfest.

Som jag beskrev i fjolårets inlägg om Herbstmesse förvandlas nu alltså hela Basel till ett tivoli. På alla centrala öppna platser (främst Barfüsserplatz, Münsterplatz, Messeplatz och Kaserne) i stadens centrum har åkattraktioner satts upp med tillhörande kiosker för mat, dryck, godis och spel. I år pågår Herbstbesse från 29 oktober till den 13 november.

På Petersplatz vid universitetet ser det lite annorlunda ut, där är det väsentligt mer handel än åkattraktioner: keramik, ljus, kakor, marsipan, textilier, leksaker, hushållstillbehör, gamla foton, böcker, ja här kan man köpa det mesta som finns på knalle- eller hantverksmarknader i Sverige. Fast swiss style. Här har också Robi Spiel barnpassning med riddartema.

På ytan nedanför universitetetssjukhuset som heter Totentanz är den en oberoende del som numer blivit en udda del av höstmarknaden under just namnet Totentanz. Det är lätt makaber, död- och skelettbaserad underhållning, performance, tjänster och produkter som bjuds ut till den interna valutan benbitar som köps i en egen kiosk. Dödsdans är en konsthistorisk strömning, jämngammal med Basels Herbstmesse, som omfattar gestaltningar av döden, det obönhörliga likheten inför döden, gestaltning av våra laster och synder samt dödens bortförande av dom som skall dö.

Jag tycker alltid denna typ av marknader och festiviteter låter roligare än vad dom i själva verket är när man upplever dom. Väl på plats är det alltid för mycket folk, inget jag vill köpa och lite för tjatiga barn vilket sammantaget riskerar att leda till dålig stämning. Men det är ju en bra bit till Europapark och Herbstmesse innebär ju att vi plötsligt har åkattraktioner av riktigt hög klass runt om i stan. Ett läge man helst inte missar utan det blir ett par dagars besök i lite mindre portioner. Jag har inte sett alla delar i år, men det är tveklöst så att Totendanz är den mest intressanta delen av marknaden och egentligen den enda delen, utöver strikta tivolibesök jag vill rekommendera.

Ladda hem appen för info, läs på Basel-Stadts hemsida, Le News beskrivning eller besök bloggen Life in Basel som gjort en bra och personlig genomgång plats för plats.