Hjalmar Jonsson

Dagens match mot Elfsborg är Hjalmar Jonssons sista hemmamatch för IFK Göteborg. Efter drygt 400 A-lagsmatcher under 15 säsonger avslutar Hjalmar sin aktiva karriär och ikväll kommer han hyllas extra av Blåvitts supportrar.

Jag har sett Hjalmar Jonsson från träläktarna på Gamla Ullevi. Jag har sett Hjalmar från läktarna på Nya Ullevi. Jag har sett Hjalle från betongläktaren på Gamla Ullevi. Islänningen Hjalmar Jonsson väljer att avsluta sin karriär vid en ålder av 36 år. Ingenting är konstigt med det. Han känner att han inte längre kan bidra som förr och varje karriär måste ha ett slut. Hjalmar har professionellt företrätt Keflavik och de senaste 15 säsongerna vårt älskade IFK Göteborg där han gjort över 400 A-lagsmatcher. Att platsa i Blåvitt 15 säsonger i rad är beundransvärt i sej, att välja att stanna hos oss är en lojalitet och kamratskap vi supportrar älskar.

Hjalmars popularitet har varierat på läktarna men hans lojalitet har varit obändig och sedan han vann över oss på sin sida blev han för evigt omtyckt, ärkeängel och kultspelare. Och det är symtomatiskt att läktarsången till Hjalle är till melodin No Limit. Inga gränser. Som Hjalmars lojalitet och som vår kärlek till Hjalle.

Under sin tid i Blåvitt har Hjalmar gjort oss bättre. Som spelartrupp, som lag och som förening. Jag unnar Hjalmar det Svensson-liv han längtar efter, men hoppas att han stannar kvar i IFK Göteborg och fortsätter utveckla vår förening.

Tack Hjalmar.

Schweiz och #schweiziskhet: Summering

Någonting som fascinerat mej med Schweiz är kontrasten mellan brokigheten och den starka sammanhållande nationalkänslan. Under den unikt kvadratiska röda flaggan med det vita korset ryms 26 autonoma kantoner vars regler spretar i så olika riktningar att man måste lära helt nytt som om man flyttar till ett annat land när man byter kanton. Dessutom har Schweiz fyra officiella språk med de barriärer som det skapar i form av media, opinion och kultur. Vad blir då summan av dessa pusselbitar? Vad har man gemensamt? Vad är #schweiziskhet egentligen? Läs måndagens utförligare introduktion.

Detta är den avslutande texten om #schweiziskhet. En sammanfattning och summering av veckan. Om du inte läst de tidigare texterna föreslår jag att du börjar med det. Om du har frågor eller kommentarer så lyssnar jag mer än gärna.

Texterna från veckan har ju haft ambitionen att belysa de lite djupare perspektiven på #schweiziskhet, men när jag nu skall försöka summera vill jag också försöka komplettera med en lite ytligare bild av den schweiziska vardagen. Det blir dock svårt att sammanfatta schweiziskheten utan att låta som en ålderdomlig och fördomsfull upplaga av Nordisk familjebok. Låt mej ändå exemplifiera utifrån två års observation av schweizare i Basel med omnejd:

• Något excentrisk.
• Föredrar att sköta sej själv (inget hinder för att vara social).
• Livsnjutare som gärna tar sej ett par glas öl eller vin på lokal med sina vänner. Oavsett ålder eller tid på dagen.
• Stolt över sitt land och sin region (kanton eller stad).
• Värnar rätt generöst om ”oss”.
• Många schweizare röker, inte sällan cigarr.
• Varje offentlig tillställning eller event kräva öl och korv. Om eventet sker vintertid skall också varm ost vara inblandat.
• Gillar att hajka om söndagarna.
• På flera sätt påminner det om Sverige så som det beskrevs för 30-40 år sedan.
• Förhåller sej lojalt till fattade beslut och till hierarkier

Lägg till det de punkter veckans kartläggning givit så har du nog kommit ganska nära den den schweiziska själen och schweiziskheten:

• Neutralitet
• Självbestämmande
• Direktdemokrati
• Liberal ekonomi
• Icke-paternalism
• Konservativ
• Främlingsfientlighet
• Noggrannhet
• Punktligt
• Trygghet

 

Jag har under veckan delat texterna på Twitter och på Facebook. För bästa spridning och läsning har jag utöver att dela mina bloggposter via min profil också delat texterna i ett halvdussin relevanta grupper (grupper kopplade till resande, utlandsboende och Schweiz). Jag har fått en del feedback av läsare under veckan som jag tänkte beskriva såhär:

• Första dagen med väldigt goda besökssiffror fick jag också en hel del positiva kommentarer  (från icke-schweizare och folk som bott både kort och lång tid här). Men också någon gnällig gammelschweizare som utan att ha läst hela bloggposten ifrågasatte om jag skulle kunna göra det jag företog mej. Hens fråga är möjligen inte irrelevant.
• Det var kul att se hur läsarstatistiken sköt i höjden i början av veckan. Men efter måndagens statistik (topp-10 genom alla tider på Baselpappa) så var det lite frustrerande att se läsandet minskade när jag kom till själva innehållet. Lite glädjande var det sedan att se att dessa längre texter också tycks ha ett lite längre liv än normalt.
• Även längst vägen, men i lägre utsträckning, har jag fått positiv feedback både för det jag skrivit och om min ambition.
• Mest kommentarer på innehållet kom till lördagens post om Noggrannhet och trygghet. 
• Jag har också fått ett par gnälliga, icke konstruktiva och helt ovidkommande kommentarer. Avsändarna till dessa betecknar jag som tramsbyxor som jag inte tänker bry mej om.
• Efter fredagens inlägg om främlingsfientlighet inför vilket jag hade minst sagt blandade känslor fick jag 2-3 främlingsfientliga/rasistiska kommentarer i en av grupperna jag publicerade mina inlägg i. Även detta har jag avfärdat som dumheter och under återstoden av veckan publicerade jag inget mer i den gruppen. Överväger om jag ens skall stanna i den gruppen för egen del.

Veckan i #schweiziskhet har innehållit:

• Måndag: Introduktion
• Tisdag: Neutralitet och Självbestämmande
• Onsdag: Konstitution och Direktdemokrati
• Torsdag: Liberalt och Konservativt
• Fredag: Främlingsfientlighet
• Lördag: Noggrannhet och trygghet
• Söndag: Summering, avslutning och feedback

Schweizarnas självbild (?), fångad med hjälp av en T-shirt

Schweiz och #schweiziskhet: Noggrannhet och trygghet

Någonting som fascinerat mej med Schweiz är kontrasten mellan brokigheten och den starka sammanhållande nationalkänslan. Under den unikt kvadratiska röda flaggan med det vita korset ryms 26 autonoma kantoner vars regler spretar i så olika riktningar att man måste lära helt nytt som om man flyttar till ett annat land när man byter kanton. Dessutom har Schweiz fyra officiella språk med de barriärer som det skapar i form av media, opinion och kultur. Vad blir då summan av dessa pusselbitar? Vad har man gemensamt? Vad är #schweiziskhet egentligen? Läs måndagens utförligare introduktion.

Följ gärna med denna veckas reflekterande kring #schweiziskhet här på #Baselpappa. Du är självklart välkommen med frågor, reflektioner och kommentarer så skall jag försöka få med det i slutet av veckan. Idag fortsätter jag med fler viktiga delar av schweiziskheten: Noggrannhet och trygghet.

Noggrannhet är en dygd

Noggrannhet en en viktig sak i Schweiz. Precisionsarbete var tidigt viktigt i landets vapen- och klocktillverkning. Det senare är ju fortfarande en viktig del av landets ekonomi och identitet även om konkurrens från låglöneländer pressar Schweiziska klocktillverkare hårt. Noggrannhet är en dygd och det behöver få kosta och ta tid för att bli bra.

Även i vardagen kännetecknas professionella schweiziska yrkesinsatser av att man gör saker och ting noggrant. Möjligen skulle icke-schweizare anse att det är omständligt i överkant, men väldigt väl utfört. Inga grävskopshål har så skarpa kanter som schweiziska, de temporära schweiziska byggvägarna är sannolikt bättre än de permanenta vägarna i de flesta delarna av världen,  man använder tvättsvamp och gummiklubba för att det skall bli perfekt rakt när man lägger trottoar- och kullersten. När Gotthardtunneln (världens längsta tågtunnel (57 km) som påbörjades på 1990-talet) blir klart i utsatt tid och med inom planerad budget. När man ser schweizarna spela kubb i parken sätter dom upp spelet perfekt med hjälp av snören och hörnpinnar. På krogen nöjer man sej inte med att tala om vad ett glas öl eller vin kostar utan det är också förklarat hur många centiliter glaset är. 

Punktlighet är en naturlig del av noggrannhet. Punktligheten och förtroendet för punktlighet är något mycket schweiziskt. Alla litar på kollektivtrafiken som är i tid, det gäller allt från tåg till bussar. Men det gäller även respekten för tider när man bokar möten etc. När vi hade barnkalas härom sistens var alla schweizare i tid. Övriga barn släntrade in efter utsatt tid. Här är man i tid. Alla är det.

Ytterligare en del av detta perspektiv som har med  planering och färdigställande i tid att göra är naturligtvis att man har mycket bra koll på hur man optimerar och prioriterar och processtyr projekt. Det krävdes i Gotthardtunneln, men det var också orsaken till att man fått till akuten på barnsjukhuset så bra.

När man har denna bakgrund går det möjligen även för icke-schweizare att förstå hur pinsamt det var för nationen när Pumas tröjor så frekvent gick sönder i EM-mötet mot Frankrike i somras.

Trygg och Säker

Schweiz och Basel är en väldigt säker plats att bo och leva på. Jag har aldrig känt mej hotad här och det gäller Jennie också. Inte ens när man går hem i mörkret sent om kvällarna. Trots sköt-dej-själv-och-skit-i-andra-mentaliteten och skepsis mot främlingar så tycks det som om alla, inklusive rätt starka subgrupper, fortfarande värnar samhällskontraktet och att vi alla är en del av ”vi”. Detta är svårt att leda i bevis, men låt mej ge några exempel:

• Ingen använder värdeskåpen på St Jakobs gartenbad mer än expats, schweizarna markerar att det är deras grejer genom att vika handduken över sina värdesaker. Och går sedan obekymrat och badar.
• Folk hälsar på varandra när man möts på promenad eller joggingtur, så som det var i Göteborgsförorten Floda där vi bodde tidigare fast i en stad med  200 000 invånare.
• Skollärarna tilltalas Herr/Mr resp Frau/Mrs i skolan vilket tycks bidra till att behålla ett avståndet och bibehålla respekten till vuxna. i skolan och i övrig del av samhället.
• Om man ser någon komma springande mot spårvagnen sträcker man sej ut och ser till att hålla dörren öppen till vederbörande kommit ombord.
• Lågstadiebarn åker själva i kollektivtrafiken utan att någon höjer på ögonbrynen. Blir det strul får dom alltid hjälp.
• Stadens lekplatser är tydligt definierade med regler etcetera och där förekommer inget tonårshäng.
• Efter lite himlande med ögonen vuxna emellan tar en vuxen initiativet och ber ett gäng stökiga ”högstadiebarn” att dämpa sej. Och dom dämpar sej.

Veckan i #schweiziskhet innehåller:

• Måndag: Introduktion
• Tisdag: Neutralitet och Självbestämmande
• Onsdag: Konstitution och Direktdemokrati
• Torsdag: Liberalt och Konservativt
• Fredag: Främlingsfientlighet
• Lördag: Noggrannhet och trygghet
• Söndag: Summering, avslutning och feedback

Schweiz och #schweiziskhet: Främlingsfientlighet

Någonting som fascinerat mej med Schweiz är kontrasten mellan brokigheten och den starka sammanhållande nationalkänslan. Under den unikt kvadratiska röda flaggan med det vita korset ryms 26 autonoma kantoner vars regler spretar i så olika riktningar att man måste lära helt nytt som om man flyttar till ett annat land när man byter kanton. Dessutom har Schweiz fyra officiella språk med de barriärer som det skapar i form av media, opinion och kultur. Vad blir då summan av dessa pusselbitar? Vad har man gemensamt? Vad är #schweiziskhet egentligen? Läs måndagens utförligare introduktion.

Följ gärna med denna veckas reflekterande kring #schweiziskhet här på #Baselpappa. Du är självklart välkommen med frågor, reflektioner och kommentarer så skall jag försöka få med det i slutet av veckan. Idag fortsätter jag med fler viktiga delar av schweiziskheten: Främlingsfientlighet.

Att skriva om hög främlingsfientlighet i det land man bor i gör ingen stolt. Det är således med viss sorg i hjärtat jag konstaterar att nationalkonservativa SVP numer är Schweiz största parti. Det tidigare bondepartiet, Schweiziska folkpartiet (SVP) reformerades under 1990-talet till ett främlingsfientligt, nationalkonservativt och högerpopulistiskt parti, en förändring som betalade sej bra. SVP är landets största parti nationellt och således också i Nationalrådet, men också i 16 av 26 kantoner.

Som vit man har jag personligen inte upplevt speciellt mycket främlingsfientlighet, men jag har har hört flera historier från diskriminerade expats. Jag har å andra sidan bevittnat en del rent rasistiska ageranden, som toppas av den vita man som hundlikt skällde efter ett par kvinnor i hijab. 

I detta sammanhang är möjligen direktdemokratin en nackdel då det är svårt för majoriteten av öppensinnade politiker att driva igenom en politik som öppnar Schweiz mot omvärlden om majoriteten schweizare tycker att det var bättre förr och att Schweiz skall vara som det alltid har varit (trots en förändrad omvärld).

Trots att SVP är största parti är det viktigt att poängtera att en majoritet bland medborgarna och en majoritet bland politikerna är för att driva en öppnare politik än den SVP vill driva. Detta gör att det i frågor som rör invandring och SVPs inflytande skapas allianser för att minska deras nationalkonservativa politik.

Det är noterbart att Basel Stadt, där vi bor, inte en en genomsnittskanton i Schweiz. SVP är inte största parti här och i de folkomröstningar som hålls röstar Baselborna bland de mest humana och liberala av alla kantoner. Dessutom var Basel Stadt en av de första kantonerna i Schweiz att införa kvinnlig rösträtt. Här har också ca 30% av invånarna en annan än schweizisk nationalitet (främst tysk och italiensk).

Veckan i #schweiziskhet innehåller:

• Måndag: Introduktion
• Tisdag: Neutralitet och Självbestämmande
• Onsdag: Konstitution och Direktdemokrati
• Torsdag: Liberalt och Konservativt
• Fredag: Främlingsfientlighet
• Lördag: Noggrannhet och trygghet
• Söndag: Summering, avslutning och feedback

En gammal SVP-valaffisch

Schweiz och #schweiziskhet: Liberalt och konservativt

Någonting som fascinerat mej med Schweiz är kontrasten mellan brokigheten och den starka sammanhållande nationalkänslan. Under den unikt kvadratiska röda flaggan med det vita korset ryms 26 autonoma kantoner vars regler spretar i så olika riktningar att man måste lära helt nytt som om man flyttar till ett annat land när man byter kanton. Dessutom har Schweiz fyra officiella språk med de barriärer som det skapar i form av media, opinion och kultur. Vad blir då summan av dessa pusselbitar? Vad har man gemensamt? Vad är #schweiziskhet egentligen? Läs måndagens utförligare introduktion.

Följ gärna med denna veckas reflekterande kring #schweiziskhet här på #Baselpappa. Du är självklart välkommen med frågor, reflektioner och kommentarer så skall jag försöka få med det i slutet av veckan. Idag fortsätter jag med fler viktiga delar av schweiziskheten: Liberalt och Konservativt

Schweiz är både liberalt och konservativt samtidigt. Ett försiktigt och lite gammeldags land med ett delvis liberalt ekonomiskt förhållningssätt. Lagstiftandet är en här en där:  Protektionistiskt och icke-paternalistiskt. Paternalism i det här fallet innebär att samhället begränsar individens frihet med individen i åtanke, såsom lagar om cykelhjälm, rökning, säkerhetsbälte. Sedan jag fått lite mer erfarenhet av livet i Schweiz har det alltid känts lite märkligt att svenska liberaler varit så förtjusta i det i huvudsak konservativa Schweiz, men jag antar att det är de liberala delarna av ekonomin och icke-paternalismen man fokuserat på. Och på direktdemokratin.

Liberal ekonomi

En viktig del i Schweiz historia, har varit deras starka, stolta och fria ekonomi som beror på att man varit bra på att attrahera pengar, bland annat med hjälp av ett liberalt skattesystem och på den tidigare strikta banksekretessen. Här återkommer autonomin och sköt-dej-själv-tankegångarna: Ingen skall lägga sej i någon annans ekonomi och de olika kantornerna får bestämma själva. Det gör att kantonerna har väldigt olika skattesystem, skatteregler och skattenivåer vilket i sin tur gör att olika regioner i landet har olika fördelar och anrikar vissa företeelser. Genom att specialisera sej på olika saker har många kantoner hittat en egen nisch där man kan bli experter och utveckla tjänsten ännu mer. Till exempel är nästan alla schweiziska hyrbilar registrerade i Appenzell Innerrhoden och en oproportionerlig del av världens storföretag är registrerade i Zug.

Schweiz har generellt låga skatter och en begränsat utbyggd offentlig sektor. Många saker som betalas via skattesedeln i Sverige får man betala personligen för i Schweiz. Både i det privata och i det offentliga. De mindre utbyggda socialförsäkringssystemen ersätts med privata försäkringar och väljs i linje med plånbok och behov. På detta sätt blir man van att betala för det man behöver.

Icke-Paternalism och personlig integritet

Schweiz är på många sätt som sagt ett sköt-dej-själv-och-skit-i-andra-samhälle. Och det finns relativt få lagar som inskränker individens frihet så länge den friheten inte påverkar någon annan: liberal syn på narkotika, ingen tvång med cykelhjälm,

Schweiz har precis röstat igenom en lag som möjliggör avlyssning av telefon och internettrafik i syfte att bekämpa terrorism, något man tidigare saknat.

Det var bättre förr

Trots den liberala ekonomin är Schweiz i grunden ett konservativt land. Det tycks råda en Inte-onödigt-bråttom-filosofi här som kan uppfattas både som livsbejakande men också hindrar allt för mycket snabba framsteg och ifrågasättande av dagens paradigm. Och trots att Schweiz toppar innovationsindex framstår vardagen inte speciellt innovativ. Snarare har man högt förtroende för fungerande lösningar och beprövade metoder. I en era av snabba steg framåt, ofta i betaversion tycks Schweiz gärna avvakta barnsjukdomarna och hoppa på tåget i nästa skede även om det möjligen är lite dyrare.

Erfarenhet, traditionell kunskap och kompetens värderas högt. Nyfikenheten och ifrågasättande har inte en lika uppburen roll här. Det finns gott om gamla traditioner som fortfarande har en viktig funktion i dagens Schweiz. Vidmakthållande av äldre traditioner är en viktig del av vardagen.

Ur ett familjeperspektiv skall vi inte glömma att Schweiz är ett land där kvinnorna sent fick rösträtt, där det är svårt att skilja sej, där vissa privata hyreskontrakt fortfarande skrivs på minst 5 år och där barnen går hem på lunchen för att äta med de arrangemang det kräver.

Schweiz har ett av världens mest subventionerade jordbruk. Jag tror att det är den nationella stoltheten och behovet av att vara oberoende som är bakgrunden. För att försäkra sej om att ha tillgång till pålitliga livsmedel subventioneras landets jordbruk. Och för att det, ofta småskaliga, jordbruket skall kunna klara konkurrensen från hårdare pressade bönder utifrån lägger man på rejäla införselskatter på importerat livsmedel. Detta är en del av bakgrunden till den omfattande gränshandeln.

Som i alla länder finns det en stark stolthet över landets historia i Schweiz. Och faktumet att landet trots sina brokiga delar och sin position mitt i Europa hållit ihop så länge är något som ensamt bidrar till en stark sammanhållande känsla.

Restriktiv invandringspolitik

Genom en restriktiv invandringspolitik och höga krav för att bli medborgare håller Schweiz nere statens utgifter på kort sikt. Vi som inte är medborgare får inte rösta och har bara rätt till vissa bidrag. Schweiz har historiskt tagit emot gott om välutbildade gästarbetare men få flyktingar. Detta håller nere samhällets försörjningsbörda och därmed kostnader. I samarbetet med EU har det bland annat ställts krav på att Schweiz skall ta emot fler flyktingar. Denna strategis baksida är risken för ett väldigt segregerat samhälle, ett A- och ett B-lag med väldigt olika möjligheter.

I Basel-stadt, reglerat på kantonnivå, har man vidtagit flera åtgärder för att inkludera invandrare: Schweizintroduktion, språkkurser och enkla samhällsnyttiga jobb till exempel. Jag tror inte detta görs över hela landet.

Veckan i #schweiziskhet innehåller:

• Måndag: Introduktion
• Tisdag: Neutralitet och Självbestämmande
• Onsdag: Konstitution och Direktdemokrati
• Torsdag: Liberalt och Konservativt
• Fredag: Främlingsfientlighet
• Lördag: Noggrannhet och trygghet
• Söndag: Summering, avslutning och feedback

Liberal eller konservativ? Både och!

Schweiz och #schweiziskhet: Konstitution och Direktdemokrati

Någonting som fascinerat mej med Schweiz är kontrasten mellan brokigheten och den starka sammanhållande nationalkänslan. Under den unikt kvadratiska röda flaggan med det vita korset ryms 26 autonoma kantoner vars regler spretar i så olika riktningar att man måste lära helt nytt som om man flyttar till ett annat land när man byter kanton. Dessutom har Schweiz fyra officiella språk med de barriärer som det skapar i form av media, opinion och kultur. Vad blir då summan av dessa pusselbitar? Vad har man gemensamt? Vad är #schweiziskhet egentligen? Läs måndagens utförligare introduktion.

Följ gärna med denna veckas reflekterande kring #schweiziskhet här på #Baselpappa. Du är självklart välkommen med frågor, reflektioner och kommentarer så skall jag försöka få med det i slutet av veckan. Idag fortsätter jag med fler viktiga delar av schweiziskheten: Konstitution och Direktdemokrati

Konstitutionen i Schweiz inklusive det politiska systemet och direktdemokrati via folkomröstningar är unik i sitt slag och har inneburit att landet haft klart flest folkomröstningar i världen. Det tar sin tid att sätta sej in i konstitutionen och hur det fungerar både i teorin och hur den tillämpas i praktiken. Schweiz unika konstitution är en givetvis en central del i schweiziskheten även om den också till stor del kan sägas vara ett resultat av just schweiziskheten.

Detta är ett snårigt ämne så här kan ha smugit sej in ett eller annat litet fel eller tillkortakommande. Om du ser något sådant hör gärna av dej och bidra till att denna bloggpost blir rätt och bättre 🙂

Konstitutionen

Schweiziska edsförbundet, som är landets officiella namn, har statsskicket förbundsrepublik med ett tvåkammarparlament och Förbundsrådet som verkställande organ, regering och statsöverhuvud. Förbundsrådet och Förbundsförsamlingen huserar i Bundeshaus i Bern.

Förbundsrådet består av 7 ledamöter som väljs av ett samlat parlament på fyra år i taget. Ledamöterna är indelade så de representerar de fyra största partierna: 2 socialdemokrater (SP), 2 liberaler (FDP), 2 nationalkonservativa (SVP) och 1 kristdemokrat (CVP). Det finns dessutom krav på geografisk/språklig spridning bland ledamöterna. Presidentskapet är ambulerande i gruppen, väljs ett år i taget av parlamentet och innebär mest representativa uppgifter samt att man har utslagsröst vid lika voteringar inom Förbundsrådet. På Schweiz olika språk heter Förbundsrådet Bundesrat (ty)/Conseil federal (fr)/Consiglio federale svizzero (ita)/Cussegl federal svizzer (rät).

Förbundsförsamling är namnet på Schweiz tvåkammarparlament. Hit röstades de första kvinnorna först 1971. Förbundssamlingen är landets lagstiftande församling och när de två kamrarna röstar gemensamt (till exempel för att utse president) kallas det den samfällda förbundsförsamlingen. De två kamrarna heter Ständerrådet och Nationalrådet.

Ständerrådet har 46 ledamöter och representerar landets kantoner med två personer per kanton (1 person per halvkanton (som Basel-Stadt)). Ledamöterna väljs på fyra ur utifrån regler i respektive kanton. Just nu är de tre största partierna nästan jämnstora: kristdemokrater (CVP), liberaler (FDP), socialdemokrater (SP). Just nu är sju partier representerade i Ständerådet, därutöver en politisk vilde.

Nationalrådet består av 200 ledamöter som väljs på fyra år genom allmänna proportionerliga val (kanton/halvkanton som valkrets). Varje kanton/halvkanton är emellertid garanterade en plats. Zürich (34 platser) och Bern (26) har störst representation, Basel-Stadt 5 och de sex minsta kantonerna var sin plats. De nationalkonservativa (SVP) har flest platser följt av socialdemokrater (SP), liberaler (FDP), kristdemokrater (CVP) och gröna (PES och PVL). Totalt finns det just nu 11 partier representerade i Nationalrådet, ett resultat av det mångfasetterade Schweiz.

I de nationella valen har schweiziska medborgare över 18 år rösträtt.

Komplett beskrivning av Schweiz alla större partier.

Varje kanton har sedan sina egna parlament, sin egen författning, eget skolsystem, eget polisväsen etcetera.

FOLKINITIATIV, DE FREKVENTA FOLKOMRÖSTNINGARNA I SAKFRÅGOR

Ungefär en gång per kvartal är det nationella folkomröstningar i Schweiz. Då har schweiziska medborgare över 18 år rösträtt. På ett år genomförs folkomröstningar i ungefär 10 sakfrågor. Det finns tre typer av nationella folkomröstningar: Folkinitiativ, obligatorisk och frivillig folkomröstning.

Folkinitiativ är den vanligaste folkomröstningen och är beslutande, det betyder att politikerna i någon utsträckning måste följa folkomröstningens utfall. Folkinitiativen var tänkta att vara folkets verktyg att påverka politikerna, men numer är nästan alla folkinitiativen ett resultat av ett eller flera partiers ansträngningar. För att få en folkomröstning till stånd krävs först och främst 100 000 namnunderskrifter insamlade under maximalt 18 månader samt en hel del byråkrati. Processen beräknas ta 2-3 år och det finns ett avskräckande syfte med att det inte skall gå allt för snabbt: man vill inte att enkelheten gör att det skall bli allt för frekventa folkomröstningar i allt för små eller tillfälligt uppkomna frågor. Vidare skall den långa processen vara ett incitament för politikerna att förankra beslut brett inom politiken och bland medborgarna i Schweiz. De vanligaste ämnena i dessa folkomröstningar handlar om sjukvård, skatter, välfärd, drogpolicy, transport/kollektivtrafik, migration, integration och utbildning. Ungefär 10% av folkinitiativen bifalles.

Obligatorisk folkomröstning är beslutande men initieras från parlamentet. Vid större förändringar, till exempel av konstitutionen, skall en obligatorisk folkomröstning hållas för att säkerställa att politikerna och medborgarna är överens om förändringen i fråga. Namnet obligatorisk handlar inte om att alla måste rösta, utan om att vissa förändringar kräver en folkomröstning. Vid obligatoriska folkomröstningar tillämpas särskild majoritet (majoritet av befolkningen, majoritet i majoritet av kantonerna samt eventuellt majoritet i de kantoner som berörs extra av frågeställningen i fråga).

Frivillig folkomröstning är beslutande och kan initieras av kantonerna eller medborgarna för att bestrida nya lagar eller andra viktiga frågor fattade i parlamentet. För att få en frivillig folkomröstning till stånd krävs 50 000 underskrifter på 100 dagar eller att minst 8 kantoner gemensamt är emot förslaget. Processen är snabbare än vid folkinitiativ och endast enkel majoritet krävs.

Varje kanton och kommun har möjlighet att initiera egna folkomröstningar om förändringar man vill göra i sin region. I regionala (kanton) och lokala (kommun) folkomröstningar väljer kantonerna själva, inom givna gränser, sina regler (metod, när man skall folkomrösta, vilka som är röstberättigade etcetera). Det innebär i praktiken att man i de flesta kantoner går till vallokaler men att man på vissa håll kan man rösta via nätet eller sms, medan man på andra håll håller fast vid gamla traditioner.: I Appenzell Innerrhoden och Glarus träffas invånarna en gång om året på ett torg och röstar med handuppräckning.

Federalism

Schweiz konstitution har en inbyggd tröghet och är konstruerad för att vara stabil och inte kunna kuppas bort. Förändringar är svåra att få igenom och sker långsamt genom dialog.

I den schweiziska konstitutionen är kantonernas existens och självständighet hårt reglerad. Varje kanton är namngiven i konstitutionens första artikel. Detta medför att en förändring av konstitutionen är nödvändig för att skapa en ny kanton eller om en kanton vill lämna förbundet.

För att en ändring av konstitutionen krävs en obligatorisk folkomröstning med särskild majoritet.

Inom kantonerna finns dock en starkt tilltagen självständighet. I princip kräver konstitutionen endast att kantonerna skall vara republiker, att de skall respektera jämlikhet och mänskliga rättigheter.

Reflektion kring tillämpandet av demokrati i schweiz

En god Schweizisk vän berättade att hen tycker att det är svårt att välja vilket parti och vilken person hen skall rösta på och därför händer ofta att hen avstår att rösta i val, medan hen tycker det är lättare att ta ställning i de rakare frågorna i folkomröstningarna och därför oftare röstar i dom. Det är i praktiken tvärt emot hur resten av världen tillämpar demokrati.

Man kan å ena sidan tycka att detta sätt att tillämpa demokrati är osofistikerat, primitivt och olämpligt i en representativ demokrati (där folket utser sina företrädare och ger dom förtroendet att driva samhället) samt att det finns risk för populism och trög utveckling där politikerna inte kan gå före i frågor rörande till exempel tolerans (minoriteter) och folkhälsa (rökning/passiv rökning). Å andra sidan kan man argumentera att denna tillämpning av direktdemokrati är en demokrati in sin renaste  form där politikerna bara är representanter på samma nivå som folket.

I frågor om invandring samarbetar samtliga större Schweiziska partier mot det största SVP för att få till ett mer generöst och humant mottagande.

Dialog är också en viktig del av konstitutionen. Alla behöver prata med alla, och även om man inte kommer överens i alla sakfrågor så bygger den långsiktiga framgången av samhällskroppen på att man har en dialog. Från ytterhöger till yttervänster; från liberaler till evangelister.

Källor till detta faktaspäckade inlägg var:

• www.ch.ch/en,
• www.UR.se samt
• Wikipedia (antal olika sidor på svenska, engelska och tyska).

Veckan i #schweiziskhet innehåller:

• Måndag: Introduktion
• Tisdag: Neutralitet och Självbestämmande
• Onsdag: Konstitution och Direktdemokrati
• Torsdag: Liberalt och Konservativt
• Fredag: Främlingsfientlighet
• Lördag: Noggrannhet och trygghet
• Söndag: Summering, avslutning och feedback

Schweiz och #schweiziskhet: Neutralitet och Självbestämmande

Någonting som fascinerat mej med Schweiz är kontrasten mellan brokigheten och den starka sammanhållande nationalkänslan. Under den unikt kvadratiska röda flaggan med det vita korset ryms 26 autonoma kantoner vars regler spretar i så olika riktningar att man måste lära helt nytt som om man flyttar till ett annat land när man byter kanton. Dessutom har Schweiz fyra officiella språk med de barriärer som det skapar i form av media, opinion och kultur. Vad blir då summan av dessa pusselbitar? Vad har man gemensamt? Vad är #schweiziskhet egentligen? Läs måndagens utförligare introduktion.

Följ gärna med denna veckas reflekterande kring #schweiziskhet här på #Baselpappa. Du är självklart välkommen med frågor, reflektioner och kommentarer så skall jag försöka få med det i slutet av veckan. Idag är det den första egenskaperna, Neutralitet och Självbestämmande.

Neutralitet

En viktig komponent i schweiziskheten är naturligtvis neutraliteten. Inte bara som förhållningssätt till omvärlden utan också som sammanhållande kraft: Vi, den markerade delen på kartan har funnits sedan 1291, hållit ihop sedan 1499 och har gemensamt stått utanför militära konflikter sedan 1848. Tidigt införde man också i konstitutionen regler om att Schweiziska trupper inte skulle verka utanför landet. Det stora genombrottet för Schweiz neutralitet skedde dock i samband med 1900-talets första hälft då Schweiz, trots sitt centrala läge mitt i Europa förklarade sej neutral under båda världskrigen. Trots oro om motsatsen anfölls Schweiz aldrig varför den neutrala linjen hyllades och kom att bli en viktig del i landets varumärke.

Neutraliteten finns även i konstitutionen där landets regering och statsöverhuvud, Förbundsrådet, sköts av ett valt kollektiv om sju personer från de fyra största partierna som agerar gemensamt.

Autonomi

Autonomin är viktig både för landet Schweiz, men också påtagligt i den Schweiziska vardagen. Ingen skall komma och bestämma över mej. Särskilt inte någon utifrån, eller någon som tycker att den är värd mer än mej. Schweiz är på många sätt ett sköt-dej-själv-och-skit-i-andra-samhälle. Det blir som allra tydligast om man tillrättavisar andras barn (det är ett stort no-no här; en gräns jag passerat ett par gånger och hamnat i konflikt med andra föräldrar). Men följer man bara reglerna och stänger ordentligt om sej så kan man räkna med att få vara i fred. Allt detta är samtidigt motsägelsefullt: I den sociala vardagen möts alla sorters människor på samma arenor (restaurangen, spårvagnen etcetera) och där uppfattar jag oss oftast som jämställda och att vi hjälper varandra för bästa möjliga gemensamma resultat.  Det är i sammanhanget också något paradoxalt att det finns ganska gott om frihetsinskränkande regler (till exempel att öppna parker har stängningstider, massor med förbud mot vad man får göra på söndagar)

Vikten av att välja fritt

Det fria valet handlar om att man värderar friheten och utrymmet att kunna ta helt egna beslut väldigt högt. Värdet av det fria valet värderas så högt att det blir svårt att låta minsta minskning at valfriheten ingå i en deal där man kan få/vinna annat eftersom det valfriheten har ett så högt värde. Det man kan vinna i ett internationellt samarbete anses sällan väga upp. Min bedömning är att en väsentlig del av valet att vara neutral handlar om att kunna välja helt själv och inte tvingas avstå några möjliga valalternativ.

Inskränkt rörelseutrymme och risk för förlorad frihet gjorde att det dröjde ända till 2002, och då efter en jämn folkomröstning innan Schweiz blev medlem i FN. Och efter en folkomröstning 1992 avstod Schweiz EU-medlemsskap, mycket på grund av risken att förlora valfrihet. Landet samarbetar nära EU men det förhållandet är inte okomplicerat då EU ställer krav på sina samarbetspartners, krav om friare handel, flyktingmottagande etcetera som minskar Schweiz möjlighet till totalt självbestämmande (intressant inslag i ämnet från Studio Ett).

Veckan i #schweiziskhet innehåller:

• Måndag: Introduktion
• Tisdag: Neutralitet och Självbestämmande
• Onsdag: Konstitution och Direktdemokrati
• Torsdag: Liberalt och Konservativt
• Fredag: Främlingsfientlighet
• Lördag: Noggrannhet och trygghet
• Söndag: Summering, avslutning och feedback

 

 

Schweiz och #schweiziskhet: Introduktion

Någonting som fascinerat mej med Schweiz är kontrasten mellan brokigheten och den starka sammanhållande nationalkänslan. Jag kan inte påminna mej ha upplevt en starkare nationell stoltheten än jag möter här i Schweiz. I allehanda olika produkter, inklusive självklart matvaror ser man flaggan, landets konturer och ett stolt löfte om att produkten är Schweiztillverkad. Till och med på Coca Cola-flaskorna, denna import av amerikansk livsstil, ser man symbolen för att denna flaska svart sprudlande läsk är tillverkad i Schweiz. Under den unikt kvadratiska röda flaggan med det vita korset ryms 26 autonoma kantoner vars självständighet slås fast i konstitutionen och vars regler spretar i så olika riktningar att man måste lära helt nytt som om man flyttar till ett annat land när man byter kanton. Dessutom har Schweiz fyra officiella språk med de barriärer som det skapar i form av media, opinion och kultur. Vad blir då summan av dessa pusselbitar? Vad har man gemensamt? Vad är #schweiziskhet egentligen?

Jag har ägnat mej en del åt frågan om #schweiziskhet. Både egna tankar och studier, diskussioner med Schweizare och expats som bott här länge och nykomlingar med öppna ögon och huvudet på skaft. Detta blir naturligtvis inte någon helt korrekt och uttömmande svar, men jag tror mej ha funnit en hel del svar.

Följ gärna med denna veckas reflekterande kring #schweiziskhet här på #Baselpappa. Du är självklart välkommen med frågor, reflektioner och kommentarer så skall jag försöka få med det i slutet av veckan.

För tydlighetens skull, trots att du och alla andra läsare förstår det, vill jag förtydliga att det jag i veckan kommer publicera om Schweiz, schweizare och #schweiziskthet är en generaliserande bild. Egenskaperna tillsammans med exempel syftar till att beskriva hur landet jag bor i och dess befolkning i genomsnitt skiljer sej från resten av västvärlden. Det finns sannolikt ingen människa, i Schweiz eller någon annanstans, som är precis så här.

Veckan i #schweiziskhet innehåller:

• Måndag: Introduktion
• Tisdag: Neutralitet och Självbestämmande
• Onsdag: Konstitution och Direktdemokrati
• Torsdag: Liberalt och Konservativt
• Fredag: Främlingsfientlighet
• Lördag: Noggrannhet och trygghet
• Söndag: Summering, avslutning och feedback

LGs skola hösten 2016

LG är ju nu 10 år och går nu i fjärde klass på Academia och precis som i Sverige har allvaret och studiebelastningen tagit ett rejält steg uppåt jämfört med hur det var i tredje klass. Dessutom i nya klassrum med flera nya lärare. Men livet för en svensk 10-åring i Basel innehåller mycket mer än pluggande.

Tidigare i höstas uppdaterade jag lite generellt om hur vi har det och hur vår vardag ser ut här i Basel. Jag utlovade då också en fördjupning om hur LG har det i skolan och nu är det dags för den uppdateringen. Jag har flera gånger tidigare bloggat om Academia International School, skolan där hon går: generellt om upplägget, om läget i skolan hösten 2015 etcetera. Använd sökfältet ovan för att hitta fler bloggposter i det ämnet eller om annat du är nyfiken på. Vid det här laget finns det över 220 bloggposter att välja bland.

Under de första åren har skolan inneburit ett tydligt fokus på matematik och på språken tyska och engelska (undervisningsspråk varannan vecka). Utöver de huvudämnena har hon också haft Projekt (tvärvetenskapligt ämne med grund i några av NO- och SO-ämnena), Idrott, Simning, Franska, Musik, Konst (kombination av bild och light-slöjd). Här i fjärde klass har NO- och SO-ämnena (främst Historia, Geografi och Biologi) fått en mer framträdande roll i undervisningen. I övrigt är det samma ämnen som i trean.

Det går fortsatt bra för LG i skolan och jag tror den utökade utmaningen passar henne rätt bra, inte minst med mer variation. Samtidigt var starten med fokus på matte som hon alltid varit duktig på och språken som var helt nya för henne utmärkt. Det var en tuff start som vi kunde lära av allihop. Både i Tyska och Engelska deltar hon numer i undervisningen för dom som har dessa språk som förstaspråk och i matte får hon kompletteringsuppgifter från årskurs fem och sex. Matte är också LGs favoritämne av huvudämnena.

Det är långa dagar. Skolan öppnar kl 8 om dagarna och undervisningen startar med samling när skolbussen kommit, det vill säga strax efter 8:30. Måndagar, tisdagar och torsdagar går LG i skolan till 16:30 . Och i år är idrotten åter dagens sista ämne (torsdag) varför det inte gör så mycket att dom inte duschar efter lektionen. Onsdagar och fredagar slutar undervisningen vid lunch.

Måndagar, onsdagar och torsdagar går LG i en timmes lärarledd läxklubb efter skoltid i skolans regi Något som vi betalar extra för men som gör att LG slipper tänka på läxor på sin fritid. Nackdelen är dock att det blir lite svårare för oss här hemma att hänga med i vad LG gör i skolan.

Onsdagar är det Svenska skolan i Bottmingen mellan 15:50 och 17:30. Vi åker i regel dit tillsammans och medan LG är i Burggarten-skolans nyrenoverade lokaler fikar, promenerar eller leker jag med lilla L och/eller en kompis eller förälder från Svenska skolan.

På fredagar har LG 40 minuter Pianolektion efter skolan följt av repning med skolbandet där hon numer är med och sjunger i. I samband med kommande Halloweenfirande hoppas vi föräldrar få se det första resultatet av detta.

Detta ger långa dagar:

• Måndag: 8:30-17:30
• Tisdag: 8:30-16:30
• Onsdag: 8:30-17:30 (Svenska skolan)
• Torsdag: 8:30-17:15 (LG slutar lite tidigare)
• Fredag: 8:30-15:15

Efter skolan finns det inte mycket tid för lek eller aktiviteter om vardagarna, men LG tränar handboll med en lokal Baselförening, ATV, på tisdagar och torsdagar mellan 18 och 19:30.

Sedan denna höst har LG har sitt eget månadskort och reser oftast på egen hand till och från skolan med spårvagn 8.  Och även om man följer med träffar hon ofta sina skolkamrater på vagnen och avslutar ändå resan ihop med dom. Någon gång har hon till och med tagit bussen själv till Svenska skolan.

Normalt sett får vi i regel hem en rätt trött 10-åring på fredag eftermiddag och lek och kompistid förläggs i huvudsak till helgerna. Kompisarna kommer antingen från Academia eller Svenska skolan.

 

Mumier på Naturhistoriska

Häromdagen besökte jag och LG Basels naturhistoriska museum (Naturhistorisches Museum Basel) som just nu har en utställning om mumier. Vi har besökt museet tidigare och då imponerats över hur bra utställningar man kan göra om man vågar välja bort objekt och inte alltid sträva efter att exponera maximal andel av tillgängliga samlingar. Här är Naturhistoriska i Basel en förebild.

Denna gång löste vi emellertid bara entré till den tillfälliga utställningen om mumier och det visade sej vara en bra och spännande men delvis makaber resa som börjar med naturliga mumifieringar. Utställningens fulla namn är Mumien – Rätsel der Zeit, vilket översätts ungefär till Mumier – Tidens gåtor. Utställningen har kommit till efter ett samarbete med REM (Reiss-Engelhorn-Museen Mannheim).

Utställningen är egentligen inte så stor, men det tog oss gott och väl två timmar att ta oss igenom de 7 salarna med fascinerande objekt och historier på översta våningen på vårt Naturhistoriska.  Utställningen börjar i en ljus öppen sal i glaciärmiljö. Här finns naturligt mumifierade rester av mammutar och mer nutida hjort och klövdjur som hittats i glaciära miljöer som resultat av global uppvärmning som får glaciärerna att smälta. En mammutunge facsinerar mej extra eftersom det ser ut som hela hennes innehåll bara smält under den tjocka huden. Bakom en skärm finns en stor horisontell interaktiv skärm med glaciärmumiernas posterboy, ismannen Ötzi. Med hjälp av skärmen som ger intrycket av en brits får man själv söka svar på frågor om Ötzi (ålder, resvanor, kost, hälsa, tatueringar etc).

Glaciärkyla är, tillsammans med syrefattig mosse respektive torrt och stabilt klimat, de bästa och vanligaste förutsättningarna till naturlig mumifiering. I sal två och tre får vi se fler exempel på de två senare. Det är katter, hundar, råttor etc från varierade platser och tidsåldrar som hittats under hus, i öknar och mossar. Här finns också insekter och ödlor som bevarats i bärnsten. I en av montrarna syns två mänskliga kroppar som hittats i en holländsk mosse i början av seklet men som trots ha dött ca år 0. Det är de så kallade Nieuw-Weerdinge männen. Det finns gott om kända mosslik i norra Europa, mest känd i Sverige är Bockstensmannen som är från 1300-talet, men av honom är det ju bara skelett som återstår, ingen mumie.

Nästa rum är helt dedikerat till två längre berättelser om naturligt mumifierade människor: I en kyrka i Vac i Ungern hittade man 1994 en igenmurad krypta som innehöll 265 vackert målade likkistor som varit okända i 200 år. Kistorna tillhörde stadens bättre bemedlade och hade bevarats tack vare en torr och konstant miljö. I en monter ligger en kvinna som dött under sin förlossning och i hennes famn hennes barn som endast överlevde ett par dagar.  Den andra längre historien är lokal och handlar om Kvinnan från Barfüssenkyrkan. Precis som i Vac hittades hon och några ytterligare kroppar när man skulle renovera en kyrka. Forskarna har successivt kunnat ta reda på allt mer om den prominenta kvinnan och man hoppas inom kort till och med kunna identifiera kvinnan som levde på 1500-1600-talet.

Det näst sista rummet innehåller mänskligt genererade mumier, främst från Sydamerika och några i sanning makabra exempel på barnmumier där man kan se spår av utseendedesign. Här finns också några spännande exempel om hur forskare i nutid kunnat ta reda på mycket mer om gamla mumier inköpta under mumiernas guldålder under 1900-talet. Till exempel om mumiegruppen med mor och två småbarn som man nu kan slå fast inte kommer från varken samma tid eller är släkt.

Det sista och största rummet är (naturligtvis) dedikerat till Egypten och balsamering. Ett par mumier från de egna samlingarna och en väldigt brasteg-för-steg beskrivning av den egyptiska processen för balsamering: hur dom började med att ta ut hjärnan med något som såg ut som en virknål och avslutade med nästan 5 km lindor. Dessutom finns det en hel del spännande mumierelaterade artefakter från det antika Egypten.

Det är på det hela en väldigt bra utställning. Snygg, lärorik och med flera fina interaktiva moment som lockar till nyfikenhet utan att bli för långt. Jag uppskattar särskilt riktningen och den röda tråden som går genom utställningen.

I en utställning om mumier kommer det naturligt att förekomma en del döda djur och människor. Detta är delvis rätt makabert och utställningen är inte 100% barnvänlig. Men det är samtidigt svårt att avråda någon att gå dit utan det får man känna efter lite själv hur känslig man är.

Alla skyltar på utställningen finns både på tyska och engelska. Tyvärr fick man inte fotografera inne på utställningen något jag tror är ett stort feltänk med tanke på hur mycket gratis reklam en så väl genomförd utställning som denna skulle få i sociala medier om man fick fotografera och dela. Tyvärr blev inte mina smygtagna bilder speciellt bra heller.

Utställningen pågår till den 30 april. All info om utställningen, entré, guidade turer och andra extraarrangemang går att finna på utställningens hemsida.

Ett kul sätt att besöka Naturhistoriska och deras utställningar är den första torsdagen varje månad då det är bar med fritt inträde på museet mellan 18 och 23.