Tragedin i Trollhättan, media och rasistiska spekulationer

Här i Basel bor vi ungefär 1 500 km från Trollhättan. Det borde ge viss distans i situationer som denna. Det gör det inte.

När jag var liten umgicks min familj mycket med två andra familjer i Göteborg. Efter en tid flyttade först den ena och sedan den andra familjen till Trollhättan. Historien berättar att de två Trollhättefamiljerna lade ner ansenligt med energi för att få min familj att flytta till Trollhättan, men mina föräldrar förblev svala. Det fanns naturligtvis riktiga argument, men jag minns bara att min mamma sa att hon inte ville att jag och min syster skulle börja prata västgötska. Med allt detta sagt, oklart hur sanningsenligt, var jag ofta i Trollhättan som liten.

När tragedier som den i Trollhättan sker är det framför allt ett antal personliga tragedier av olika magnituder i cirklar ut från katastrofens epicentrum. Och även om vi som upplever det på avstånd känner mycket starka känslor så är det naturligtvis ingenting emot vad dom nära stormens öga känner. Således går mina tankar idag först och främst till offren och till släktingar, vänner och bekanta till offren från vansinnesdådet i Trollhättan.

Nyhetsrapporteringen från detta fall pågår fortfarande för fullt, ändå pågår det redan en parallell metadebatt om journalistiken och de publiceringsbeslut som görs. Jag försöker vara försiktig med att dra för mycket och för tidiga slutsatser och hoppas media är med mej på den linjen och snarare tillämpar försiktighetsprincipen än sensationsprincipen i denna tidiga fas. Det gäller inte bara professionella publicister utan lika mycket oss amatörpublicister som har våra sociala nätverk att förfoga över. Det är ett känsligt läge och viktigt att man inte chans- eller överpublicerar utan inledningsvis låter polisen jobba på ostört och anhöriga sköta sitt chock- och sorgearbete i lugn och ro. Vi vet ju alla att vi kommer få veta mycket mer om någon eller några dagar.

De rasistiska krafter som blivit bättre organiserade de senaste åren och därför hörs och syns allt mer var tidigt ute och svingade i sociala medier. Många rasister var tidigt ute och antog att attentatsmannen var invandrare och ville ställa det i deras ögon naiva Sverige och dess ledare till svars för attentatsmannens handlingar. Oavsett var man befinner sej i det politiska landskapet tycker jag att det är förjävligt att på ren spekulation försöka ta enkla politiska poänger av en tragedi som denna. Det beteendet är djupt föraktansvärt.